Wikipedia
I söndagsnumret av Sydsvenskan fann jag en intressant artikel om internetsajten Wikipedia och dess inflytande, som blir allt större. Det var inte länge sedan, några få år, som merparten av pedagoger i den svenska skolan avrådde elever från att använda Wikipedia som kunskapskälla. Idag tror jag inte att det är så många som lika tvärsäkert kan avråda vetgiriga elever. Visst kan man ta det säkra före det osäkra och hänvisa till Nationalencyklopedin, men jag är inte säker på att eleverna förstår texterna lika bra. Kanske är NE mer trovärdig ... eller?
"I en tid då begrepp som sanning och fakta blivit allt mer relativa är det lätt att se Wikipedia som massornas triumf över den upplysta elitens rätt att definiera vilka erfarenheter och fakta som är viktiga och sanna. (----) Wikipedias popularitet medför en enorm makt över människors sätt att inhämta kunskap. Och med makt följer ansvar."
Med makt följer ansvar, jo visst, men vad är det som säger att den utvalda skaran på NE känner mer ansvar för att vara sanningsenliga än alla dem som i allmänhetens led, med gemensamma erfarenheter, kunskaper och sätt att se verkligheten. Egentligen har väl alla vi andra, med gemensamma insikter, betydligt större möjligheter att få ihop en nästan helt sann version, i den mån detta nu går. I alla fall betydligt mer genomlyst och från flera olika perspektiv. Det är en smula underligt att vi inte tidigare i samma utsträckning pratar om den maktställning alla skribenter på tidskrifter, uppslagsböcker, i radio- och TV samt, inte minst, alla läromedelsförfattare alltid haft.
Dessutom, med Wikipedia har vi, både vuxna och barn, en betydligt större vaksamhet och beredskap för eventuella felaktigheter eller vinklingar; en inbyggd källkritik, inte oviktigt i dessa informationstider.
Jag säger, heja entusiasterna och idealisterna bakom Wikipedia, internationella delen såväl som den svenska delen. Idealism, deltagande och egetpåtaget ansvar är sällan fel. Heja!
PS. Artikeln var under söndagkvällen föremål för diskussion med känd SDS-medarbetare på Köpenhamnsutflykt och Chick Coreakonsert, men vid frågan om vad en wiki egentligen är, kunde vi tyvärr inte leverera ett fullständigt svar (även om vi var på rätt väg). Slog senare på natten upp vad en wiki är .... på Wikipedia, så klart ;-D ... och erhöll följande svar:
"En wiki, från det hawaiianska ordet wikiwiki för snabb, är en sökbar webbplats där sidorna enkelt och snabbt kan redigeras av besökarna själva via ett webbgränssnitt. Ändringar publiceras omedelbart, utan att fördröjas av granskningförfaranden. Uppmärkning av länkar, typografi och annan formatering görs antingen med ett speciellt märkspråkHTML, eller genom WYSIWYG-redigering. Med ordet som är enklare ur användarsynvinkel än wiki syftas oftast på en öppen wiki där allmänheten har tillgång och alla besökare hjälps åt att skriva och förbättra sidornas innehåll, men det förekommer även wikier där enbart ett begränsat antal betrodda har möjlighet att skriva, och ibland även läsa. I dessa fall är wikitekniken enbart ett sätt att underlätta kollaborativt utvecklande av en webbplats."
"I en tid då begrepp som sanning och fakta blivit allt mer relativa är det lätt att se Wikipedia som massornas triumf över den upplysta elitens rätt att definiera vilka erfarenheter och fakta som är viktiga och sanna. (----) Wikipedias popularitet medför en enorm makt över människors sätt att inhämta kunskap. Och med makt följer ansvar."
Med makt följer ansvar, jo visst, men vad är det som säger att den utvalda skaran på NE känner mer ansvar för att vara sanningsenliga än alla dem som i allmänhetens led, med gemensamma erfarenheter, kunskaper och sätt att se verkligheten. Egentligen har väl alla vi andra, med gemensamma insikter, betydligt större möjligheter att få ihop en nästan helt sann version, i den mån detta nu går. I alla fall betydligt mer genomlyst och från flera olika perspektiv. Det är en smula underligt att vi inte tidigare i samma utsträckning pratar om den maktställning alla skribenter på tidskrifter, uppslagsböcker, i radio- och TV samt, inte minst, alla läromedelsförfattare alltid haft.
