LedarBloggen

Som ett brev på posten och med anknytning till närmast föregående inlägg (se nedan); visst är det tråkigt. Sydsvenskan, tisdagen den 9 mars 2010 och på ledarplats. Suck. "Varför har skolresultaten försämrats sedan början av 1990-talet?" är frågan. Ökad invandring och segregation, decentralisering (kommunaliseringen) och individualisering (eleverna får klara sig på egen hand) anges som orsaker. Kanske rätt, men sannolikt inte hela sanningen, Bredberg.

Vad har man mätt och i relation till vad? Är måttstocken för gammal, gisten, murken och anfrätt? Är den möjligen finsk? Heter den Pirls, Pisa eller något annat kryptiskt? Kanske är det på sin plats att ta fram en ny, mer adekvat, fräschare och mer tidsenlig måttstock.

I skolan pågår en läranderevolution som inte alla är medvetna om, varken elever, elevers föräldrar, journalister eller ens pedagoger i skolan. Vi borde mäta förståelse, analytisk förmåga, tillämpning och elevers egna värdering, inte enskilda faktadelar, namn, årtal och andra detaljkunskaper. Elever lär, men kanske inte som mest och bäst i skolan och kanske inte som traditionell skola menar att elever borde lära. Elever lär med sikte på en framtid som är komplett annorlunda vår egen på fyrtio-femtitalet. Så klart det blir fel om man då mäter på samma sätt som då.

Rubriker som "Skolfloppen" ondgör och svartmålar svensk skola på ett otäckt och systematiskt sätt. Kritisk granskning i all ära, men släpp också fram de goda exemplen (och då menar jag inte enstaka teaterjippon eller suspekta och publikfriande pedagogiska hugskott) som talar modern pedagogik, djupinlärning och kunskapsmedvetenhet. Ställ det som fortfarande är "förbättringsområden", skandalskolor och misslyckanden mot långsiktiga och genomgripande förändringar av skolan som visat sig framgångsrika. Ingen har något att vinna på att svartmåla skolan, inte eleverna och inte pedagogerna som ofta gör heroiska insatser på klassrumsgolven.

PS Artikeln påtalar dock en viktig sak; efterlysandet av samarbete och samförstånd mellan kommunala och fria skolor. Vi har ett gemensamt uppdrag, vi strävar åt samma håll och vill samma sak; utbilda morgondagens vuxna. Låt oss göra det!