LedarBloggen

Mörker, mörker och åter mörker ... sent kommer dagen, lika snabbt försvinner den, knappt hinner man uppfatta ljuset förrän mörkret lägrar sig igen. Har allvarligt funderat på klinisk ljusterapi alternativt att boka en resa sydostvart. Trösten är möjligen att det vänder alldeles snart, två veckor kvar, sen bör vi skåda ljuset i tunneln.

Detta flämtande ljus, långt där borta, försökte jag också här om dagen få medarbetarna att se i vårt ständigt närvarande skolkommunala mörker denna höst. Det är kanske särskilt viktigt i tider som dessa att inympa mod och framtidshopp, hjälpa varandra att höja blicken och se möjligheterna framöver. För visst finns det möjligheter, när tiden och resurserna så medger...

Politikerna i Barn- och skolnämnd Lunds stad har i dagarna sett över konsekvenserna för vissa av Lunds stads skolor och lämnat förslag om att avskriva delar av de underskott som drabbat bland andra oss. Det gör att det inte är lika beckmörkt, (bara halvskumt;-D) som tidigare, att man faktiskt kan skönja en liten ljusstrimma i tunneln och vågar fundera på att ta ytterligare steg framåt. Det har känts lite som att stå och stampa på samma fläck ett tag, eller rättare, som om vi tvingats backa flera steg, ett frustrerande läge för alla duktiga och utvecklingsbenägna medarbetare som inte vill något annat än att förbättra verksamheten.

Vi berättade på arbetsplatsträff här om dagen hur vi tänker om framtiden, hur vi vill följa upp vårt lära@lära/portfolio-projekt med ytterligare digital kompetens och användning av denna i lärandet. Konceptet med ett-till-ett är intressant för vår del av flera anledningar, mest för att det har en sällsynt bra samstämmighet med den retorik och de pedagogiska ideal vi ofta talar om kring lära@lära. Det är också väl i linje med vad vi sysslat med på den här skolan de senaste 4-5-6 åren när det gäller kompetensutveckling kring IKT; sedan länge bärbart och trådlöst för personalen, PIM-utbildning och gradvis förändrade arbetssätt, mot ett interaktivt och digitalt lärande, och en anpassning till våra brukares naturliga verktyg och sätt att lära. Det handlar till stora delar om kvalitetssäkring, att ta om hand den kompetens och vilja att "ställa om" som våra medarbetare så länge varit så duktiga på. Vi behöver därför, i ett till synes defensivt läge, verkligen våga satsa offensivt, tänka mer framåt- tankar och "bädda för" nästkommande steg. Vi arbetar därför på att höja den kollektiva it-standarden, rikta medel strategiskt och systematiskt och utrusta, med lärarlagens frivilliga till-hälften-satsningar, varje klassrum med stationära videokanoner, en viktig förutsättning för att pedagogiskt kunna vidarutveckla arbetsformer och arbetssätt.

Vi vill så gärna medverka till att alla de pedagoger som är beredda att ta ytterligare steg, också får möjligheten att utveckla sina metoder. Ett litet ljus i mörkret, ett sätt att tända hopp och hålla gnistan vid liv; dags att se framåt ... och tro mig, det kommer en vår!