LedarBloggen

    Bevittnade Mif Redhawks återkomst här om kvällen (enligt närvarande expertis i kompisleden inte en dag för tidigt), hockeyintresserad som jag är... not ;-D Satt mest och förundrades över en rätt annorlunda värld ....

Jag minns hur det var att planka in på Lejonets matcher i ishallen i Landskrona när jag var yngre (ok, rätt mycket yngre), klämma in sig på ståplatsläktaren, balanserandes på en grov träplanka med gigantiska mellanrum till närmast över och under, avgrundsdjupa och svarta hål inunder och en temperatur som påminde om ett hyfsat milt Sibirien (läs typ fruktansvärt kallt). Hade man tur, och pengar, kunde man eventuellt pigga upp sig med något gott ur den rätt spartanska kiosken på ena kortsidan, typ en Riga (chokladbit) eller varför inte en Salta katten- eller Tutti-Frutti-ask. På isen skrinnade visserligen duktiga hockeyspelare, men utan all articifiell hjälp i form av ljud- och ljusshower.

Annat är det idag, i Malmös nya arena i Hyllie är det liksom annorlunda att "gå på hockey", ljusår från Landskrona och bandytemperaturer. Råkar man dessutom, som jag, ha människor i bekantskapskretsen som har tillgång till en loge, uttalas [lå:ch] och ingenting annat (;-D), finns det nästan inte en enda beröringspunkt med forna tiders hockeyäventyr.

Här sitter man i sköna fåtöljliknande stolar i behaglig rumstemperatur, efter en god måltid, häftig och suggestiv musik vrålar ur inte så lite potenta megahögtalare, avbruten då och då av en dramatisk speakerröst som presenterar spelarna som åker ut på isen samtidigt som de projiceras på storbilds- skärmar upphängda över isen, ljuskaskader som flödar från strålkastare och raffinerade reklamramper lyser upp ens tillvaro med jämna mellanrum (man får till och med hjälp med när man ska klappa). I pauserna mellan perioderna spelas skön musik (kanske på en något för hög volym för att kunna ha en bra konversation, men ändå), det finns tillfälle att dra sig tillbaka in i logen, fylla på sitt ölglas, mingla runt med vänner och bekanta och lyssna på dessas expertkommentarer  och ladda för fortsättningen.

För en oinitierad och i sammanhanget rätt puckad (!) åskådare finns det emellertid vissa problem; själva "huvudpersonen", pucken alltså, är alldeles för liten och rör sig alldeles för fort, de röd-vita (alternativt vit-röda) tröjorna i de båda lagen var alldeles för snarlika för att undertecknad skulle hänga med i alla finesser, alldeles för många spelare hade förvillande lika son-namn eller inga alls (i alla fall inte på tröjorna) och slutligen; är det bara jag som tycker att det är synd och skam att man avbryter all den rätt häftiga stämningsskapande rockmusiken som startar vid alla avblåsningar, men som upphör i samma sekund som spelet återupptas. Jag, och sannolikt flera med mig, skulle föredra att se hockey till rockmusik, hela låtar, allt häftigare under matchen. Tredje perioden skulle vara grym, folk skulle stå upp och rocka minst 20 minuter innan matchslut!  Ett tips bara, i all ödmjukhet .... till arrangörerna som nu måste ta alla nya idéer i beaktande, jag bjuder på det.

Pytten var jättegod, likaså därtill hörande pilsner, sällskapet mycket trevligt och miljön den bästa, hockeyn kan jag inte riktigt bedöma .... men jag befann mig definitivt i en lärandesituation i fredags. Stort så!