LedarBloggen

   

Har haft en artikel från Sydsvenskan liggande på mitt skrivbord några veckor. Filmkrönikans förra programledare Orvar Säfström, som numera recencerar datorspel och skriver krönikor om detta mediefenomen, ställer i artikeln frågan på sin spets; förstår vi i vuxenvärlden att uppskatta barn- och ungdomars färdigheter att lösa problem i teve- och datorspel och borde vi inte snart fatta och använda oss av dessa kompetenser för det vi vill lära kommande generationer i skolan?  Artikeln startade, eller snarare återuppväckte, mina egna tankar kring detta; vad är det som är så intressant och så fängslande för barn och ungdomar i teve- och datorspel? Vad är det som motiverar dem att sitta timme efter timme framför skärmen? Och är det så farligt för deras lärande, missar de en massa viktiga saker i livet? Eller är det kanske så att de vinner något långt mycket mer? Vad lär de sig? Vilka kompetenser, färdigheter och förmågor utvecklar man vid datorskärmen?

Är det kanske rent av samma kompetenser som vi i skolan vill att de ska utveckla, men med andra metoder, annat stoff och med annorlunda verktyg?

Som ett brev på posten följer Pedagogiskt Magasin upp med en längre artikel om just detta. Tomas Kroksmark, professor i pedagogik vid högskolan i Jönköping, reder här ut vad digitaliseringen i samhället i allmänhet, och skolan i synnerhet, betyder för den lärande människan. Det jag tidigare anat, och själv försökt hitta argument för, hjälper Kroksmark mig här med att presentera en mer vetenskapligt underbyggd teori.

På samma sätt som vi i skolan måste "byta ben", från det empiristiska och memorerande till det konstruktivistiska och mer reflekterande, är det nu dags att ta sig från nivån att endast använda internet och den digitala världen som ett ställe varifrån man hämtar information - till en nivå som innebär social interaktivitet, dialog och eget skapande; vi behöver gå från webb 1.0 till webb 2.0. och till en medvetenhet som inbegriper helt andra sätt att se på kunskap.

Med ökad digitalisering, globala nätverk och den allt snabbare kommunikationen ställs begrepp som "tid och rum" i en annan dager för våra elever; det fysiska klassrummet är inte längre självklart som kunskapslokal, svaren på frågor till makthavare, forskare och experter kan levereras genast och dialog och samtal som tidigare var omöjliga är numera lätta att åstadkomma. Nätverk skapas snabbt, nätverk som fungerar utan de sammanhang som skolans aktörer ingår i. I nätverken, t ex Facebook och andra communities, lär sig eleverna

• att fokusera ett innehåll, att hålla sig till saken
• att tolkning har betydelse för lärandet
• att kritiskt granska och sortera information
• att vara kulturellt medveten
• att analysera kommunikation
• att skriftligt kommunicera
• vikten av att bidra själv
• att definiera mottagares intressen och möjligheter att förstå ett innehåll
• att förstå den egna sociala integriteten
• att behärska dialogisk kompetens
• att erövra läsförståelse och skriftlig kompetens

TV- och datorspelen, ofta kritiserade av vuxenvärlden (också av mig, fråga mina barn;-D), har enligt Kroksmark (och Orvar Säfström) uppenbara lärandekvaliteter. Sim City, Battlefield och World of Warcraft (WoW) är spel som snabbt utvecklar barn och ungdomars kompetenser att

• definiera mål
• pendla mellan helhet och delar
• begripa och värdera situationer
• ta beslut som vilar på omfattande och komplex information
• samarbeta
• lösa problem kollektivt
• kritiskt analysera

Nu menar jag inte, så klart, att vi ska börja spela datorspel i skolan, i alla fall inte i någon större utsträckning, men konceptet med spel tror jag vi har något att lära av. Det är inte på något sätt självklart hur vi skulle kunna dra nytta av dessa spel, men kanske har vi något att lära av spelutvecklarna till dylika spel; hur bygger de spelen och hur gör de för att upprätthålla intresset?

Sist i PM:s artikel berättas om en webbplattform som utvecklar skrivandet och läsning av skönlitterära texter, Fanfiction. Det borde väl i högsta grad vara något för oss, eller hur? Här kan man lägga upp sina texter, få feedback från oändligt många läsare och hjälp med att komma vidare i sin text; skrivprocessen så som vi vill att den ska vara!

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; en medveten och kraftig satsning idag, vad gäller digitala verktyg i skolan - om det nu blir en en-till-en-satsning eller något annat - är den bästa investering vi kan göra, både för varje enskild elev, för skolan som helhet och framför allt, för oss själva, pedagoger, ledare och övriga. Vi behöver snabba förändringar, genomgripande förändringar och förändring i tanken, i kunskapstanken. Den som snabbast lär sig att tänka utanför den berömda boxen, den vinner!

PS För övrigt är LedarBloggen uppmärksammad i senaste numret av PM, som en av flera aktörer i den pedagogiska debatten. Kul!