Lokal behörighet
Ny reträtt från utbildningsdepartementet ....
Glöm legitimation för alla lärare fr o m 2015, och vänj dig vid begreppet "lokal behörighet". I arbetet med att legitimera alla Sveriges lärare, kraftigt försenat men färdigt december 2013 har man lovat, har verkligheten kommit i kapp Björklund, Skolverket och de som ska utföra uppdraget. Känns lite småaktigt att påminna om "Vad var det jag sa?" men nog har man haft sina tvivel om hur detta skulle kunna genomföras på så relativt kort tid.
Tiotusentals lärare slipper nu, eller får inte möjligheten, beroende på hur man vill se på det, att fortbilda sig i sina ämnen och komplettera sina gamla utbildningar. Huvudmännen, kommunerna, kan slappna av en smula, eller helt strunta i kravet på behörighetshöjande kompetensutveckling av sin personal, under förutsättning att denna har arbetat tillräckligt länge (8 år de senaste 15 åren), och oavsett ålder (någon dag gällde en 50-års gräns).
Frågan är om det är bra eller dåligt ...
Om man nu har en tanke om att en legitimation av lärarna skulle höja statusen för yrkesgruppen (vilket jag ställer mig mycket tveksam till), borde man inte då också ge det rimlig tid att genomföra och medel att kompetensutveckla alla dem som inte har full behörighet? Hade man vid vid tiden för reformens utformande och införandet av lagen om lärarlegitimation tänkt igenom detta noga? Skulle inte tro det ... Tiden var alldeles för knapp och svårigheterna att samordna alla kompetenser till en rimlig behörighet egentligen en omöjlig uppgift, vilket nu har visat sig. En väldigt stor del av Sveriges lärarkår skulle över en natt (2015) bli obehöriga att undervisa, bedöma och sätta betyg i sammanhang där de tidigare, kanske under decennier, ansetts kapabla att verka. Utan tiden och medlen - bra att man nu backar och ger lärarlegitimationens införande ett slags rimlighet.
Dåligt blir det när man tänker på hur slarvigt, och helt utan konsekvensanalys, det beslutats om en reform som är så omfattande, tänkt att genomföras på så kort tid och med så begränsade medel. Dåligt är också att den kompetenshöjning av Sveriges lärarkår uteblir eller blir kraftigt försenad (typ en generation eller två ;-). Vad betyder det för läraryrkets status och attraktiviteten bland våra unga att utbilda sig till lärare?
Vet inte riktigt om det handlar om ålder (känner mig lite smågaggig) men jag tycker att beslutsfattandet kring skolan de senaste åren gått alldeles för fort, är alldeles för dåligt förankrat i forskning, på alldeles för smal politisk bas och för dåligt underbyggt och genomtänkt.
Vad blir nästa reträtt? Låt mig gissa ... och önska! Vågar man hoppas på att någon stoppar denna sanslösa nationella-prov-hets som drabbat skolan, som hårt anstränger inte bara elever, men också skolans pedagoger, på bekostnad av pedagogers kreativitet och arbetsglädje. Hur är det man säger ... grisen blir inte fetare, för att vi mäter den fler gånger.
Läs mer på Lärarnas tidning:
Kommentarer
Trackback
