LedarBloggen

Mitt i uppstarten av en-till-en på den egna skolan läser jag i tidningen om hur en grannskola i kommunen råkat ut för ett osedvanligt brutalt rån av ett antal äldre ungdomar, när de rånat flera trettonåringar på sina skoldatorer. Bestulna på sina nya lärverktyg, men också bestulna på sina möjligheter till ett modernt lärande och, vad värre är, sin tillit till omvärlden och sin självklara trygghet att kunna gå till skolan oantastade.

Man blir bestört... och förbannad! Att händelsen nu får skolpolitiker i kommunen att överväga att skärpa reglerna för hur elever ska handha sina lärverktyg oroar mig än mer. Ska dessa negativa krafter få styra en hel generations möjligheter till lärande? Tyvärr riskerar vi nu att fokusera svårigheterna och inte se möjligheterna, som är så långt mer omfattande. Självklart kan man inte ignorera problemet, men det är i proportion till vad möjligheterna ger, faktiskt ett relativt litet problem, kanske inget problem alls, på sikt. 

Hela lärandekonceptet med att varje elev ska ha tillgång till en egen bärbar dator bygger på att eleverna ska disponera verktyget hela tiden, både i skolan och i hemmet, att det ska ske ett kontinuerligt och smidigt lärande var eleven än befinner sig. Lärande sker överallt, inte bara inom skolramen mellan 8-15. Särskilt om lärandet bygger på eget skapande och konstruktivistiska idéer om kunskap, och vi vill skapa en skola som tar sin utgångspunkt i just detta. Då måste eleverna ha möjlighet att arbeta med sitt lärande också på hemmaplan.

Låt oss inte nedslås av detta, se över hur vi kan motverka detta, ja visst, men inte binda upp oss med förbud och regler som hindrar en storartad vision som sannolikt kommer att innebära en revolution för lärandet.