Skillnad
Det gör skillnad, vilken lärare man har. Än en gång har man fastställt detta i vetenskapliga undersökningar, denna gång av Elisabeth Frank vid Högskolan i Kalmar. "... – visst är det betydelsefullt att eleverna känner sig trygga i klassen och att föräldrarna är delaktiga i skolarbetet. Men egentligen är det inte dessa faktorer som kan förklara skillnader i hur bra eleverna presterar. I själva verket är det lärarens kompetens som ligger bakom, och som således är den faktor som har betydelse i sammanhanget."
Elisabeth Frank drar fram en del punkter, betydelsefulla för elevers lärande, bl a klassrumsklimat, samverkan med elevernas föräldrar och, sist men inte minst, lärarkompetensen. Vad innebär då detta med lärarkompetens? Vad är en duktig lärare? Hur är en kompetent pedagog? Vad är det som gör skillnad?
Så här skrev jag om detta, för ett antal år sedan. Jag tycker att det gäller fortfarande;-)
"Att leda barn och ungdomar handlar för mig främst om att vara ett gott föredöme och att organisera arbetet på ett för eleverna optimalt sätt.
Rätt mycket av lärarrollen har förändrats de senaste 20-30 åren och tur är det, för mig! Jag tror nämligen inte att jag skulle blivit lärare om jag tvingats ta rollen som den "gamla auktoritära" och allvetande läraren. Det passar mig sällsynt dåligt att arbeta i en så utpräglad envägskommunikation som det ofta innebar att undervisa på, låt säga 50-60-talet och tidigare.
Rollen som den handledande läraren, den som strukturerar arbetet och skapar förutsättningar för elevernas egna aktiva lärande, passar mig mycket bättre. Det är i dialogen med eleverna som jag finner dynamiken i det här yrket!
Men vad är viktigast? Är det mitt sätt att vara, tänka och handla som föredöme eller min förmåga att organisera arbetet? Kanske går det inte att bedöma vad som är mest väsentligt, troligen är båda lika nödvändiga och kanske finns det ytterligare variabler som borde vara med här, men för själva ledarskapet i lärarprofessionen tror jag att jag begränsar det till dessa två.
Att vara ett gott föredöme
Men vad ingår då i att vara ett gott föredöme? Jag tror att det främst handlar om att visa eleverna
- intresse
- öppenhet
- respekt
- egen lust att hela tiden vilja veta mer
Det handlar om det stödjande sättet att leda arbetet, att arbeta tillsammans med eleverna, mot ett gemensamt mål; att handleda, navigera, hjälpa till att sålla i materialet etc. Det innebär att visa entusiasm för arbete och kunskap, att det är roligt att arbeta och att lära sig mer, att vara drivande och aktiverande. Det handlar kanske mindre om att i varje givet ögonblick veta det exakta svaret och mer om att visa på processen hur vi vuxna ofta gör för att lösa problem, ta reda på saker eller skapa oss en uppfattning om något; nämligen att vi använder gamla kunskaper, antar och gissar, gör rimlighetskalkyler och fogar ny kunskap till gammal och hamnar på ungefär "rätt svar". Man för helt enkelt resonemang med sig själv, och eleverna, i klassrummet:
"Jag har inte det exakta svaret på din fråga, men jag gissar att det är så här, eftersom jag vet att det i ett annat sammanhang var det så här och det liknar vårt problem eller din frågeställning ... Dessutom vet vi ju tillsammans efter förra arbetsområdet att ... Vad tror ni att det har för betydelse i det här sammanhanget?"
Det betyder att man, mitt i det professionella, också vågar visa sig som den människa man är, att man vågar vara personlig utan att bli alltför privat. Jag tycker att man i så många sammanhang som det är lämpligt bör ta till egna erfarenheter; relatera till saker man gjort, människor man träffat, dilemman man ställts inför och tankar man har om etik, rättvisa, livsfrågor etc.
Det betyder också att t ex "fiska efter" sådant som eleverna har special-kunskaper om, dels att visa sig intresserad av att lära nytt själv och dels att ge eleverna bekräftelse på sin kunskap. Det är ett sätt att respektera eleverna, att se deras värde och vad de har av tillgångar, att visa att de betyder något, är något.
