Sommartal 2013
Oboy, vicket vackert väder vi har .... denna avslutningsdag för läsåret 2012/13. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte snubbla på årtalen. För visst går det makalöst fort! Åren. Det var inte länge sedan alls vi skrev 2012, eller 2011 … och nu har ännu ett år gått.
Känns som att tiden går fortare nu för tiden, eller hur? Men det gör den så klart inte …
Knepigt det här med tid. Eller så är det enkelt; tid är något som anger ett intervall eller "avstånd" mellan två händelser, likt en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet. Ändå kan jag bli nästan knäpp när jag tänker på begreppet tid, ungefär som när man tänker på universums oändlighet; ni vet den där tanken om vad som finns bortom vår planet, bortom Vintergatan, och bortom det som finns utanför den och så vidare….
Men tiden är konstant, en minut är en minut, en timme en timme och ett år ett år, lika för alla, rätt demokratiskt alltså.
Men oavsett svårigheten att begripa begreppet, så känns det vid sådana här tillfällen, termins- och läsårsavslutningar, naturligt att tänka tillbaka och sammanfatta tiden. Utan att rada upp allt det vi hunnit med under det här läsåret, så kan vi konstatera att vi just har avslutat ett läsår som för de allra flesta varit fyllt av lärande, hårt arbete och mycket ansträngning. Men det har också inneburit en massa trevligheter och så ska det vara i skolan, det ska vara hårt arbete, fokus och koncentration, men det ska också vara kul, stimulerande och kreativt.
För det är väl vad man fyller sin tid med som är det viktiga?
Det finns en f d professor i den här staden, hon är pensionär nu, som heter Bodil Jönsson. Hon har funderat mycket på hur vi använder vår tid och myntat begreppen BG och AG, Before Google och After Google. Hon menar att vi människor, med teknikens alla möjligheter, hamnat i en situation där vi använder tiden åt, som hon kallar det, "småttigheter" eller ”lätt-och-lagom-uppgifter. Vi undviker numera att engagera oss för något mer långsiktigt och övergripande, vi kommer aldrig till det stora och svåra och roliga. Vi plottrar bort vår tid på meningslösheter, genom att t ex ständigt berätta vad vi gör, var vi är, vad vi för ögonblicket ser osv, på Facebook, på Twitter och Instagram. Det blir mest ett brus, inget riktigt engagemang.
- Många har blivit rädda för att anstränga sig, säger Bodil Jönsson.
Så klart är internet och sökmotorer som t ex Google fantastiska redskap, men om det gör att allt fler tar den lätta vägen och googlar istället för att fråga sig själv, och dessutom inte heller sätter det man googlar i relation till vad man redan vet – ja, då kanske vi använder vår tid alldeles fel och vi förlorar vår förmåga att tänka i mer än ett led i taget. Då kanske vi ska se upp!
Det är här skolan kommer in, vi vill lära er se sambanden och mönstren och möjliggöra att småttigheterna förvandlas till långsiktig kunskap, förståelse och engagemang. Vi vill ta er till det där ”stora och svåra och roliga”. Vi vill få er att anstränga er.
Bodil Jönsson har också uppfunnit en ny tidsålder – prenässansen. Den är den tidsålder vi lever i nu, den där framtiden liksom är samma som nutiden, tidsluckan mellan nu och sen har nästan försvunnit – vi vill helst ha allt, genast! Ingen väntan, ingen längtan! Men längtan är viktig och längtan betyder ju just att man inte kan ha allt genast.
Men nu kan vi mycket snart ha det vi alla längtat efter, ett långt, avkopplande och förhoppningsvis soligt sommarlov, idag ändlöst som universum, imorgon redan naggat i kanten och vips … snart augusti och nytt läsår. Och jag vet, att åtminstone några av er kommer att längta tillbaka till skolan, där någonstans mitt i sommarens alla långa, lata dagar. Och då behöver man ju faktiskt inte anstränga sig;-)
Återstår för mig bara att tacka för det här läsåret, elever, lärare och föräldrar och tack Maria, bandet och årskurs 6 för det musikaliska. Jag önskar er alla en trevlig sommar och på återseende den 19 augusti kl 09.00. Och för er som nu lämnar grundskolan, årskurs nio, lycka till på färden. Också bland er kanske det kommer att vara ett uns av längtan tillbaka till Gunnesboskolan. Tveka då inte att titta in och hälsa på. Lycka till!
