LedarBloggen

    Bevittnade Mif Redhawks återkomst här om kvällen (enligt närvarande expertis i kompisleden inte en dag för tidigt), hockeyintresserad som jag är... not ;-D Satt mest och förundrades över en rätt annorlunda värld ....

Jag minns hur det var att planka in på Lejonets matcher i ishallen i Landskrona när jag var yngre (ok, rätt mycket yngre), klämma in sig på ståplatsläktaren, balanserandes på en grov träplanka med gigantiska mellanrum till närmast över och under, avgrundsdjupa och svarta hål inunder och en temperatur som påminde om ett hyfsat milt Sibirien (läs typ fruktansvärt kallt). Hade man tur, och pengar, kunde man eventuellt pigga upp sig med något gott ur den rätt spartanska kiosken på ena kortsidan, typ en Riga (chokladbit) eller varför inte en Salta katten- eller Tutti-Frutti-ask. På isen skrinnade visserligen duktiga hockeyspelare, men utan all articifiell hjälp i form av ljud- och ljusshower.

Annat är det idag, i Malmös nya arena i Hyllie är det liksom annorlunda att "gå på hockey", ljusår från Landskrona och bandytemperaturer. Råkar man dessutom, som jag, ha människor i bekantskapskretsen som har tillgång till en loge, uttalas [lå:ch] och ingenting annat (;-D), finns det nästan inte en enda beröringspunkt med forna tiders hockeyäventyr.

Här sitter man i sköna fåtöljliknande stolar i behaglig rumstemperatur, efter en god måltid, häftig och suggestiv musik vrålar ur inte så lite potenta megahögtalare, avbruten då och då av en dramatisk speakerröst som presenterar spelarna som åker ut på isen samtidigt som de projiceras på storbilds- skärmar upphängda över isen, ljuskaskader som flödar från strålkastare och raffinerade reklamramper lyser upp ens tillvaro med jämna mellanrum (man får till och med hjälp med när man ska klappa). I pauserna mellan perioderna spelas skön musik (kanske på en något för hög volym för att kunna ha en bra konversation, men ändå), det finns tillfälle att dra sig tillbaka in i logen, fylla på sitt ölglas, mingla runt med vänner och bekanta och lyssna på dessas expertkommentarer  och ladda för fortsättningen.

För en oinitierad och i sammanhanget rätt puckad (!) åskådare finns det emellertid vissa problem; själva "huvudpersonen", pucken alltså, är alldeles för liten och rör sig alldeles för fort, de röd-vita (alternativt vit-röda) tröjorna i de båda lagen var alldeles för snarlika för att undertecknad skulle hänga med i alla finesser, alldeles för många spelare hade förvillande lika son-namn eller inga alls (i alla fall inte på tröjorna) och slutligen; är det bara jag som tycker att det är synd och skam att man avbryter all den rätt häftiga stämningsskapande rockmusiken som startar vid alla avblåsningar, men som upphör i samma sekund som spelet återupptas. Jag, och sannolikt flera med mig, skulle föredra att se hockey till rockmusik, hela låtar, allt häftigare under matchen. Tredje perioden skulle vara grym, folk skulle stå upp och rocka minst 20 minuter innan matchslut!  Ett tips bara, i all ödmjukhet .... till arrangörerna som nu måste ta alla nya idéer i beaktande, jag bjuder på det.

Pytten var jättegod, likaså därtill hörande pilsner, sällskapet mycket trevligt och miljön den bästa, hockeyn kan jag inte riktigt bedöma .... men jag befann mig definitivt i en lärandesituation i fredags. Stort så!

   Visste väl det ...

"I en av presidentvalskampanjens hetaste stunder förra året slog till exempel New York Times fast att skillnaden mellan Hillary Clinton och Barack Obama kunde definieras på ett mycket enkelt sätt – i alla fall om man bedömde dem efter deras kampanjsajter: Obama är en Mac och Clinton är en pc".

Läs mer i Sydsvenskan!

