Mer fusk
Vi lägger ner mycket tid i skolan på att få våra elever att förstå vad som står i styrdokumenten, vad det är de ska lära sig, vad det är som är viktigt. Många, både elever, pedagoger och elevers föräldrar, sitter fast i gamla föreställningar om vad som är "riktig" kunskap. Det är inte ovanligt med föreställningen att kunskap är något som ska läsas in, kommas ihåg och sedan återges utan hjälpmedel. Det är då det är på riktigt ... Och så kanske det var en gång, egentligen inte för så länge sedan, men "times they are a-changin`". Idag handlar det ju inte bara om att memorera kunskapsbitar, idag handlar det om så mycket mer; att kunna förstå sambanden och sammanhangen, analysera, värdera och tillämpa kunskapen och att kunna skapa egen ny kunskap. Det är stor skillnad.
I ansträngningarna att få eleverna att fatta vad som ska läras använder vi oss ofta av s k bedömningsmatriser, ett bra sätt att peka på olika nivåer/djup av lärande. På Örnässkolan i Luleå använder man sig av prov i stället. Flera gånger. Och samma prov. Inte summativt i slutet av arbetsområdet, men mer formativt i början av arbetsområdet och under processen fram till arbetsområdets slut.
"I början var det en del föräldrar, och elever också faktiskt, som reagerade och undrade om det här inte var fusk. En del elever trodde nog att vi var korkade, som att vi inte fattat. »Då vet vi ju vilka frågor som kommer på provet, då kan vi ju det här.« Ja, det är ju liksom det som är meningen, säger Anna Sandstén och ler."
Helt rätt tänkt! Men .... bara om proven är utformade så att de utvecklar de förmågor som ska utvecklas enligt läroplanen. I exemplet från Luleå hittar man syftet för att ge eleverna upprepade prov, framför allt för att öva upp arbetsminnet. Det beskrivs inte vilken typ av frågor eller prov som det arbetas med, men man får hoppas att det ser något annorlunda ut än de traditionella minnesproven som elever förr i tiden (?) utsattes för. Jag tycker att det är betydligt mer spännande att ge tidiga och återkommande prov för att det ger pedagogen stora möjligheter att ställa precis de frågor som behövs för att eleverna ska utveckla sina förmågor och därmed tydligt visa eleverna vad som är viktigt att kunna.
Också på skolan jag leder kan jag ibland hitta kvarglömda s k instuderingsfrågor i kopieringsmaskinen. Frågor som endast syftar till att kontrollera elevernas minneskapacitet eller förmåga att hitta ett enskilt namn, årtal eller begrepp i en löpande text. Den typen av frågor behöver inte återupprepas eller ens användas en första gång. Den typen av frågor inbjuder inte direkt till att få eleverna att reflektera, undra, bli nyfikna eller lösa problem. Den typen av frågor kan man verkligen ifrågasätta på vilket sätt de utvecklar elevers förmågor att tänka självständigt och kreativt.
Således, gärna instuderingsfrågor och prov, men använd dem rätt! Byt ut frågorna, eller åtminstone komplettera med frågor, ställ rätt frågor! Och ställ dem tidigt. Använd dem formativt! Där tror jag Luleå tänker helt rätt.
Låt eleverna få se det slutliga provet första undervisningstillfället och sedan öva på att få till ett så bra svar som möjligt, men alla upptänkliga hjälpmedel. Låt eleverna ha med sina anteckningar, läroböcker och andra hjälpmedel på proven. Med alla medel tillåtna blir det inte ett dugg intressant att ställa kontrollfrågor för pedagogen, vilket ju syftet inte alls är. Sannolikt blir då frågorna av ett helt annat slag, något för eleverna att bita i, lösa, länka samman och förstå och kanske komma till insikt om. Något viktigt. Som så här t ex; teknikprov i åttan!
Mer fusk, helt enkelt ;-)
Kommentarer
Trackback
