LedarBloggen

Vad händer? Hur ska det bli? Ska vi hit... eller dit... eller, vad?

De senaste månaderna, allt mer påträngande, har tankarna kretsat kring framtida ledarskap på Gunnesboskolan (och på alla andra skolor i Lunds kommun, BSF Lunds stad). I alla fall för oss som haft ett ledaruppdrag på skolan, har framtiden inte varit helt given; i processen med ny politisk styrning, en ny organisation, nytt ledarskap och eventuellt nya uppgifter har det känts som ett slags vakuum, som ett tomrum, under hösten.

Nu är det snart klart hur det blir och det ser ut som om vi får fortsätta med hyfsad kontinuitet på skolledarposterna. Just kontinuiteten är mitt huvudargument, och orsaken till min önskan att få fullfölja uppdraget med lära@lära/portfolio och stanna på Gunnesboskolan. Det finns dock en uttalad ambition från förvaltningshåll att flytta ledare till nya positioner och till någon del kan jag sympatisera med den hållningen, men så klart inte som ett självändamål. Det finns säkert fördelar med att komma ny till ett ställe; nya ögon ser nya saker, gamla problem får nya lösningar och invanda mönster får en chans att om - och nybildas. Å andra sidan kan det inte vara helt lätt att ta över rodret i en, enligt min mening, klart uttalad och långt framskriden pedagogisk process med en lika klart homogen och målinriktad personalstyrka. Det är också svårt att inte, under en period, tappa styrfart med nya ledare, som rimligen måste få tid att lära känna organisationen och medarbetarna.

Mitt önskemål har egentligen aldrig varit utom ett, Gu N, trots att jag borde lämnat flera alternativ. Möjligen Gu Ö eller Hubertusgården av samma orsaker. Det är chansen att utveckla portfoliometodiken som känns attraktiv; både det rent pedagogiska arbetet kring lära@lära, att följa de elever vi haft i processen flera år och den personal som nu börjar praktisera och förkovra sig i portfoliolärandet på allvar. Faktum är att jag starkt hade ifrågasatt att fortsätta som skolledare om jag erbjudits (eller blivit tilldelad) något annat än det jag redan arbetar med.

Nu väntar således nya utmaningar, först att få ihop det nya skolområdet Gunnesbo/Nöbbelöv till en väl fungerande enhet. Just detta känns bara spännande och kul att få vara med och forma. Men tyvärr väntar också mindre roliga utmaningar i form av en skralare kassa, ("mindre kostym" som det så vackert heter) och ett stort underskott som vi måste betala tillbaka. Det kommer att betyda att vi måste vara betydligt sparsammare framöver och att vi får mindre "svängrum". Det betyder också att vi måste skära ner i verksamheten, på flera olika sätt; färre tjänster, ett mindre antal läroböcker, inte lika kraftig utbyggnad av IT och datorer, mindre städresurs, och/eller annat.  Hur detta ska gå till och på vilket sätt kommer att vara föremål för många och långa diskussioner i ledningsgruppen den närmaste framtiden. Det ser jag inte direkt fram emot .... Tuffa avvägande och tuffa beslut!

Hur som helst, det känns riskabelt att ens tänka på (och än mer att skriva det här) det gamla slitna uttrycket "Work smarter, not harder!" när det egentligen kanske handlar om en än jobbigare ombildning: "Work smarter and harder!". Halvt på skämt, halvt på allvar, men det är kanske nu vi måste ta fram extraresurserna hos var och en av oss, plocka fram professionaliteten och viljan att klara detta trots uppförsbacken.