Vidare kan man från MacWorlds hemsida läsa:

"Till skillnad från föregångaren George W. Bush, som under sin ämbetsperiod inte skickade ett enda mejl, är Obama och hans medarbetare vana vid att använda sig av modern teknik. Till exempel har Obama en egen YouTube-kanal som lockat mängder med besökare.

Under hösten har det spekulerats en hel del kring om Obama skulle få lov att använda sig av sin Macbook Pro och Blackberry som president. Det senaste budet är att det antagligen kommer kunna gå att fixas, åtminstone så länge apparaterna används för privat bruk och inte i tjänsten."

Har en starkt förnimbar känsla från hur det var på Gunnesboskolan ungefär 2002/03, när man ödmjukt fick anhålla om en bärbar Mac i tjänsten, och fick nej. Det passade sig inte, typ ... But the times they are a-changin´

   Det var ett tag sedan jag vara på lördagsmatiné, men det var jag i dag, för äntligen var tiden där för att se Maria Larssons eviga ögonblick, Jan Troells senaste mästerverk. En familje- och släkthistoria från förra seklets början, ca 1905-1920, i Malmö och i arbetarklassmiljöer, men också en kärlekshistoria och inte minst en film om detta fantastiska i att kunna "frysa" ögonblick, stanna tiden och bevara det förflutna.

Det är detta som drabbar huvudpersonen Maria och som också blir hennes räddning i ett för övrigt rätt miserabelt liv. Hon börjar se sin värld genom linsen på kameran, lär sig att se nyanserna i tillvaron, får överblick och kan ta kommandot över sitt eget liv. Inte alla har gåvan att verkligen se, men Maria har den förmågan och hon uppslukas och fascineras av det förunderliga i att kunna återskapa dessa ögonblick. I ångorna från filmframkallningsvätskorna ser hon ögonblicken växa fram, den snabbt förbi­passerande stunden, som i samma stund stiger in i historien i ett förevigat och absolut "nu" som ska vara i evighet, medan allt annat förgås.

"Hon fryser ögonblick, ser dem förvandlas, ser dem växa, lär sig urskilja linjer och skuggor - hon drar definitivt också, precis som Troell i sina bästa stunder, bort de lager som skymmer. Hon anar sin dröm. En egen bit av världen." /Croneman/DN


Min egen fascination av fotografi har jag alltid härlett till mitt intresse för att på olika sätt kommunicera med andra och som ett sätt att kunna förhålla sig till, och närma sig, sin omgivning. Men jag har ändå ofta funderat över vad det varit som drivit mig själv att söka dessa utsnitt av verkligheten, att ta bilder, föreviga situationer och ögonblick. Vad är det man försöker att uppnå? Kanske bara en skön känsla eller ett behagligt tillstånd, kanske är det bara något slags ångest över att hålla på att förlora något man vill hålla kvar. Men kanske är det något ännu mer komplicerat än så ...

I filmen kommer Maria att se på världen och tillvaron med nya ögon; människor i hennes omgivning, grannar, människor på gator och torg, de slitna möblerna i den trånga lägenheten, barnen på gården, katten, allt kommer till liv och får en annan mening i bilderna. Med tiden berättar och förklarar bilderna allt mer om det "nu" hon lever i, det skapas ett slags ny mening; hon ser mönstren, förstår sammanhangen och hon får också syn på sina drömmar, vad det är hon vill, vilka målen är.

Precis så tror jag att folks fotoalbum fungerar när de fungerar som bäst; betraktaren, som i familjealbumen ofta är identisk med motivet, får ta del av en fotografisk dokumentation som bildar underlag för den förståelse för vem man är eller hur man ska fortsätta, synliggör styrkor och svagheter, möjliga förbättringsområden, kort sagt: visar på ett bättre liv! Portfolio!

Film när det är som bäst; underhållning, kunskap och insikter.

   Reflektioner kring en födelsedagspresent, i stillhet efter firande på kinakrog med barnen; The Beatles, Please, please me (with Love Me Do and 12 other songs; inte en av dem över 2,54 minuter; från 1963, sött;-) eller hur?). En perfekt och lagom födelsedagspresent till pappa, lagom för tärda tonårsbörsar och sinande idéer om presenter till någon "som redan har allt" (var de nu fått det ifrån) flera år framåt. Ser fram emot en komplett skivsamling av The Beatles!

