Språk och tänkande
Just avverkat första delen av rektorsprogrammet (ett år av tre), med denna fjärde internatvistelse och tre dagar i Ystad, intill ett rytande och skummande novemberhav.
Juridiken, den här gången med fokus på arbetsrätt, har under dagarna upptagit all vår uppmärksamhet. Det har varit föreläsningar, seminarier och gruppdiskussioner varvat med mer informella samtal om smått och stort; både detaljfrågor och mer komplexa och allmängiltiga frågeställningar om organisation, ledarskap och pedagogik. Inte mycket tid för egen reflektion … först nu på hemmaplan igen.
Med huvudet sprängfullt av lagar och förordningar känns det riktigt skönt att få ägna en stund åt pedagogik och lärande. Läser nyaste numret av Grundskoletidningen (där f ö en av Gunnesboskolans medarbetare medverkar med en längre artikel om bloggar i undervisningen, gissa vem) och fastnar i en text om språkutveckling och tänkande.
Jag har tidigare, rätt länge nu, försökt att förklara och övertyga kollegor och medarbetare om det synnerligen viktiga sambandet mellan språk och tänkande. I en artikel av Steve Wretman i Grundskoletidningen får jag mer vatten på min kvarn än jag rimligen kan önska. Tänkande och språk är väldigt nära förknippat med varandra, när jag skriver utvecklar jag mitt tänkande. Utan språk, inget vidare tänkande. Redan Lev Vygotskij tänkte dessa tankar på 1920-talet; lärande handlar om kommunikation, med sin omgivning och med sitt inre. Både språk och tänkande utvecklas i kommunikativa processer och utan denna kommunikativa process sker inget lärande på djupet.
“Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker.”
Så står det i våra nya styrdokument, Lgr 2011, alldeles i inledningen av kursplanen i ämnet svenska. Visst har man hört mantrat “Vi är alla svensklärare”. Kanske lite tillspetsat, men på ett sätt alldeles rätt. Med vetskapen och medvetenheten om att allt lärarande har sin grund i språket är det kanske lite lättare att få icke-svensklärare att finna motivation att lyfta all undervisning till att också omfatta och stimulera språkutveckling, på varje lektion, i varje moment och i alla undervisningssammanhang. Inte att agera svensklärare kanske, men alla lärare har att utveckla elevers kommunikativa förmågor - det är i språket som tänkandet utvecklas.
Snart är det dags att på allvar skärskåda vår nya läroplan och våra kursplaner mer ingående - jag tror vi kommer att känna igen oss rätt väl, med hög Lpo 94-anda och klart konstruktivistiska. Med en annan och enklare form (struktur) på kursplanerna hoppas jag att det ska bli lättare att ta till sig innehållet, för innehållet är vältänkt.
