LedarBloggen

Här ett försök att samla intrycken, vidarebefordra tips till er som efterfrågat detta och en del bilder från två minnesvärda veckor i NYC. Man lär så länge man lever... ;-) och man får ständigt tillfälle att ompröva sina värderingar och utmana sina fördomar, särskilt när man reser till New York. Den i mina ungdomsår så politiskt korrekta vänsterhållning till USA och den "imperialistiska förtryckarpolitiken" har gjort att jag aldrig haft någon särskild längtan och därmed aldrig kommit iväg till det stora landet i väster. Det har jag kanske inte heller fortfarande gjort, om man betänker vilken liten del, om än aldrig så viktig, New York utgör. Men det går ju fler tåg (eh?), att utforska mer av den nordamerikanska kontinenten. Skulle jag gärna ....

Den första missuppfattningen för mig att omvärdera var det vanligen förekommande påståeendet att New York skulle vara stort, rörigt, anonymt och därmed opersonligt. Till ingen del (möjligen undantaget stort) kan jag instämma i detta. Tvärt om - den enorma ytan gör att det är många små områden (småstäder, grannskap, stadsdelar) som var och en av dem ger en känsla av småskalighet och trivsamhet, hur konstigt det än låter. Det finns en känsla av "nära till allt" var man än befinner sig i staden; affärer, barer, restauranger, biografer, teatrar - you name it - typ hela världen runt hörnet, som är klart fascinerande. 

Inte heller stämde alla elaka rykten om en osäker och våldsbenägen stad. Också här tvärtom; har sällan så konsekvent blivit bemött med leenden, vänliga tilltal och så många "Can I help you?" Vi rörde oss förvisso mestadels i välordnade Manhattanmiljöer, med en befolkning som är välsituerade, välutbildad och kosmopolitisk, men också till någon del i mindre bemedlade och betydligt mer slitna områden. Men det är nog ingen tillfällighet att NYPD kör omkring med devisen "courtesy, professionalism, respect" .... 



Det var emellertid frapperande många människor; restaurangfolk, taxichaufförer, muséepersonal etc. som hade mycket knackig engelska, knappt att förstå faktiskt. Det var överraskande, men kanske inte så konstigt när man tänker närmare på det. 

Hur som helst, en både rolig, intresant och lärorik resa, med flera highlights. Jag tänker på alla trevliga muséer varav MoMA (Museum of Modern Art) var det finaste, tätt följt av Guggenheim. Metropolitan museum of Art var fantastiskt, men för stort och alldeles för många marmorfigurer, etruskiska stenskärvor och medeltida konstverk för att jag skulle orka hålla fokus mer än tre timmar. Jag tänker på Highline Park; en några kilometer lång och 6-10 meter bred park anlagd på ett gammalt järnvägsspår 6-8 meter upp i luften. Djärvt kreativt och gjort med finess, enkelt och raffinerat på samma gång. (Meatpacking District, 10th Av, 12-19 st). Jag glömmer inte Iridium, legendariskt jazzställe som serverar högklassiga jazzartister varje kväll och på måndagar Les Paul trio (dock utan Les Paul själv som gick bort 2009). Trion utgör grunden och har först en egen avdelning och därefter tillsammans med kvällens utvalda gästartister, som har i uppgift att tolka Les Paul på sitt alldeles egna sätt. Ett måste för alla som uppskattar jazz. Bättre än så här blir det inte .... (1650 Broadway, strax runt hörnet vid 51sta gatan). Jag minns med tillfredsställelse Bleecker street, med mängder av barer och hak, som alla har förstklassiga bluesartister på scen varje kväll. Vi återkom till Terra Blues flera kvällar. (Greenwich Village/NoHo)