Respekt består också i att vara lyhörd för vad elever har att säga och att ofta låta deras åsikter ha ett direkt avgörande för hur man hanterar en situation, för hur man lägger upp ett arbete och/eller beslutar i olika frågor.
Att organisera arbetet
Den andra delen är av mer teknisk karaktär; hur man lägger upp och organiserar elevernas lärande. Här tror jag att det främst handlar om
- struktur
- konsekvens
- tydliga instruktioner
- uppföljning och uthållighet
- målmedvetenhet
- individ- och gruppkännedom
I grunden ligger en ambition att skapa en så hög elevaktivitet som möjligt, att använda elevernas egna förmågor att samtala och utbyta tankar och idéer, att skapa en så "lärande miljö" som möjligt och att utmana elevernas tänkande, att skapa det flerstämmiga klassrummet.
Det innebär för mig t ex att jag försöker att tänka på att inte själv "föreläsa" för mycket, utan mer frekvent lämna över initiativet till elevernas egna tänkande och erfarenhetsutbyte och att utgå från problem snarare än klara fakta.
Struktur i skolvardagen innebär att eleverna kan känna igen sig och känna trygghet i sitt lärande. Att det finns tydliga ramar, innanför vilket det finns nödvändigt frirum och kreativitet. Vi behöver skapa rutiner och vanor i skolarbete, utan att ruta in det totalt. Konsekvens betyder för mig "röd tråd" och uppföljning av det man startar, att man löper linan ut, att man gör färdigt. Detta kräver i sin tur en viss förmåga att se "visionen", målet där borta i fjärran och uthålligheten att dels hålla kursen och dels styrfarten samt att kunna förmedla detta till eleverna: "Här är vi nu, vi ska dit."
Tydligheten vad gäller instruktioner handlar om att presentera både helheten och delarna och att i bearbetandet av delarna ständigt relatera till helheten. Syften, mål och motivation är också begrepp som måste vara allestädes närvarande. Det handlar mycket om att presentera instruktioner på ett känt sätt och för flera sinnen; både muntligt och skriftligt och med en tydlig motivering till varför vi ska göra detta.
En verksamhet utan utstakade mål blir lätt meningslös, detta gäller våra elevers skolarbeten i högsta grad. Min roll som ledare är till stora delar att visa på de nationella styrdokumenten, tillsammans forma gruppens mål och slutligen hjälpa eleverna med de individuella målen.
Slutligen är kännedomen om varje enskild individs sätt att vara, tänka och agera mycket viktig; det gäller att få individerna att "passa ihop", dra åt samma håll och/eller att ge varandra kompletterande feedback. Vikten av att kunna "känna av" en grupp och dess deltagare kan inte nog understrykas.
Vilken sorts ledare vill jag att mina elever ska se i mig?
Jag hoppas att de ser en person som har ett självklart ledarskap, som leder, för-delar och organiserar arbetet i skolan, en person som rättvist och konsekvent tillrättavisar mindre lämpligt uppträdande, som initierar samtal, frågeställningar och diskussioner med för eleverna meningsfullt innehåll, som har en ton och grundinställning som hela tiden visar på empati, förståelse och demokratiskt sätt att vara, som är glad, nyfiken, positiv och "lärande" större delen av tiden, som är konsekvent i sitt handlande och i sitt sätt att reagera på elevers handlande, en person som har humor och kan skoja med eleverna samtidigt som den själv-klara respekten för ledaren bibehålls och en ledare som i hela sin framtoning lyfter fram kunskap och lärande.
Men jag vill också att de ska se människan bakom lärar- och ledarrollen, se att jag inte bara är ledare i ett klassrum utan att jag också är medmänniska, en vuxen som de kan känna förtroende för, samtala med och fråga till råds utan att riskera något. Kort sagt, någon att lära av, efterlikna och följa.
Har vi ett viktigt uppdrag eller har vi ett viktigt uppdrag??"
Som sagt, det gäller nog fortfarande... i alla fall för mig. Studiebegåvning, enligt Frank, betyder en del, men läraren i klassrummet betyder mer. Jag tror hon har alldeles rätt.
