Vägs Ände

   I mötet med sina elever är det för en lärare av avgörande betydelse att snabbt skapa goda relationer, med varje enskild elev, och att erövra varje dag. Hade idag nöjet att ha medarbetarsamtal med en ny medarbetare som på ett föredömligt sätt gjorde just detta ... långt innan han ens var anställd. That´s the spirit! ;-D
 

"Jag besökte en skola norr om Lund idag för en anställningsintervju. På vägen in mötte jag några grabbar som satt mot skolväggen i solgasset. Deras ansikten var en palett av världen. En av dem ropade till mig och ett samtal utspann sig.
- Hej, är du vikarie?
- Nej, jag söker jobbet som ny bildlärare.
Hans förvåning var äkta.
- Åh, är det du?
– Javisst, vet du vem jag är?
– Micke frågade oss hur vi tyckte att den nye läraren skulle vara.
– Och vad svarade du då?
Hans svar dröjde en halv sekund.
– Han borde ha rutig skjorta, hängslen och såna där coola lösa solglasögon.
– En sån tur då, för nu är jag här, svarade jag. Är det en bra skola det här?
– Det är bästa skolan!
– Då passar jag här, för jag är bästa läraren.
Hans breda leende gnistrade i solljuset.
– Välkommen! Jag känner vi har en connection!
– Tack, svarade jag. Vi hörs.

Efter intervjun går jag förbi idrottsplatsen mot parkeringen. Några grabbar sparkar boll. Jag tittar förstrött på deras spel när en av dem vinkar.

- Hej, Mats!

Jag vinkar tillbaka men förbannar mig att jag inte frågade efter hans namn. Jag hoppas jag får ett jobberbjudande, och jag hoppas fotbollspelaren går i klass 8. Då kanske han får bästa läraren som mentor. Det skulle vi nog båda trivas med."

 

 Ska bli kul att följa dina reflektioner, Mats. Gör det ni också, på bloggen Vägs Ände - mitt hörn av verkligheten! Att du ska använda din redan skapade blogg som verktyg för professionsutveckling är givet!
  
Bra start där! 
 

Missade mål

 
Undrar om skolministern, och de övriga skolpolitiska talesmännen/-kvinnorna, läser Lärarnas tidning? Det borde de i alla fall göra .... eller åtminstone en artikel i senaste numret.
 
I artikeln Skolpolitiska förslag missar ofta målet, ställer man tydligt de förslag våra politiska partier har övertrumfat varandra med den senaste tiden mot fyra lika tydliga och vetenskapligt grundade råd från fem av världens främsta och mest ansedda skolforskare; Hattie, Fullan. Hargreaves, Nottingham och Rincón-Gallardo.
 
Följande förslag har våra riksdagspartier prioriterat och föreslagit som åtgärder för att förbättra den svenska skolan:
  • Mindre klasser (Moderaterna, Socialdemokraterna).
  • Höjda lärarlöner (Miljöpartiet, Folkpartiet).
  • Statligt styre över skolan (Sverigedemokraterna).
  • Ingen vinst i friskolor ska tillåtas (Vänsterpartiet).
  • Fler lärarledda timmar i skolan med fokus på läsning (Kristdemokraterna).
  • Inga nya reformer, skolan måste få arbets­ro (Centerpartiet).
Mycket kvantitet således; fler timmar, mer lön, mindre klasser etc. Forskarnas dom är hård, inte många av förslagen anses göra någon större skillnad för att förändra elevers kunskapsutveckling och lyfta resultaten (en del anser de inte ens lönt att kommentera ;-). Deras råd lyder i sammanfattning:
  • Ge lärarna förutsättningar att arbeta mer tillsammans och att observera varandras lektioner med fokus på elevernas inlärning.
  • Ge rektorerna tid att vara pedagogiska ­ledare.
  • Ge skolor med störst behov mer resurser och tydliga krav.
  • Tillåt enbart långsiktigt ägda skolor.
Läser samtidigt Hans-Åke Scherps bok Lärandebaserad skolutveckling och konstaterar att vår nuvarande skolpolitik - och här tycks det inte spela någon roll vem som styr - karakteriseras av det vi med ett modernt uttryck kallar "new public management". I detta ligger ett starkt fokus på precisa mål, konkurrens, resultatmätning, kontroll och kundperspektiv. Det motsatta, forskarnas perspektiv, betonar det gemensamma lärandet och samarbete som utvecklingskraft. Fokus ligger här på pedagogers förmåga att lära om och förstå sambandet mellan hur man gör och vad man uppnår med det man gör. 
 
Det är inte så svårt att förstå politikers oförmåga, särskilt inte i valtider, att hänfalla åt kortsiktiga och för väljarna lätt mätbara och konkreta förslag. Väljarna kräver sannolikt snabba lösningar och snabba förändringar. Dessvärre handlar skolans förändringsarbete nog inte om någon quick-fix för att lyfta resultaten, det krävs mer av ett långsiktigt perspektiv, med förändringar av kunskapssyn, förhållningssätt och nya tillämpningar i klassrummet. Sådant tar tid. Vi var på god väg en gång i tiden, innan det stora kontrollraseriet tog fart. Tyvärr har vi under en tioårsperiod - kanske längre - haft en utveckling av nya lagar, läroplaner, reformer och förändringar som verkat i rakt motsatt riktning.
 
Det inte fel att eftersträva mindre undervisningsgrupper och fler pedagoger i skolan, inte heller att höja lärares löner - det är snarare ett måste - men det är troligen inte det som gör den stora skillnaden, åtminstone inte om man ska tro forskningen, och det ska vi ju, det står i skollagen. 
 
Satsa alla lovade skolmiljarder på en bred kompetensutveckling för alla pedagoger i stället! Skrota förstelärartjänsterna och höj kompetensnivån för alla pedagoger, öka anslagen för skolor i utsatta områden, ge förutsättningar för det kollegiala lärandet och motverka segregationen i skolan på riktigt, avskaffa eller begränsa kraftigt det fria skolvalet och ålägg friskolor samma skyldigheter som den kommunala skolan. 
 
Man kanske skulle bli politiker!? ;-D 

RSS 2.0