Dessutom, med Wikipedia har vi, både vuxna och barn, en betydligt större vaksamhet och beredskap för eventuella felaktigheter eller vinklingar; en inbyggd källkritik, inte oviktigt i dessa informationstider.
Jag säger, heja entusiasterna och idealisterna bakom Wikipedia, internationella delen såväl som den svenska delen. Idealism, deltagande och egetpåtaget ansvar är sällan fel. Heja!
PS. Artikeln var under söndagkvällen föremål för diskussion med känd SDS-medarbetare på Köpenhamnsutflykt och Chick Coreakonsert, men vid frågan om vad en wiki egentligen är, kunde vi tyvärr inte leverera ett fullständigt svar (även om vi var på rätt väg). Slog senare på natten upp vad en wiki är .... på Wikipedia, så klart ;-D ... och erhöll följande svar:
"En wiki, från det hawaiianska ordet wikiwiki för snabb, är en sökbar webbplats där sidorna enkelt och snabbt kan redigeras av besökarna själva via ett webbgränssnitt. Ändringar publiceras omedelbart, utan att fördröjas av granskningförfaranden. Uppmärkning av länkar, typografi och annan formatering görs antingen med ett speciellt märkspråkHTML, eller genom WYSIWYG-redigering. Med ordet som är enklare ur användarsynvinkel än wiki syftas oftast på en öppen wiki där allmänheten har tillgång och alla besökare hjälps åt att skriva och förbättra sidornas innehåll, men det förekommer även wikier där enbart ett begränsat antal betrodda har möjlighet att skriva, och ibland även läsa. I dessa fall är wikitekniken enbart ett sätt att underlätta kollaborativt utvecklande av en webbplats."
Nya kvalifikationer
Räkna med nya kvalifikationer när du söker jobb i framtiden; minst 400 vänner på Facebook och en egen blogg! (SDS) Tur man bloggar … redan nu!
From my iPod July 2009
Old house - Dub Sweden
Contigo En La Distancia, En Nosotros - Charlie Haden
Like a hurricane - Neil Young
I den stora sorgens famn - Freddie Wadling och Helen Sjöholm
Pearly gates - Moder Jords Massiva
Luckiest Man Alive - Chords
Thank You Mama - Sizzla
Un Dia Mas - Chichi Peralta
Amassakoul 'N'Ténéré - Tinariwen
La Falla De San Andres - Kevin Johansen & The Nada
I den stora sorgens famn - Freddie Wadling och Helen Sjöholm
Hängivenhet och arbete
Förr, i Gunnesboskolan-Nedre-tidernas begynnelse, alldeles när vi startat den delen av skolan (1994 vill jag minnas) guidade ofta dåvarande rektorn runt sällskap som var på studiebesök för att de var intresserade av att bygga en skola lik vår i sina hemtrakter. När besöksgruppen kommit till lärararbetsplatserna, som då var bara så "hot" och ganska ovanliga, brukade han vidlyftigt berätta om hur man som lärare på Gunnesboskolan, i princip skulle kunna bosätta sig där, här fanns allt; duschar, pentry med kylskåp, frys, skrivbord, bokhyllor, ja, allt man behövde i ett hem.
Tänker en del på den episoden i samband med förra veckans arbete med nyrekrytering av personal och vad det betyder. Naturligtvis var det ett skämt av förre rektorn, men inget skämt som inte också har ett uns av allvar i sig. I rekryteringsprocessen har man givetvis en hel del behörighets- och kompetenskrav att förhålla sig till, men sen? Vad är det som avgör i det första mötet, när man träffar människor i anställningsintervju, när man formulerar sina frågor? Vad är det man vill veta, få en uppfattning om? Via kluriga frågor, problemställningar och dilemman försöker man föreställa sig hur personen i fråga ska passa in i "gänget", vilka möjligheter och eventuella hinder den här personen har med sig, djup i didaktiskt tänk, etiskt resonemang och sätt att kommunicera. En riktigt svår uppgift. Ibland måste det faktiskt bli en chansning. Man får helt enkelt låta intuitionen avgöra.
