LedarBloggen

Får lite då och då, i sysslan som lektör, en och annan lärobok i min hand. De handlar påfallande ofta om just "lärobok" på det sätt som läroböcker sett ut de senaste 100 åren (nåja, nästan i alla fall); rätt komprimerade texter som i sin sparsamma karaktär lätt därför uppfattas som enkla, rätt mycket bilder, både foton och teckningar, som är till för att stödja texterna, men som lika ofta i sin överdrivet pedagogiska uppställning bara rör till det för läsaren samt talrika små texter bredvid av typen vet-du-att eller fakta- och sifferrutor. Väl beprövat koncept, men ack så trist!

När jag läser den femtielfte boken om Sveriges landskap blir jag bara trött, men också arg. Vad tror läromedelsförlagen om svensk skola? Tror de att det är detta vi vill ha? Eller, förfärliga tanke, är det kanske så, att det är just det vi vill....??

Vad kan man använda en dylik lärobok till? På vilket sätt utvecklar det våra elevers förmåga att tänka självständigt, förstå samband, se sammanhang och mönster, få förståelse för sin omvärld, analysera, syntetisera, jämföra, tillämpa sina kunskaper och värdera olika företeelser? Vilket stöd har denna typ av läromedel i våra styrdokument? Inte mycket, som jag ser det. I stället skulle jag vilja påstå att en bok av den här typen understödjer arbetssätt och sätt att lära som är tämligen förlegade idag och medverkar också till att eleverna lär sig lärstrategier som främst går ut på att memorera faktabitar och reproducera egna arbeten på samma "läromedelstema"; en väggtidning, egen bok eller muntligt framträdande där faktadelarna radas upp.

Var finns frågeställningarna, möjligheterna till egen reflektion och inspirationen till att använda moderna och digitala presentationsformer? Var finns uppslagen för eleverna att diskutera, argumentera och samlära? Var finns frågorna och stoffurvalet som skulle kunna väcka solidaritetstankar, och engagemang och få våra elever att vilja ta ansvar?

Tänk om det någon gång kunde komma en, typ, läromedelsbok på temat landskap, som tog sin utgångspunkt i frågeställningar om varför det ser ut som det gör, vad som förenar och skiljer de olika landskapen, som får eleverna att reflektera kring Sveriges fantastiska natur- och kulturbygd, som visar på mångfalden och möjligheterna till utveckling, som pekar på problem och svårigheter men som också inympar hopp om framtiden och medverkar till att eleverna känner sig delaktiga i ett socialt sammanhang och känner stolthet för sitt land.

Jag vill inte medverka till att den här typen av läromedel sprids, i alla fall inte ur ett ledarperspektiv, och avsäger mig gärna uppdraget att skriva något om just detta läromedel. Jag tror att någon annan har lättare att se dess fördelar, jag har det inte. Hoppas också att vi på skolan är en bra bit på väg att lämna detta nattståndna läromedelsparadigm. "Lagar ni, äter vi" (eller omvänt i boken "Vi ska äta, ni ska laga"; gissa under vilket landskap;-P) kan vara roligt att kunna runt sällskapspelen, men har ingen relevans när det kommer till lärande och svensk framtidsskola.

Länkar inte till varje enskild film om framtidens lärande, Jonas har samlat dem rätt bra på sin blogg. Ta en titt där, så kanske ni förstår vad jag menar!

Pst! Bilden ovan är från Bucklands Beach Intermediate school, Auckland New Zealand, från ett klassrum i Art & Design, (med den otroligt inspirerande läraren Guy Marrett) med produkterna från ett elevarbete där uppgiften var att tillverka sin egen personliga mobiltelefon utifrån de önskemål man hade om funktioner. En kreativ uppgift som kräver både faktakunskaper, förståelse och analysförmåga, som låter eleverna tillämpa sina kunskaper och göra nytt själva, jämföra och värdera.

Andra goda exempel finner jag ofta på vår egen skola. Nyligen arbetade våra åttor med att utveckla egna leksaksidéer, både att tillverka, marknadsföra och argumentera för sina produkter. Se leksakstemat!