LedarBloggen

Trettondag och ingen morgontidning (sic!), kollar nyheterna på nätet, fortfarande inte riktigt vaken och... får hjärtat i halsgropen!  ... "Storbrand i skola i Lund" . De bråkdelar av en sekund det tog mig att förflytta blicken från rubriken till ingressen lite längre ner på sidan kändes oändligt långa. Jag hann blixtsnabbt tänka (och då tillhör jag ändå inte de riktigt snabba i tanken;-D) många förfärliga tankar om långa och omständliga procedurer kring mordbrandsutredningar, tillfälliga undervisningslokaler, nödorganisation, tröstanföranden och en hel del annat som kommer i spåren av ett trauma likt det här.

Jag hann få bilder i huvudet av en nerbrunnen Gunnesboskola, av ledsna och skärrade elever, uppgivna och arga pedagoger och hur jag själv abrupt skulle få kasta mig ut i en förfärlig verklighet, ja, ett helt annat jobb.

All min empati till de medarbetare, i skolledning och i undervisning, som nu står inför en termin i prövningarnas tecken. Förstår att trösten är klen att man samtidigt i nyhetsmedier idag rapporterar om att antalet skolbränder, nationellt, håller på att minska.

Är ofta inte den förste att tänka i termer av förbud, men när sådant här händer, och det antyds att branden kan ha att göra med pojkars lek med fyrverkeripjäser, då får åtminstone jag en stark önskan om att totalförbjuda eller i alla fall starkt reglera användandet av smällare och raketer kring nyår. Om det ska innebära förstörda värden av den här kalibern - förbjud skiten!

Jag - och en hel del pensionärer, hundar och hundägare med mig - skulle välkomna ett sådant förbud. Är vi inte där snart? Med bilbälteslagstiftning, rökförbud på offentliga platser, hjälmtvång för unga cyklister och många andra restriktioner för medborgare i det här landet skulle ett förslag om "raket- och smällareförbud" sannolikt inte stöta på alltför mycket patrull.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....