Tegelstenar och hus




Undrar om Alice vet att farfar/morfar använder henne som lärandeexempel i föreläsningar för hundratals åhörare land och rike runt? Hur hennes resonemang som 3,5-åring visar på det faktum att vi bygger kunskap utifrån helheter, inte i små delar. Vi ser och förstår samband och sammanhang tidigt, kan analysera, tillämpa, jämföra, värdera och argumentera redan i späd ålder.

Mina egna barn har inte en susning om att jag brukar göra detsamma! Jag minns t ex mycket tydligt när sonen första gången visade på dylik förmåga, han kan inte ha varit mer än högst två år, knappt ens talande, men han kunde förklara för mig; typ "Kalles skor .. inte - Kalle borta", kristallklart, eftersom Kalles skor inte stod i skohyllan, var Kalle säkert borta idag också. Tänk, tänk, analys och slutsats. Resten är bara en förfining av samma sak!

Talande exempel .... tack för det Steve.

Vi har på Gunnesboskolan, sedan många år nu, utarbetat och utvecklat en modell för hur vi via dokumentation, reflektion och målsättande medvetandegör våra elever om sitt lärande. I denna process har vi kommit en bra bit på vägen mot en konstruktivistisk skola. Men efter en heldag med Wretman/Moreau och skriftliga omdömen blev åtminstone jag väl medveten om vad vi har kvar; massor!  Det levererades en hel del klargöranden, delvis nya riktlinjer och en och annan aning om framtida styrdokument på väg in, med den något lugnande kommentaren att den nya läroplanen inte kommer att vara så ny till innehållet, bara till strukturen; ett förtydligande av den läroplan vi har idag.

Bortom den korta historiken och förklaringarna kring (den obefintliga) implementeringen av Lpo 94 och de tillrättalägganden som senare tillkommit i form av IUP och nu senast skriftliga omdömen, med tillhörande anvisningar, fick vi en gedigen förklaring till hur styrdokumenten är menade att användas, hur IUP:n kom till för att öka måluppfyllelsen och de skriftliga omdömena för att tydligare kunna knyta an till kunskapsmålen.

Vad lärde jag mig under dagen, vilka insikter fick jag? Detta fastnade.....

  • formativ bedömning är för lärande, medan summativ bedömning är av lärande, dvs det är stor skillnad på om bedömning används för att uttrycka en gradvis skillnad på ett resultat, en slutpunkt av ett lärande eller om bedömningen används för att förbättra något framåt, som konstruktivt bidrar till en pågående process. 
  • läraren/skolan ska och eleven och föräldern kan - perspektivet, utgångspunkten och uppdraget är tydligt, initiativet är skolans
  • vi ska inte falla i fällan av att sätta betyg där vi borde ge formativa bedömningar och således inga betyg på enstaka inlämningsuppgifter, glosförhör o dylikt
  • mål – undervisning – bedömning ska hänga ihop - målen i "den lokala pedagogiska planeringen" (inte detsamma som lokala kursplaner eller lärares enskilda lektionsplanering) är starkt förknippad med den formativa bedömningen i de skriftliga omdömena
  • informationen i de skriftliga omdömena ska stimulera till fortsatt lärande
  • den formativa bedömningen har till uppgift att forma dels elevernas fortsatta lärande dels att forma pedagogens fortsatta planering/undervisning
  • att vi bör försöka att hålla isär betyg och bedömning - betyg och betygsliknande sätt att uttrycka kvalitetsnivåer tenderar att överskugga den formativa bedömningen
  • skilj på mål (nationella och lokala) och målsättningar (elevens egna) - Eleverna kan inte sätta upp mål (de finns redan i form av nationella styrdokument), men väl målsättningar utifrån målen!
  • finns inte en tydlig planering för undervisningen kan man inte heller göra en tydlig bedömning. (Om jag inte vet var jag ska, kan jag inte veta om jag kommit rätt när jag är framme.)
  • det finns ingenting i anvisningarna som säger hur det skriftliga omdömet ska se ut - kan vara en matris där man markerat vissa rutor/nivåer = ett skriftligt omdöme
  • social utveckling/"Kompetenser i övrigt" kan beskrivas i en matris för lärprocesser (kunna ta ansvar, förstå sitt eget lärande, avsluta och planera sina arbeten etc).
  • pedagoger i de yngre åren behöver vänja sig vid att prata mer bedömning i allmänhet - pedagoger i de äldre åren mer formativ bedömning i synnerhet
Vi måste helt klart bli ännu bättre på att anknyta till målen i läroplanen och låta dessa tydligare styra innehållet i undervisningen, djuploda strävansmålen och ämnenas inriktning och bedömning; mer fokusera förmågor och färdigheter som eleverna ska uppnå och mindre det stoff som kan hjälpa oss dit och sist, men inte minst, skapa och bli förtrogna med några få generella matriser att använda för bedömning och skriftliga omdömen.

Visst klarnade det en hel del i tisdags, men sannolikt har vi rätt mycket framför oss, innan vi har allt på plats och en lärandeprocess som är tydlig, meningsfull och tillfredsställande för alla parter, elever, elevers föräldrar och pedagoger. En utmaning som heter duga!

För resten , ytterligare väl valda ord jag minns:  "Går man för nära ett hus ser man bara enskilda tegelstenar, inte själva huset." Låt oss "borra" delarna, men backa då och då, för att betrakta helheten. Det är viktigt med perspektiv!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0