Intuition, känsla, alltså .... något man uppfattar i korta ögonkast, tonfall och mimik, enstaka ordval eller sätt att fomulera sig, subtila saker. Sammantaget ger det en bild av en människa, en pedagog, som ska passa in i det mönster som utgör vår skola. Här räknar jag in en variabel som jag tror är ganska viktig, vi kan kalla det "devotion", ett slags hängivenhet, en känsla för sin uppgift som gränsar till att verkligen se det som bara "sin", med en inbyggd ansvarskänsla som liknar det man har för de egna barnen, den egna familjen och/eller de egna ägodelarna. Utan att egentligen mena begreppet "kall", dvs ett totalt uppgående i arbetet, så är det nog något ditåt jag menar. Kanske är det viktigare än allt det andra....
Jag söker pedagogerna som inte bara går till "jobbet", en plats vilken som, dit man tar sig för att göra sin lilla del, där man pliktskyldigt utför "sina" uppgifter, i lokaler som är "någon annans ansvar" och där merparten problem förpassas till rektor med kommentaren:
- Det är en ledningsfråga!
Jag söker pedagoger som kan se sin del som en pusselbit i ett större sammanhang, som ser alla skolans elever som "sina" elever, som känner för att vårda skolans lokaler och materiel som sitt eget och som förstår att vårda varumärket Gunnesboskolan. Ja, jag tror att det är hängivenheten jag söker.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig.....
Tänker en del på den episoden i samband med förra veckans arbete med nyrekrytering av personal och vad det betyder. Naturligtvis var det ett skämt av förre rektorn, men inget skämt som inte också har ett uns av allvar i sig. I rekryteringsprocessen har man givetvis en hel del behörighets- och kompetenskrav att förhålla sig till, men sen? Vad är det som avgör i det första mötet, när man träffar människor i anställningsintervju, när man formulerar sina frågor? Vad är det man vill veta, få en uppfattning om? Via kluriga frågor, problemställningar och dilemman försöker man föreställa sig hur personen i fråga ska passa in i "gänget", vilka möjligheter och eventuella hinder den här personen har med sig, djup i didaktiskt tänk, etiskt resonemang och sätt att kommunicera. En riktigt svår uppgift. Ibland måste det faktiskt bli en chansning. Man får helt enkelt låta intuitionen avgöra.
Intuition, känsla, alltså .... något man uppfattar i korta ögonkast, tonfall och mimik, enstaka ordval eller sätt att fomulera sig, subtila saker. Sammantaget ger det en bild av en människa, en pedagog, som ska passa in i det mönster som utgör vår skola. Här räknar jag in en variabel som jag tror är ganska viktig, vi kan kalla det "devotion", ett slags hängivenhet, en känsla för sin uppgift som gränsar till att verkligen se det som bara "sin", med en inbyggd ansvarskänsla som liknar det man har för de egna barnen, den egna familjen och/eller de egna ägodelarna. Utan att egentligen mena begreppet "kall", dvs ett totalt uppgående i arbetet, så är det nog något ditåt jag menar. Kanske är det viktigare än allt det andra....
Jag söker pedagogerna som inte bara går till "jobbet", en plats vilken som, dit man tar sig för att göra sin lilla del, där man pliktskyldigt utför "sina" uppgifter, i lokaler som är "någon annans ansvar" och där merparten problem förpassas till rektor med kommentaren:
- Det är en ledningsfråga!
Jag söker pedagoger som kan se sin del som en pusselbit i ett större sammanhang, som ser alla skolans elever som "sina" elever, som känner för att vårda skolans lokaler och materiel som sitt eget och som förstår att vårda varumärket Gunnesboskolan. Ja, jag tror att det är hängivenheten jag söker.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig.....
Kvällsdopp
När alla går hem, kommer vi som jobbar. Simmar snart rakt ut i Öresund, lätt bris och 23 grader i vattnet. Blir en bra sommar, tror jag.