Känns som att tiden går fortare nu för tiden, eller hur? Men det gör den så klart inte …
Knepigt det här med tid. Eller så är det enkelt; tid är något som anger ett intervall eller "avstånd" mellan två händelser, likt en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet. Ändå kan jag bli nästan knäpp när jag tänker på begreppet tid, ungefär som när man tänker på universums oändlighet; ni vet den där tanken om vad som finns bortom vår planet, bortom Vintergatan, och bortom det som finns utanför den och så vidare….
Men tiden är konstant, en minut är en minut, en timme en timme och ett år ett år, lika för alla, rätt demokratiskt alltså.
Men oavsett svårigheten att begripa begreppet, så känns det vid sådana här tillfällen, termins- och läsårsavslutningar, naturligt att tänka tillbaka och sammanfatta tiden. Utan att rada upp allt det vi hunnit med under det här läsåret, så kan vi konstatera att vi just har avslutat ett läsår som för de allra flesta varit fyllt av lärande, hårt arbete och mycket ansträngning. Men det har också inneburit en massa trevligheter och så ska det vara i skolan, det ska vara hårt arbete, fokus och koncentration, men det ska också vara kul, stimulerande och kreativt.
För det är väl vad man fyller sin tid med som är det viktiga?
Det finns en f d professor i den här staden, hon är pensionär nu, som heter Bodil Jönsson. Hon har funderat mycket på hur vi använder vår tid och myntat begreppen BG och AG, Before Google och After Google. Hon menar att vi människor, med teknikens alla möjligheter, hamnat i en situation där vi använder tiden åt, som hon kallar det, "småttigheter" eller ”lätt-och-lagom-uppgifter. Vi undviker numera att engagera oss för något mer långsiktigt och övergripande, vi kommer aldrig till det stora och svåra och roliga. Vi plottrar bort vår tid på meningslösheter, genom att t ex ständigt berätta vad vi gör, var vi är, vad vi för ögonblicket ser osv, på Facebook, på Twitter och Instagram. Det blir mest ett brus, inget riktigt engagemang.
- Många har blivit rädda för att anstränga sig, säger Bodil Jönsson.
Så klart är internet och sökmotorer som t ex Google fantastiska redskap, men om det gör att allt fler tar den lätta vägen och googlar istället för att fråga sig själv, och dessutom inte heller sätter det man googlar i relation till vad man redan vet – ja, då kanske vi använder vår tid alldeles fel och vi förlorar vår förmåga att tänka i mer än ett led i taget. Då kanske vi ska se upp!
Det är här skolan kommer in, vi vill lära er se sambanden och mönstren och möjliggöra att småttigheterna förvandlas till långsiktig kunskap, förståelse och engagemang. Vi vill ta er till det där ”stora och svåra och roliga”. Vi vill få er att anstränga er.
Bodil Jönsson har också uppfunnit en ny tidsålder – prenässansen. Den är den tidsålder vi lever i nu, den där framtiden liksom är samma som nutiden, tidsluckan mellan nu och sen har nästan försvunnit – vi vill helst ha allt, genast! Ingen väntan, ingen längtan! Men längtan är viktig och längtan betyder ju just att man inte kan ha allt genast.
Men nu kan vi mycket snart ha det vi alla längtat efter, ett långt, avkopplande och förhoppningsvis soligt sommarlov, idag ändlöst som universum, imorgon redan naggat i kanten och vips … snart augusti och nytt läsår. Och jag vet, att åtminstone några av er kommer att längta tillbaka till skolan, där någonstans mitt i sommarens alla långa, lata dagar. Och då behöver man ju faktiskt inte anstränga sig;-)
Återstår för mig bara att tacka för det här läsåret, elever, lärare och föräldrar och tack Maria, bandet och årskurs 6 för det musikaliska. Jag önskar er alla en trevlig sommar och på återseende den 19 augusti kl 09.00. Och för er som nu lämnar grundskolan, årskurs nio, lycka till på färden. Också bland er kanske det kommer att vara ett uns av längtan tillbaka till Gunnesboskolan. Tveka då inte att titta in och hälsa på. Lycka till!
Kommentarer
Trackback