LedarBloggen

Fr o m den här höstterminen förväntas alla lärare från åk 1-9 prestera skriftliga omdömen om varje elev i varje ämne i samband med utvecklingssamtalen. En uppgift som kanske inte medför någon större förändring från tidigare för många lärare i åk 6-9, men som är en rätt omvälvande nyhet för lärare i de yngre åren. Skriftliga omdömen ska komplettera den IUP som sedan några år är obligatorisk för elever i grundskolan, en individuell utvecklingsplan som, enligt ryktena, nu inte bara ska var framåtsyftande, utan också innefatta det som redan varit; summativa bedömningar från lärarna. Är inte det att ta ett steg tillbaka?

Är det dessa omdömen från lärarna som är det viktiga? Kanske, om man tänker på vad föräldrarna sannolikt kommer att efterfråga. Men som pedagog ser jag snarare vikten av att eleverna själva utvärderar sitt arbete. I detta viktiga som vi kallar självbedömning, den egna kontinuerliga värderingen av sitt arbete, ett slags formativ självbedömning, sker sannolikt det mest kraftfulla lärandet, alla kategorier.

Idag hade merparten av skolledarna i BSF Lunds stad ett välkommet tillfälle att träffas och samtala kring dessa nya direktiv från departementet, ett av flera direktiv som duggar allt tätare och som förväntas implementeras allt mer genast. Skriftliga omdömen för alla elever ska genomföras fr o m den här höstterminen, men anvisningarna från Skolverket kommer först i oktober och för rektorer som ska besluta om hur de skriftliga omdömena ska utformas och hur betygsliknande de kan vara, är det inte lätt. Men i rektorsgruppen verkade det idag vara stor enighet om att det inte ska var några betygsliknande skriftliga omdömen, i alla fall inte före åk 6. För en elev i de lägre årskurserna kan det inte vara särskilt upplyftande att få ett "betyg" som dömer ut de förmågor som ännu inte haft en chans att utvecklas. Det finns så klart en uppenbar risk att "stuka" ambitioner, vilja och kreativitet tidigt i en liten människas liv och vem vill det? Kan man som pedagog i ett utvecklingssamtal vara salutogen i sina utlåtande till en tidigare-elev och samtidigt vara tydlig gentemot föräldrar som kräver ett ärligt utlåtande om sitt barns utveckling och måluppfyllelse? Jo, det går nog, men kräver att vi pedagoger pratar oss samman, lär av varandra och utvecklar ett professionellt och gemensamt språk för att kommunicera omdömen om elevers lärande.

För eleverna på Gunnesboskolan har vi, om man jämför med de signaler från många andra skolor i Lunds stad, sedan en tid tillbaka (minst tre år) ett betydande försprång och ett sammanhållande koncept vad gäller dokumentation, IUP och utvecklingssamtal, som tydligt visat sig vara hållbart. Skriftliga omdömen har via funktionen Elevdokumentation i lärplattformen Fronter underlättat dialogen mellan elev och lärare (och i sällsynta fall även föräldrar) inför utvecklings-samtalen och skapat optimala förutsättningar för ett utvecklande och framåtsyftande samtal. De skriftliga omdömena måste rimligtvis utgå från elevernas egna självbedömningar. Dessa kan i sin tur kommenteras och kompletteras av pedagoger och föräldrar och utgöra de skriftliga omdömen som statsmakterna föreskriver. Detta för oss självklara elevperspektiv tror jag inte är lika självklart på alla skolor och utgör därför en uppenbar risk att stanna vid traditionellt summativa utlåtande från lärare, en inte särskilt utvecklande envägskommunikation.

Måtte anvisningarna, när de dyker upp i oktober, visa på självvärderingens styrka och möjligheter och ange en riktning mot åtminstone ett litet mått av elevernas egna bedömningar. Har dock mina tvivel ....