LedarBloggen

   Ny milstolpe, 6000 besökare... eller 6000 inloggningar på LedarBloggen (för det är ju så klart samma besökare som besöker bloggen flera gånger i månaden) sedan starten september 2007.


Långt kvar till 999 999 och ett sprängt (eller nollställt) räkneverk! Räknar i och för sig inte med så många fler besökare, målgruppen är en trängre krets, personalen på Gunnesboskolan (förutom min egen lilla egotripp). Här gäller kvalitet på läsarna, snarare än kvantitet!

Har i tidigare inlägg skrivit om att blogga, om syften, mening och drivkraft med att uttrycka sina synpunkter via en blogg. Dessa har inte nämnvärt förändrats över tid, jag tycker fortfarande att det ger mig rätt mycket utlopp för vad jag tycker, tror på och vill åstadkomma. Jag har också, på olika sätt, försökt att påverka människor i min omgivning, rektorskollegor och medarbetare, att ge sig in i bloggvärlden och tillåta sig att bli förbannad, ledsen, glad och/eller upprörd över sakernas tillstånd. Inte många kommer till skott. Varför?

En del jag pratar med förklarar det med att de inte har tid, att det skulle vara att ställa alltför höga krav på sig själv eller att de inte vill dra på sig flera "måsten". Det har jag full förståelse för, men om man vill systematisera sitt eget reflekterande, som är så viktigt, är bloggen ett ypperligt verktyg. Ibland behöver åtminstone jag ett incitament för att sätta mig ner och reflektera över min vardag, tankar, idéer och händelser. Då finns bloggen där som en mottagare av vad jag vill uttrycka, främst för mig själv, men också för en trängre krets, som möjligen kan ha något litet intresse av vad jag tycker och tänker. Vill man påverka i någon riktning, argumentera för en hjärtefråga, övertala, är bloggen fantastisk som "vapen". Vill man utveckla sitt språk, sin tal- och skrivförmåga, är det ju också en trevlig form, även om man inte riktigt vet vem som är mottagare/läsare. För det vet jag faktiskt inte....

Vilka är ni besökare? Via kommentarfunktionen vet jag att Liza, Jonas och A-M Körling läser min blogg (jag läser frekvent deras;-D). Resten måste jag gissa. Inte många andra har någonsin givit sig till känna. Varför? Detta "varför" har jag inget svar på, men det skulle vara roligt att veta vem som läser, vad ni som läser tycker; håller ni med, blir ni förbannade, roade, ledsna, glada eller annat över mina infall ...eller ...?

Hör av er, i alla fall innan det är dags för nästa 3 000-streck; någonstans där framme i mars 2010. Det skulle vara roligt.