LedarBloggen

Så har två nya internationella undersökningar (PISA och Pirls) visat på kunskapskvaliteter i olika länder, vad gäller matematik, problemlösning, naturvetenskap och läsförståelse. Myndigheter och makthavare (läs Jan Björklund) har än en gång, och i vanlig ordning, uttalat sig om Sveriges "ras" i mätningen.

Det finns emellertid mycket ifrågasättande både vad gäller kalibern på "raset" och mätningens relevans. Jag är över huvud taget mycket skeptisk till alla undersökningar av den här typen, som jämför "kunskap" i olika länder som om det skulle vara samma sak överallt i världen. Vi vet att det ser mycket annorlunda ut i Europas och övriga världens skolor, både vad gäller kunskapsinnehåll och arbetssätt och arbetsformer. Dessutom måste man ta hänsyn till vilken vardag våra barn och ungdomar lever i, förutsättningar, medel och motivation. Kan man över huvud taget mäta och jämföra länder på det viset, med så olika bakgrund?

Jag tror det inte. I alla fall inte så enkelt som att mäta vissa lätt mätbara variabler, utan att ta hänsyn till de olika ländernas förutsättningar och tidigare utveckling. Om det är så att undersökningarna mäter vad vi skulle kunna kalla "gammal" kunskap, dvs innehåll och arbetssätt som vilar på empiristisk grund; kunskap=information, världen är till för att avbilda, det gäller att memorera och reproducera, det enkelt mätbara, då är resultaten inte så konstiga. Sedan 15-20 år tillbaka har våra läroplaner pekat på något helt annat, nämligen en kunskapssyn som vilar på helt andra fundament, det konstruktivistiska. I denna kunskapssyn betonar man det subjektiva, ser kunskap som något diskutabelt, något man tar åt sig individuellt, värderar, analyserar, tillämpar och något man skapar egen kunskap ur.

Jag är således rätt säker på att man mäter "fel" saker eller åtminstone sådant vi i den svenska skolan inte längre lägger så stor vikt vid. Borde vi det? För att hamna längre upp på listan? Nja ....

Men visst finns det anledning till viss oro, jag känner den tydligt. Jag är dock inte säker på hur relevant den oron är. Våra elever läser sämre; långsammare, med sämre uthållighet och framför allt sämre förståelse. Det tycker jag är allvarligt. men det är också viktigt att fundera över varför det är så. Är våra barn och ungdomar idag mindre begåvade, våra lärare i skolan sämre eller metoderna för läsinlärning för omoderna?

Nej, inte heller detta. Jag skulle vilja peka på en del orsaker utanför skolan, i den allmänna samhällsomvandlingen. Vilka slags texter har vi i skolan idag och vilka slags texter möter barnen, och barnens föräldrar, utanför skolan idag? Läser barn och ungdomar mindre idag? Jag är inte helt säker på det! Den stora skillnaden består i att våra elever idag läser annorlunda slags texter än vad tidigare generationer gjort. Det är inte i samma utsträckning texter som är långa, mer komplexa och sammanhängande, som inbjuder till fördjupad läsning, reflektion och eftertanke. Med datorer och internetsiter, tv-program i allt snabbare och allt mer rapsodiska delar och med dagstidningar av Metro-typ, blir läsandet av ett annat slag än det vi vanligtvis vill att våra elever ska ta sig an i skolan. Inte nödvändigtvis varken i mindre omfattning eller med sämre förståelse, bara annorlunda än det vi är vana vid. Sannolikt är det också allt mindre av läsande i svenska hem idag, i jämförelse med hur det var för, låt säga 20 år sedan. Dagens småbarnsföräldrar tillhör själva en generation som inte läser särskilt mycket , utöver de texter som finns på tv:n, på datorn, löpsedlar och Metroupplagor. Visst läser vi, men annorlunda den läsning vi mäter i skolan och annorlunda den läsning man mäter i undersökningar typ Pirls.

Sverige är kanske världens mest datortäta och mest uppkopplade land. Svenska ungdomar har lång erfarenhet av att kommunicera via datornätverk, läsa och skriva med ett språk som i många avseenden skiljer sig från traditionellt skriftspråk, på gott och ont. Men skillnad gör det absolut, och kanske ska vi oroas av detta, men nog kan vi hålla igen med katastrof-ras-kaos-kalabalik-vokabulären. Vi har fortfarande en svensk skola som spelar i den högsta divisionen. En mer ingående analys skulle vara önskvärd, inte bara att vi accepterar hur makthavare faller tillbaka i ett "det var bättre förr" och snabbt förser sig med argument för att återföra den pedagogiska debatten i det "heliga kunskapsspåret".

Det är som oftast, behoven som styr. Den fördjupning, förståelse och reflektion generationer tidigare har fått via textmedier som böcker och tidningar, får nuvarande ungdomsgenerationer och kommande generationer sanolikt på andra sätt, via bild- och ljudmedier såsom TV, radio, internet och annat. Det är detta våra styrdokument (sedan 15 år) menar när man pratar om "det vidgade textbegreppet" och det är kanske snarare utifrån detta vi borde utvärdera och mäta våra läsfärdigheter. Det är kanske rent utav en riktigt bra placering vi har i Pirls!