Mönster
I utmärkta Pedagogiska Magasinet läser jag en artikel, Förståelse ger djup, av kognitionsforskaren, professorn och filosofen Peter Gärdenfors.
Att förstå någonting är att se mönster. Det räcker inte att ta in kunskaps- eller faktabitar för att elever ska lära sig. För att information eller faktabitar ska bli kunskap, måste delarna tolkas och bearbetas. Nya faktabitar ska processas in i all den redan befintliga kunskapsmassa som finns i alla elever; summan av alla tidigare faktadelar och erfarenheter. Informationen ska bearbetas och omvandlas till kunskap, inte bara memoreras och repetitivt återges. Kunskapsbyggande är produktivt.
När man processat de nya faktabitarna med sina tidigare kunskaper och erfarenheter, när man sett mönstret och sambanden, har man samtidigt fått förståelse. Med förståelse kommer förmågan att använda sin nyvunna kunskap i andra sammanhang, man har generaliserat sin kunskap, gjort den användbar i många andra liknande situationer. Elever som har uppnått förståelse (och dit ska alla elever) kan svara på frågor som är långt utöver vad rena faktafrågor är; de kan tillämpa, analysera, värdera och göra ny egen kunskap. De har förstått.
Detta är med andra ord vår främsta uppgift i skolan, att få våra elever att förstå sin omvärld, att se mönstren, sambanden och sammanhangen. Därför måste vi också systematiskt arbeta för att vi ställer frågor av annan typ än rena faktafrågor, både muntligt i klassrummet och på examinationer och prov. Låt eleverna använda sina läroböcker och anteckningar vid provtillfällen, då tvingas vi pedagoger också att tänka frågor bortom faktadelarna, frågor som utvecklar förståelse, tillämpning och analys. Frågor som skapar produktiv kunskap, inte bara repetitiv information.
I videoklippet ger Gärdenfors också en del av svaret varför det är så viktigt att införa digitala lärverktyg i skolan. Datorernas intåg i skolan ska ju inte bara vara ett verktyg att göra det vi alltid gjort, bara ett byte av verktyg. Med digitala lärresurser har vi helt nya förutsättningar, helt nya möjligheter.
Gärdenfors pratar om två sätt att lära; att läsa sig till kunskapen eller att via tal, modellande och härmning lära sig ett nytt moment. Sistnämnda är ju inte alltid lätt att åstadkomma i ett klassrum med 25-30 elever. Men via en skärm, filmer på datorn och pedagogiskt upplagda instruktioner går det alldeles utmärkt att komma verkligheten väldigt nära. Varje elev kan få sin visning, i sin takt och på sina villkor.
Med detta sista sätt att lära kan vi nu med lätthet överföra kunskaper och erfarenheter utan text och läsning, via ljud- och filmklipp på datorn; det vidgade textbegreppet. Vi behöver inte längre gå omvägen över en beskrivning i text, som ska avkodas, tolkas och förstås av mottagaren, för att kunskapen slutligen ska kunna erövras. Vi kan få det direktvisat för oss, se, höra och uppleva det, som vore det på riktigt. Till särskild gagn för elever med läs- och skrivproblem och dyslexi.
Gärdenfors pratar om två sätt att lära; att läsa sig till kunskapen eller att via tal, modellande och härmning lära sig ett nytt moment. Sistnämnda är ju inte alltid lätt att åstadkomma i ett klassrum med 25-30 elever. Men via en skärm, filmer på datorn och pedagogiskt upplagda instruktioner går det alldeles utmärkt att komma verkligheten väldigt nära. Varje elev kan få sin visning, i sin takt och på sina villkor.
Med detta sista sätt att lära kan vi nu med lätthet överföra kunskaper och erfarenheter utan text och läsning, via ljud- och filmklipp på datorn; det vidgade textbegreppet. Vi behöver inte längre gå omvägen över en beskrivning i text, som ska avkodas, tolkas och förstås av mottagaren, för att kunskapen slutligen ska kunna erövras. Vi kan få det direktvisat för oss, se, höra och uppleva det, som vore det på riktigt. Till särskild gagn för elever med läs- och skrivproblem och dyslexi.
Kommentarer
Trackback
