LedarBloggen

Förr, i Gunnesboskolan-Nedre-tidernas begynnelse, alldeles när vi startat den delen av skolan (1994 vill jag minnas) guidade ofta dåvarande rektorn runt sällskap som var på studiebesök för att de var intresserade av att bygga en skola lik vår i sina hemtrakter. När besöksgruppen kommit till lärararbetsplatserna, som då var bara så "hot" och ganska ovanliga, brukade han vidlyftigt berätta om hur man som lärare på Gunnesboskolan, i princip skulle kunna bosätta sig där, här fanns allt; duschar, pentry med kylskåp, frys, skrivbord, bokhyllor, ja, allt man behövde i ett hem.

Tänker en del på den episoden i samband med förra veckans arbete med nyrekrytering av personal och vad det betyder. Naturligtvis var det ett skämt av förre rektorn, men inget skämt som inte också har ett uns av allvar i sig. I rekryteringsprocessen har man givetvis en hel del behörighets- och kompetenskrav att förhålla sig till, men sen? Vad är det som avgör i det första mötet, när man träffar människor i anställningsintervju, när man formulerar sina frågor? Vad är det man vill veta, få en uppfattning om? Via kluriga frågor, problemställningar och dilemman försöker man föreställa sig hur personen i fråga ska passa in i "gänget", vilka möjligheter och eventuella hinder den här personen har med sig, djup i didaktiskt tänk, etiskt resonemang och sätt att kommunicera. En riktigt svår uppgift. Ibland måste det faktiskt bli en chansning. Man får helt enkelt låta intuitionen avgöra.

Intuition, känsla, alltså .... något man uppfattar i korta ögonkast, tonfall och mimik, enstaka ordval eller sätt att fomulera sig, subtila saker. Sammantaget ger det en bild av en människa, en pedagog, som ska passa in i det mönster som utgör vår skola. Här räknar jag in en variabel som jag tror är ganska viktig, vi kan kalla det "devotion", ett slags hängivenhet, en känsla för sin uppgift som gränsar till att verkligen se det som bara "sin", med en inbyggd ansvarskänsla som liknar det man har för de egna barnen, den egna familjen och/eller de egna ägodelarna. Utan att egentligen mena begreppet "kall", dvs ett totalt uppgående i arbetet, så är det nog något ditåt jag menar. Kanske är det viktigare än allt det andra....

Jag söker pedagogerna som inte bara går till "jobbet", en plats vilken som, dit man tar sig för att göra sin lilla del, där man pliktskyldigt utför "sina" uppgifter, i lokaler som är "någon annans ansvar" och där merparten problem förpassas till rektor med kommentaren:

- Det är en ledningsfråga!

Jag söker pedagoger som kan se sin del som en pusselbit i ett större sammanhang, som ser alla skolans elever som "sina" elever, som känner för att vårda skolans lokaler och materiel som sitt eget och som förstår att vårda varumärket Gunnesboskolan. Ja, jag tror att det är hängivenheten jag söker.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig.....