Trädgårdsmästare och förebilder
Medan den andra asiatiska rislyktan långsamt svävar ut över sundet, för att delarna Skoljuridik och myndighetsutövning och Mål- och resultatstyrning är avklarade, laddar Rp 10:3 för den sista och avslutande delen i rektorsprogrammet; Skolledarskap. Känns bra att vi nu börjar närma oss kärnan i utbildningen.Tre dagar med ledarskapsteorier och stilar att leda gör en ganska mätt ;-) En del av dem har man stött på tidigare, en del var helt nya, men visade på ungefär samma sak, med något annorlunda begrepp.
En av de första ledarskapstest jag utsattes för kallas RONS och är utvecklad av Birgitta Ahltorp, psykolog och ledarskapsutbildare från Malmö. I detta test fick jag epitetet "operativ genomförare", dvs en hårt drivande projektledare, som inte bara har höga krav och ambitioner utan även ett uttalat sinne för att systematisera, strukturera och följa upp saker och ting, men också en ledare som riskerar att inte se alla medarbetare, att man lyssnar för dåligt på vad andra har att säga, är för försiktig och långsam i beslutsfattande och att man kanske gör för mycket för noga.
MBTI (Myers-Briggs Type Indicator) kom jag först i kontakt med via Lars Rokkjaer, kontroversiell ledarskapskapscoach, på någon av kommunens ledarskapsprogram. Utifrån hur man svarar på ett femtiotal motsatspar kategoriseras man i någon av 16 profiler. I denna undersökning ansågs jag vara en INFP, vilket i korthet betyder att man använder sin känslofunktion främst i sin inre värld där man fattar beslut utifrån den stora vikt man tillmäter självinsikt, individualitet och växande. INFP-personer anses sensibla, omtänksamma och engagerade och lojala såväl mot människor som till uppgiften. De har en god blick för sammanhang och innebörd, tenderar att vara nyfikna, kreativa och framtidsvisionärer. INFP-personer finner emellertid också strukturer och regler som begränsade, är ofta reserverade och kan när de går dem emot bli inåtvända och dra sig undan. Ofta har de svårt att finna mening i rutinarbete.
I andra för mig nya teorier är jag att betrakta som en "trädgårdsmästare" - någon som skapar ett klimat där medarbetares kreativitet får spira, med ett ledarskap som är kopplat till utveckling, både av människor, produkten och processen, dock med en något svagare utveckling av produkten, vilket kan göra att man kommer i konflikt med byråkratiska värderingar. Ledarstilen är också att betrakta som transformativt (Burns & Bass).
Ett transformativt ledarskap kännetecknas av att uteckla en vision som inte enbart handlar om rent organisatoriska mål (t ex lönsamhet eller expansion), mer som något man försöker förbättra, förändra. Centrala värden är rättvisa, ansvar och frihet.
I ledarskapslitteraturen talar man också ofta om ledaren som förebild. Här ett kärt återseende och en verklig förebild för mig; Ian Fox, f d rektor på Buchlands Beach Intermediate school i Auckland NZ. I hans "learning-to-learn-model", där man utgår från att eleven skapar sin egen kunskap och sätter upp sina egna mål för lärandet, ser jag själva essensen av vad en konstruktivistisk skola är. För det är dit vi vill nå ....
Torrsim
Läser Lärarnas tidning på fredagkvällen, om Johan Unenge och vikten av att väcka elevers intresse för litteraturen. Bortsett från hans upprördhet över hur han bemöts i många av de skolor han besöker i sin roll som läsambassadör (läs mer om det här), betonar han hur viktigt det är att lärarna själva är läsande individer, om man vill att eleverna ska läsa. Och kanske är det som han anar och erfar, att datorer och läsplattor till någon del får ersätta insatser på traditionellt bokläsande, men så är det inte för alla skolor. För en del finns det ingen motsättning i valet av datorer och litteraturen; man kan faktiskt både köpa Macbooks och samtidigt signalera att litteraturen är viktig, Unenge, t ex i 60 mil eller 60 mil returen ....
Men kanske är att läsa lite som att torrsimma livet ... ;-)
Proffice?
Fler än jag lär ha fått kaffet i vrångstrupen denna morgon, när Ekot rapporterar om handläggningen av sökta lärarlegitimationer. Proffice gör själva bedömningen och Skolverket snabbkollar! Det låter väl betryggande :-)Att leda sitt eget lärande
Har de senaste veckorna, inom ramen för rektorsprogrammet, plöjt ledarskapsböcker i en näst intill ohälsosam omfattning. Undrar i vilken mån det hjälper för att bli en bättre ledare ;-) Hur många teorier kan man konstruera i ämnet? Vilken av dem är närmast sanningen? Eller ... kan det vara så att alla är lika sanna, fel eller ofullständiga?För mig hänger begreppen lärande och ledarskap intimt samman. De erfarenheter jag genom åren fått i arbetet med elever och lärande, använder jag ofta i mitt ledarskap av vuxna medarbetare i min skolledarroll. Både med elever och medarbetare handlar det i första hand om att utveckla en hög grad av att lära sig/utveckla sig själva. Vi är alla lärande individer och varje enskild individ har att leda sitt eget lärande/sin egen profession.
