Mentala filter


image66

1998 ersattes den dåvarande datalagen med Personuppgiftslagen. Tillkomsten av denna hade med det häftigt ökade informationsflödet att göra, fler och fler uppgifter fanns plötsligt på många ställen världen runt och det efterfrågades en hårdare reglering. I PUL från 1998 finns det ganska strikta regler för hur vi får behandla personuppgifter, både i den fysika skolvardagen och hur vi hanterar uppgifter på nätet. Vi kan inte publicera personuppgifter såsom namn- , adress- och personnummersuppgifter och inte heller bilder är fritt att använda hur man vill.

Vid förra årsskiftet (2006/07) var det dock dags för en "uppdatering", en justering av den nuvarande lagen, i riktning mot en delvis uppluckring av reglerna. Där det tidigare har varit en strikt regel om samtycke för publicering av namn, blir det nu inte längre ett krav på samtycke, så länge uppgifterna inte är i sammanhang som möjliggör att man kan få mer systematisk information (s k strukturerad) om en person och så länge de inte anses kränkande. Vad som är strukturerad information respektive ostrukturerad och vad som är kränkande och inte, är i sin tur en grannlaga uppgift att bedöma. Detta måste bedömas i varje enskilt fall och kan aldrig, som jag ser det, i förväg ställas upp i ett hundraprocentigt heltäckande regelverk.

Vi har de senaste veckorna, liksom många andra skolor, haft anledning att fördjupa oss i vad som gäller för publicering av namn och bilder på personer, rätten att ta bilder, filma och ta upp ljud t ex med mobiltelefoner. I dagstidningar och facktidskrifter har man debatterat frågorna, och tillsammans med de samtal vi fört med myndigheter, polis och socialförvaltning har vi fått en någorlunda klar bild av vad som gäller. Mina slutsatser är redan tidigare, men nu ytterligare bekräftade, att vi lagstiftningsvägen inte har så mycket att luta oss emot och än mindre framöver. Vi har ofta inte några lagar som backar upp oss om vi vill "markera", "sätta ner foten", eller "slå näven i bordet" när elever går över gränsen; smygfotograferar, spelar in videoklipp och lägger ut på Youtube, använder våra namn och tar upp ljud i sina mobiler.

Markera kan vi naturligtvis, och ska vi självklart göra, varje gång det uppdagas att någon elev gått över gränsen för vad som kan anses anständigt, genom att kräva att misstaget rättas till, att föräldrar underrättas och att eleven i fråga får en chans att komma till insikt om sitt misstag. Att polisanmäla får bli en sista och avgörande punkt kring vilket man i varje enskilt fall måste resonera om lämpligheten; för elever under 15 år medför det en vidarebefordran till Socialförvaltningen och till intet förpliktigande.

Oavsett vad man tycker om detta, så är det ett faktum, vår lagstiftning säger oss detta. Det kan vi möjligen på sikt arbeta för att förändra, politiskt och fackligt, men just nu är det vad vi måste förhålla oss till.

Därför tror jag att vi måste fokusera på att, via dialog med eleverna, utveckla en förståelse och plantera eventuella "nätfilter", inte i datorerna, utan i elevernas medvetande. Vi måste med ord, argument och vädjan om förståelse "brotta ner" alla tendenser till att kränka andra, i verkliga livet såväl som i den digitala världen.

Ska vi förbjuda mobiltelefoner i skolan? Ska vi förbjuda kameramobiler i omklädningsrummen på gympan? Ska vi förbjuda att elever tar bilder över huvud taget, vare sig det är med mobiler eller vanliga kameror? Ska vi förbjuda, förbjuda och förbjuda ...??? Jag tror att det är en farlig fälla att falla i. Vi ska passa oss för att hamna i en situation där eleverna ser sig själva och oss vuxna som "vi" och "dom", något som ska motarbetas, kämpas mot eller ta strid med.

Alternativen till förbuden är dialog, lärande samtal, diskussioner, värderingsövningar, självvärdering och "egenkontroll", dvs eleverna ska vara så "vaccinerade" att de själva reagerar när någon gör övertramp och att det därmed blir helt oacceptabelt också i elevernas egna ögon. Eleverna ska själva vara med och utarbeta de regler som gäller för mobilhantering i skolan. När kan man och när kan man inte, använda sin mobil i skolan; var, när och hur? Jag är tämligen övertygad om att en övervägande majoritet av eleverna förstår och vill ha regler kring detta som visserligen begränsar användandet, men som medverkar till att minimera riskerna för att t ex mobiler, datorer eller andra tekniska vertyg används för att kränka. De flesta elever, för att inte säga alla, har ett förnuft som räcker väldigt långt, de flesta är väl medvetna om vad som gäller, ibland är det någon som faller igenom, gör övertramp, medvetet eller omedvetet, men i stort har vi eleverna på vår sida. Låt oss bygga på det och låt oss fortsätta att installera, justera och serva elevernas " mentala filter". Det är hållbar och livslång kunskap!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ulf - detta är en mycket viktig fråga. Måste tänka på det du skrivit. Viktigt, brännande viktigt. A-M

2007-12-19 @ 21:07:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0