PISA, läsandet och julen
Julavslutning, tror det eller ej ;-) Vips var vi här, hela höstterminen bakom oss. Det var i år svårt att inte nämna de utvärderingar av skolan som gjort de senaste månaderna; av PISA, av medier och diverse andra förståsigpåare. Det blev utgångspunkten, för att landa i läsandets glädje. Hoppas att någon tar tipset! God jul, alla svältfödda läsare av LedarBloggen. Ska försöka bättra mig nästa år!
Stort tack till tvåor och femmor och Maria, som underhåller oss med sådan skönsång. Tack ska ni ha, ni är jätteduktiga!
Så är det jul igen … ett år har snart gått till ända och det är dags att sammanfatta. De senaste månaderna är det många som varit inblandade i att sammanfatta hur det går för elevers lärande i den svenska skolan. Skolan varit i fokus i media som aldrig förr. En av orsakerna för detta heter PISA och är en internationell rapport som jämför skolor i ett femtiotal länder i världen. I denna senaste rapport har man bl a mätt 15-åringars läsförmåga, dvs hur mycket man läser, vad man läser och hur man förstår det man läser. Undersökningen visar tydligt att svenska elever blir allt sämre på att läsa och förstå skrivna texter.
Det tycker jag är oerhört tråkigt, framför allt för att man genom läsningen kan uppleva en massa spännande berättelser. Och inte bara spänning … Jag tror att berättelser, som ju ofta är uttryckta i texter, har stor betydelse för hur vi människor utvecklar förståelse för varandra. Berättande och läsning vidgar våra vyer, får oss att se tydligare och bredare. Dessutom är det något väldigt lustfyllt och inte sällan lärorikt. Något alla borde få upptäcka.
Redan på Hedenhösarnas tid berättade folk berättelser för varandra. Julens berättelser består av en mängd olika texter; sagor, legender, historier i böcker och på film. En del av julens berättelser är mer moderna, men tar samtidigt upp sådant som människor tänkt på i alla tider och som egentligen bara blir bättre ju fler gånger man berättar den. En sådan berättelse är sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, för mig evigt förknippad med julen. Sagan är skriven av Tage Danielsson redan 1964, då var jag liten grabb, i en bok som heter Sagor för barn över 18 år. Den blev sedan en film ett tiotal år efter, 1975 av Per Åhlin. Sedan dess har filmen sänts alla jular därefter.
14-årige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, och ser till att Karl-Bertil får gå runt till alla han bestulet på sina julklappar och be om ursäkt.
Jag tänker läsa en kort episod av denna berättelse för er:
”Byrådirektör H. K. Bergdahls husa öppnade mahognyporten. "Kan vi få tala med byrådirektören?" sa Tyko Jonsson. "Det gällde en julklapp." De blev visade in i salongen där familjen Bergdahl satt och knäckte nötter. "Goddag", sa Tyko Jonsson generat. "Det är så att min son har givit en av herrskapets julklappar till en fattig."
"Jag skulle be så mycket om ursäkt", sa Karl-Bertil, "men ni är ju så rika och lyckliga, även utan det där paketet, och därför har jag sett till att det i stället fått sprida lite julglädje i samhällets bottenskikt."
Byrådirektör Bergdahl stod och gapade. "Det var förbanne mig det finaste jag har hört sen jag konfirmerades", utbrast han sen. "Vill du ha ett fikon?"
"Å, det måste vara morbror Arturs tändstickstavla med Bodens fästning på, som han ringde och fråga om i går", sa fru Bergdahl. "Jag hoppas den var vacker, för det sa jag till honom att den var."
"Ja, vi brukar säja det när dom ringer", sa byrådirektören. "Det kan ju inte fan hålla reda på alla dumheter som en massa galningar i släkten skickar hit. Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fästning!"
En lite smårolig episod, men också med ett mer allvarligt budskap i botten. Vilket det budskapet är kan ni fundera på. Jag föreslår att ni ser Karl-Bertil Jonssons julafton, om ni inte sett den någon gång och återser den om ni redan sett den. Den är värd att se många gånger! Julafton i TV1, kl 1900, direkt efter sista avsnittet av julkalendern. Ett tips!
I vilket fall, jag önskar er härmed alla en berättelsefylld jul, antingen ni läser berättelserna själva, får dem upplästa för er eller ser dem i filmatiserade versioner. Tack för den här terminen, God jul och gott nytt lärandeår 2014. Vi ses då!
