Missade mål
I artikeln Skolpolitiska förslag missar ofta målet, ställer man tydligt de förslag våra politiska partier har övertrumfat varandra med den senaste tiden mot fyra lika tydliga och vetenskapligt grundade råd från fem av världens främsta och mest ansedda skolforskare; Hattie, Fullan. Hargreaves, Nottingham och Rincón-Gallardo.
Följande förslag har våra riksdagspartier prioriterat och föreslagit som åtgärder för att förbättra den svenska skolan:
- Mindre klasser (Moderaterna, Socialdemokraterna).
- Höjda lärarlöner (Miljöpartiet, Folkpartiet).
- Statligt styre över skolan (Sverigedemokraterna).
- Ingen vinst i friskolor ska tillåtas (Vänsterpartiet).
- Fler lärarledda timmar i skolan med fokus på läsning (Kristdemokraterna).
- Inga nya reformer, skolan måste få arbetsro (Centerpartiet).
Mycket kvantitet således; fler timmar, mer lön, mindre klasser etc. Forskarnas dom är hård, inte många av förslagen anses göra någon större skillnad för att förändra elevers kunskapsutveckling och lyfta resultaten (en del anser de inte ens lönt att kommentera ;-). Deras råd lyder i sammanfattning:
- Ge lärarna förutsättningar att arbeta mer tillsammans och att observera varandras lektioner med fokus på elevernas inlärning.
- Ge rektorerna tid att vara pedagogiska ledare.
- Ge skolor med störst behov mer resurser och tydliga krav.
- Tillåt enbart långsiktigt ägda skolor.
Läser samtidigt Hans-Åke Scherps bok Lärandebaserad skolutveckling och konstaterar att vår nuvarande skolpolitik - och här tycks det inte spela någon roll vem som styr - karakteriseras av det vi med ett modernt uttryck kallar "new public management". I detta ligger ett starkt fokus på precisa mål, konkurrens, resultatmätning, kontroll och kundperspektiv. Det motsatta, forskarnas perspektiv, betonar det gemensamma lärandet och samarbete som utvecklingskraft. Fokus ligger här på pedagogers förmåga att lära om och förstå sambandet mellan hur man gör och vad man uppnår med det man gör.
Det är inte så svårt att förstå politikers oförmåga, särskilt inte i valtider, att hänfalla åt kortsiktiga och för väljarna lätt mätbara och konkreta förslag. Väljarna kräver sannolikt snabba lösningar och snabba förändringar. Dessvärre handlar skolans förändringsarbete nog inte om någon quick-fix för att lyfta resultaten, det krävs mer av ett långsiktigt perspektiv, med förändringar av kunskapssyn, förhållningssätt och nya tillämpningar i klassrummet. Sådant tar tid. Vi var på god väg en gång i tiden, innan det stora kontrollraseriet tog fart. Tyvärr har vi under en tioårsperiod - kanske längre - haft en utveckling av nya lagar, läroplaner, reformer och förändringar som verkat i rakt motsatt riktning.
Det inte fel att eftersträva mindre undervisningsgrupper och fler pedagoger i skolan, inte heller att höja lärares löner - det är snarare ett måste - men det är troligen inte det som gör den stora skillnaden, åtminstone inte om man ska tro forskningen, och det ska vi ju, det står i skollagen.
Satsa alla lovade skolmiljarder på en bred kompetensutveckling för alla pedagoger i stället! Skrota förstelärartjänsterna och höj kompetensnivån för alla pedagoger, öka anslagen för skolor i utsatta områden, ge förutsättningar för det kollegiala lärandet och motverka segregationen i skolan på riktigt, avskaffa eller begränsa kraftigt det fria skolvalet och ålägg friskolor samma skyldigheter som den kommunala skolan.
Man kanske skulle bli politiker!? ;-D
Kommentarer
Trackback
