LedarBloggen

Enligt en artikel i söndagens DN kan man lära sig att bli en lyckligare människa. En lycklig människa känner sig oftare mer självsäker, mer optimistisk, mer energisk och också mer omtyckt av andra människor. Lycka är, enligt den californiska professorn i psykologi, Sonja Lyubomirsky, "ett glatt och förnöjsamt liv".

Man har grundat sina antagande på det faktum att man fann att människor som föds sociala, aktiva, stabila, hårt arbetande och plikttrogna är bättre rustade för lycka. Alltså borde det gå att få människor att bli lyckligare genom att härma de från födseln redan lyckliga, eller hur? Sagt och gjort, och bekräftat; så är det. I studier har man kunnat visa att människor faktiskt blev mer nöjda med sina liv sedan de tränats att t ex umgås mer med andra, öva sig i att sätta upp mål och lära sig att se sina möjligheter. Positiva känslor ger en uppåtspiral! Strategin går alltså ut på att successivt öka mängden positiva känslor, som sammantaget är det som skapar "lycka". Det är alltså inte det "stora" äventyret eller upplevelsen som skapar det stora lyckoruset, det är de små vardagliga ögonblicken av njutning, att visa varandra lite vänlighet och att uppskatta det man har som gör skillnad.

Känns det bekant? Visst har det flera likheter med vårt salutogena förhållningssätt i pedagogikens värld och visst känns det bra att ha forskningen i ryggen;D

Forskarna har kunnat visa att det går att påverka den ärftliga läggningen för ett lyckligt liv; det mesta har att göra med tacksamhet, vänlighet och optimism, ord/begrepp som lätt skulle kunna vara bland våra honnörsord inför nästa läsår. Det är alltså inte bara ett optimalt lärande vi kan uppnå med en positiv grundsyn, hela livet går att påverka i positiv riktning. Kanske något att medvetandegöra elever om, detta med att man faktiskt kan arbeta sig fram till ett bättre och lyckligare liv, med lite ansträngning och systematik. Hoppfullt!

Läs hela artikeln!