LedarBloggen

Sensemaking, eller meningsskapande, är ett begrepp som diskuteras i senaste numret av Chef & Ledarskap. I denna artikel, som tar sitt avstamp i en nyutkommen bok, Rektors ledarskap av Margrethe Brynolf och Sören Augustinsson, lyfter man fram de ökade kraven på kontroll, hårdare styrning och dokumentation som faktorer som inverkar menligt på det goda ledarskapet.

"Kontrollen har exploderat och det vänder vi oss emot, säger Margarethe Brynolf. Eftersom det är så mycket som ska kontrolleras måste man också dokumentera allting för att ha ryggen fri. Det leder till att det egna ansvaret tas bort och tilliten raderas.(---) Människan har en inneboende drift att skapa rutiner och regler. Det är en del av meningsskapandet, sensemaking. Men det blir lätt för mycket. Om man i arbetslivet skriker efter nya regler så fort verksamheten drar iväg åt ett okänt håll hamnar man snett, i värsta fall i ett nytt kaos. Men om man förstår hur vi som människor gör när vi skapar mening, då begriper man också paradoxerna i en organisation på ett annat sätt och kan hantera både stabilitet och förändring, säger Sören Augustinsson."

Visst är det så. Vid tillfällen då det inte finns en absolut regel att luta sig emot, efterfrågas detta; man vill ha en tydlig och för alla tillfällen gångbar regel. För mycket av sådana regler, menar jag, gör just detta som författarna till ovanstående bok menar, att den enskilda individen kan sluta att tänka själv och bara hänvisa till vad står i någon regelbok. Handlar det inte om att frånsäga sig ansvar?

I rätt många av de "speciella" situationer som man dagligen och stundligen hamnar inför i skolans komplexa värld, finns det sällan någon patentlösning, någon regel som kan gälla för alla de tillfällen som dyker upp, varje situation måste bedömas från fall till fall och med varje enskild pedagogs sunda förnuft.

I senaste numret av Lärartidningen finns en artikel på samma tema, Inspektion negativ för skola, om en kommande bok av Gunnar Berg; Skolledarskap och skolans frirum, som menar att skolorna måste vara delaktiga i sin egen utvärdering, för att utvecklas på ett optimalt sätt. Skolinspektionen och dess feedback, ja visst, det behövs säkert till någon del och på vissa platser, men väl fungerande skolor behöver främst ett stort mått av feed-forward; kompetenta utanför-ögon som kan se vad respektive skola behöver för att utvecklas ytterligare. Det som gäller för elever, vad gäller självvärdering (en av de viktigaste faktorerna för elevers lärande) gäller så klart också i vuxenvärlden, bland skolledare och pedagoger. 

Är det bara jag som saknar Myndigheten för skolutveckling?