Uppsnappat

George Martin, musikproducent för Beatles i många år, har blivit hedersdoktor vid Lunds universitet. Han reflekterar i en artikel i Sydsvenskan över Sveriges dominans inom många konstarter, inte minst musikkonsten, och konstaterar att det sannolikt beror på det svenska utbildningssystemet: "Det behövs lärare som kan väcka entusiasm hos eleverna för att man ska få fram duktiga musiker." Han fortsätter: "Vägen till framgång går inte genom att kopiera någon annan utan hitta något eget." Igen ... således inte bara fakta att memorera och förstå, också analysförmåga, tillämpning, värdering och framförallt syntes. George Martin verkar ha koll på Benjamin Bloom!

Inte ens Jan Björklund verkar tycka att det är en bra idé att låta elever bedöma sina lärare med betyg: "En ansvarskännande lärare är inte alltid populär hos alla elever." Mindre risk dock, i just det avseendet; fråga vilken elev som helst, de flesta föredrar en "sträng" lärare, dvs lärare som ställer höga krav, är välplanerad, arbetar systematiskt och följer upp undervisningen på ett adekvat sätt. Rättvis, snäll och kunnig i sitt ämne, är vad många elever skulle säga vara viktiga egenskaper hos en lärare. Lösningsfokuserad, ambitiös, och positiv skulle man kunna lägga till. Den ansvarskännande och "stränge" läraren ligger bra till för ett bra betyg av eleverna, tror jag. Men det är ett dumt förslag av många andra anledningar ....

I debatten om lärares arbetstider, och kvaliteten i undervisningen, kommer SKL:s Agneta Jöhnk till tals i senaste numret av Lärarnas tidning. Fråga: "Men varför denna envisa koppling mellan bättre kvalitet och hur arbetstiden är reglerad? Vi menar att ett lärarkollektiv som träffas ofta har större förutsättningar att utveckla skolan, än lärare som bara ses någon timme i veckan för att alla undervisar eller sitter hemma och jobbar."

För mig är det självklart att kvaliteten skulle öka i skolan om lärare i framtiden fick än fler tillfällen att arbeta tillsammans. Fördelarna är som jag ser det många; tiden skulle kanske äntligen räcka, lärare skulle hjälpa och lyfta, inspirera och kompetensutveckla varandra mer naturligt och helhetssynen på eleverna skulle sannolikt öka dramatiskt. 

I samma artikel har Jöhnk slutligen ett önskemål:
"- Jag önskar att jag hade ett trollspö. Men kommunerna har fortfarande mycket att göra för att öka lönespridningen. Vi måste våga ge en duktig pedagog kanske 35 000 - 38 000 kronor medan en annan ligger på 23 000 - 24 000. Unga lärare måste se att det finns kollegor som har bra lön."

Vem önskar sig inte ett trollspö?

I en annan artikel, i samma nummer av Lärarnas tidning uttalar sig ett arbetslag i en Stockholmsskola om möjligheten att lämna sina ferieanställningar till förmån från 40-timmars arbetsvecka och vanlig semester. Här talas det om en ekonomisk kompensation i storleksordningen 1 500 - 2 000 kr i månaden. Det var för dem inte ens i närheten av att diskutera ... och visst är skillnaden stor i respektive parts utgångsläge. 

Frågan är; hur mycket är kvaliteten värd? Var går gränsen för när lärare tycker att det är värt att ge avkall på förtroendetiden och hur långt är kommuner villiga att gå lönemässigt för att finansiera förändringen?



Kommentarer
Postat av: siri

Hej!



Jag har skrivit en berättelse/novell och är lite fundersam på om den är skriven i samma tidform. Är lite rädd att jag har bytt mellan presens och imperfekt eller något annat galet. Skulle vara guld värt om du kunde läsa igenom den snabbt och kolla om jag hoppar mellan olika tidsformer. Skulle vara toppen om jag fick svar snabbt eftersom arbetet ska vara inlämnat imorgon. Tack på förhand!



Mvh Siri

2010-05-31 @ 19:42:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0