LedarBloggen

I onsdagens Sydsvenska Dagbladet (Snällposten;D) läser jag på ledarsidan, av Henrik Bredberg (f ö en vän till familjen), om det magiska ordet "Samhällsnytta". Resonemanget har sin utgångspunkt i de värstingresor som genomfördes med ungdomsbrottslingar under en tid på 80-90-talen. Nu visar det sig att det var lönsamt! Lille vän...

Det är dumt att skära ner på verksamheter som t ex tull, polis och skola, eftersom dessa verksamheter betalar sig själva mångdubbelt om man räknar på vad som kan undvikas i form av samhällsfarlig verksamhet i framtiden. På just detta sätt är det naturligtvis också med våra elever i skolan, det vi investerar i form av mer resurser idag (högre lärartäthet, bättre stöd till elever med särskilda behov och större svängrum för nytänkande i pedagogiken) har vi igen i form av mindre utgifter i morgon.

Till synes självklarheter, och ändå inte. Som verkställande tjänsteman i processen av att anpassa den ekonomiska så välbekanta kostymen blir man ofta både konfunderad, ledsen och arg över de kortsiktiga och politikerstyrda direktiv man tvingas utföra. Jag anar, i ett långsiktigt perspektiv, den investering- och kapitalförstöring som inletts i form av förflyttning av personal, som fungerar på bästa sätt i organisationen men som nu tvingas börja om på andra skolor. Hur vi i vår skola kommer i märkliga situationer, med byte av lärare som inte är självvalda eller på grunder som handlar om lämplighet eller önskemål att arbeta på vårt sätt - nej, endast och enbart av tillfälligheter, arbetsrättsliga regler och/eller godtycke.

Jag har länge förundrats över detta kortsiktiga tänkesätt, hur makthavare och politiker gång efter annan tillåts handla efter sin egen kortsiktiga pipa, vad som är gångbart och resultatmässigt mätbart genast. Var finns kopplingen mellan nödvändig realism och de visioner som så omsorgsfullt formuleras? Var finns samsynen och framförhållningen mellan olika politiska genrer? Den "svenska modellen", Saltsjöbadsandan i kommunalpolitiken, viljan att verka tillsammans, kompromisserna?? Var finns samhällsnyttan?

Jag saknar sansen, tillmötesgåendet och det salutogena i politiken. Jag saknar modet, från våra borgeliga politiker, att i tider av nedgång i elevantal, satsa framåt, låta pedagoger kompetensutveckla sig, studera, reflektera över sin profession, ha andrum - för att komma tillbaka i tider av uppgång, stärkta, än mer kompetenta och villiga att hugga i igen. Det skulle verkligen vara att kvalitetssäkra en verksamhet, det skulle vara samhällsnytta. För ....

... kvalitet kostar! Det har Lunds kommun tidigare visat med elevpeng långt över vad som är brukligt. Men det har också givit resultat; meritvärdena för Lundaskolor är sällan annat än i topp och kapitalet i form av toppedagoger borde vårdas därefter, inte hanteras så godtyckligt (slarvigt?) och med så kortsiktig vinning som nu sker i Lunds stad. Jag skulle önska att situationen var annorlunda, direktiven aningen mindre budget-i-balans-aktiga, mer långsiktiga, tog mer hänsyn till pedagogiken, det som skolor byggt upp i form av speciell kompetens och som är lätt att rasera med arbetsrättsliga lagar.

Och ändå måste det vara just så; motsägelsefullt, frustrerande och inte riktigt klokt. Så det kan bli ....