LedarBloggen

Just fyllt år (oklart hur mycket ;D) och presenterna var bl a två böcker som inte har så mycket med varandra att göra, utom möjligen i den här bloggen (dvd:n med Beatles Help! och allt extramaterial kommenterar jag en annan gång, sonen min).

Trodde väl aldrig att jag skulle läsa en amerikansk fd vicepresident med sådan behållning. Man kan säga vad man vill om dylika publikfrierier, men att Al Gore fått ett större flertal, inte bara landsmän, att uppmärksamma våra akuta klimatförändringar och kanske förstå en smula bättre, kan man väl inte riktigt förneka.

I födelsedagsboken, En obekväm sanning av Al Gore, får man via mängder av bilder, diagram och pedagogiska uppslag en aning om vart vi är på väg, hur bråttom det är och vad vi möjligen kan göra för att stoppa den förödande utvecklingen. Kanske skulle någon antyda att det är typiskt amerikanskt, tillrättalagt och showbusinessaktigt presenterat, men faktum är att jag tror att det är riktigt slagkraftigt. För visst är det viktigt att breda folklager reagerar, det duger inte med att små grupper av intellektuella och forskare förstår, det måste kommuniceras till alla dem som kan göra skillnad för de utsläpp som idag förekommer, dvs du och jag, just nu.

Det som skrämmer mig allra mest, sedan en tid, är detta ofattbara att vi kanske redan tänjt på gränserna för vad vår natur kan tåla, att jämvikten redan är så rubbad att det är oåterkalleligt, att det nu bara eskalerar och i allt snabbare takt. När raset väl är igångsatt är det oerhört svårt att stoppa det och ännu svårare att komma tillbaka till utgångsläget och jämvikten.

Låt oss hoppas att jag har felkänning, att vi fortfarande kan tänka-om, anpassa vårt sätt att leva idag, så att kommande generationer faktiskt kan fortleva imorgon. Jag hinner också tänka; var är vår NO-undervisning idag? Borde inte vårt fokus i skolan ligga på just detta, avgörandet för vår fortsatta existens?? Skala bort allt annat, ta bort, sovra, strunt i, glöm bort ... och låt eleverna bli medvetna om hotet, lär dem känna hoppet och metoderna för att komma till rätta med den rubbade jämvikten. Var och en av oss kan kanske inte göra mycket, men sammantaget en hel del.

Jag läser vidare i denna obekväma sanning.....

Den andra boken då? Jo, från tonårsdottern Varrdens grannaste språg", en fantastisk bok, eller egentligen en ordlista, att läsa om man som jag växt upp med far- och morföräldrar som flitigt använt merparten av de uttryck och ord som finns i denna bokskatt. Vet inte hur mycket det har att göra med ovanstående, men för mig, så här i förkylningstider är det klockrent:

"Hann va so dolli ad snydelasen va rent skitt!"

(08:or och andra som undrar vad det kan betyda får gärna höra av sig i kommentarer)