På samma sätt som elever behöver tid till metakognitivt tänkande för sin inlärning, behöver medarbetare koppla innehållet i sin undervisning och sin uppgift till det egna ”självet”, reflektera över sitt sätt att vara lärare. Innehåll måste ständigt betraktas i förhållande till det egna jaget, till sina känslor, attityder och erfarenheter. En duktig lärare hittar vägar att koppla innehållet i undervisningen till sina elevers verkligheter, men också till sitt eget ”jag” och en duktig ledare förhåller sig på samma sätt gentemot sina medarbetare; leder mer med frågor än med svar och arbetar systematiskt med att få eleverna/medarbetarna att lära/utveckla sig själva (portfolion för elever såväl som pedagoger är en del av detta).
Med en sådan inställning och ambition är dock risken uppenbar att betraktas som en svag ledare, någon som inte är riktigt kapabel att ta beslut, att vara velig, osäker och/eller alltför lyhörd (om man nu kan vara det). Men jag tänker att det finns mängder med kompetenser, så oerhört mycket kunskap, erfarenheter och klokskap i ett lärarkollegium, kompetenser som man ödmjukt måste förhålla sig till som ledare och som man måste tillvarata; organisera och fördela, coacha och uppmuntra - utan att försöka att tränga in i alla detaljkunskaper. Härvidlag vill man, som ledare med ambition att skapa ett kreativt arbetsklimat, inte lägga sig i och inte styra med regler och förmaningar i varje enskilt läge. Min uppgift som ledare är att sätta kursen, staka ut riktningen, sätta ramarna och tydliggöra syften och mål. Olika uppgifter, samma mål i ett kollaborativt samspel.
I framtiden anar jag att behovet av kollaborativt lärande/ledarskap kommer att öka, dvs att det kommer att krävas allt mer av samspel mellan den som lär ut/leder och den som lär in/blir ledd, beroende på att de flesta organisationer tenderar att utvecklas till allt mer av oberoende och självledande enheter. Varken läraren eller skolledaren kan längre påstå sig vara den som vet bäst i alla sammanhang (frågan är om det någonsin varit det). Alltmer kompetenta elever/arbetstagare gör ett traditionellt lärarskap/ledarskap allt mindre relevant.
Det finns helt enkelt ingen ”bästa ledarstil” eftersom det kommer an på så många olika variabler; ledarens person, organisationen, organisationens olika aktörer, olika situationer etc. Ledarskap, om man är lärare eller skolledare, är ett alltför komplext fenomen för att kategoriskt inordnas i endast en heltäckande roll. En lärare kan inte vara samma slags lärare för alla klasser, grupper eller elever och en skolledare måste ha förmågan att vara ledare på olika sätt med olika kollegier, arbetslag och medarbetare. Ändå försöker många ledarskapsutbildare att kategorisera särskilda ledarskapsstilar, skapa profiler och roller som man kan placeras i. Har genom åren i olika skolledarutbildningar och kurser utsatts för en del teorier, test och efterföljande analys för att definiera en särskild ledarskapsroll. Samtliga är ganska fyrkantiga och kanske inte så mycket att luta sig mot, men lite roliga att göra. På nätet finns det flera siter där man lätt kan få snabba svar om vem man är som ledare. Om man nu inte vet det ..... Som den här t ex:
Vill du prova själv? http://www.tidernasrekrytering.se
Häpp, så kan det gå ... (gillar särskilt flygarmössan ;-)
Märkligt
Läser i dagens tidning om efterspelet till de datorinbrott, inklusive det på Gunnesboskolan, som begicks under slutet av höstterminen. Man har sedan en tid tillbaka gripit och förhört och lyckats binda flera personer till olika skolinbrott. Man har också hittat en del av stöldgodset, bl a en av våra stulna datorer. Men åklagaren har beslutat att inte åtala de skyldiga för skolinbrotten. Förövarna har begått betydligt grövre brott, som de i stället åtalas för. The båtten is nådd
Back in business!...
... och the båtten is nådd! På mina skrivbord, menar jag, för första gången på länge kan jag se öppna fria ytor på flera ställen ;-) Massor av papper, pärmar, gamla post-it-lappar och diverse annat har förpassats till containern för brännbart, alternativt dokumentförstöraren i kopieringsrummet. Säkert har ett och annat åkt med, som jag (eller i värsta fall Skolinspektionen, häpp) förr eller senare kommer att sakna och förgäves leta efter. Men det får det vara värt.
Det tar sin lilla tid att städa skrivbord, hyllor och lådor, särskilt när man fastnar i en massa texter; gamla planeringar, utvärderingar, riktlinjer, PM, foton och annat smått och gott; blir liksom en liten odyssé över de senaste årens skolutveckling och det är välgörande. Inte så att man bara inser vad mycket onödigt, dumt och fel man gjort tidigare (i alla fall inte exeptionellt mycket mer än någon annan, tror jag) men framför allt för att man förstår hur utvecklingen rusar fram och hur mycket bättre, smidigare och klokare (nåja ;-) man förhåller sig till saker och ting idag.
Lite portfoliokänning idag för rektorn.