På baksidan av födelsedagsskivan finner jag den välbekanta loggan med ett äpple; Apple Records, beatlarnas eget skivbolag på 60-70-talen och "a different way of thinking", en utmaning som hette duga på den tiden och en viktig markering mot de stora etablerade skivbolagens profiter.

    Mitt i lovet, nyårsdag och reflektioner om det nya året. Kan väl egentligen bara bli bättre... eller? Med salutogena förtecken, och trots fortsatta besparingskrav över oss, är jag benägen att tro just det; kriser har alltid en vändpunkt, ekonomiska såväl som pedagogiska. Låt oss hoppas att vi nått vändpunkten och nu, sakta men säkert, kan arbeta oss tillbaka till den offensiva och progressiva roll vi haft förmånen att ha under ett antal år nu. Det har känts frustrerande att inte kunna gå vidare, att vara inbromsad och satt i friläge. Nu är det läge att smyga i en ny växel, släppa bromsen och försiktigt närma oss gaspedalen igen - man har väl hört om eco-driving - körskollärare som man är numera!

Med Littorins retorik, 2008 var ett skitår. Låt oss hoppas på en god fortsättning, ett godare 2009. Gott Nytt, gott folk!

   4,75 °C i vattnet, 7,31 °C i luften, 19 m/s, duggregn och mörker... å ändå fantastiskt skönt!... beror kanske på en kombination med varm och go´bastu;-D

    Webben är full av roliga, nyttiga och intressanta bloggar och det är lätt att fastna. Det gör jag t ex ofta i Anne-Maries blogg, med ett innehåll som både ger mig pedagogiska utmaningar och tänkvärda allmänmänskliga reflektioner. När jag besökte hennes blogg ikväll fick jag lust att räkna lite bråkräkning - och det är inte var dag den lusten faller över just mig;-D. Praktisk, kreativ och utvecklande matematik på högsta nivå, för eleverna att upptäcka mönstren, sammanhangen och sambanden.

Ta en titt, och finn lite inspiration, mattelärare och andra, så här i terminens sista skälvande stund - sällsynt passande uttryck just idag, med morgonens 4,7 på Richterskalan och ikväll en kvardröjande känsla av obehag.

  Instämmer med föregående talare ... intressant räkneexempel! Frågan på slutet är befogad;-D

   Höstlov och tomt på skolan. I rönnarna utanför mitt fönster sveper flockar med sidensvansar mellan trädkronorna. De slår sig ner, längst upp i kronan, och mumsar på de röda bären, i vackra dräkter och med en kaxig punkfrisyr på huvudet. Vintertiden är här (i alla fall skruvade vi tillbaka klockan en timme igår) och dags för många att dra från mörker och kyla. Tänk om man kunde följa med ....

    Förslag till "Allmänna råd för den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen" är här! Ivrigt har vi väntat på denna lilla skrift som ska ge klarhet i hur vi ska hantera våra IUP:er i fortsättningen, nu med tillägget "... med skriftliga omdömen."

Vid en hastig genomläsning kan man konstatera att det ser rätt likt ut, att den IUP vi utarbetat tillsammans med portfolion kan hålla också i framtiden. Men några förändringar finns det dock; fr o m 1 juli 2008 har de tidigare utgivna allmänna råden reviderats i enlighet med den förändrade förordningen. Nyheterna innebär att

• den individuella utvecklingsplanen inte enbart ska vara framåtsyftande, utan också innehålla skriftliga omdömen om elevens kunskaper i varje ämne i varje årskurs
• omdömena kan vara betygsliknande
• omdömena kan gälla elevens utveckling i övrigt om rektor så beslutar.

Den individuella utvecklingsplanen är således nu både tillbakablickande och framåtsyftande. Kan vi vid utvecklingssamtalen fortsätta att hantera portfolion och IUP:n på samma sätt som tidigare, med nyordningen att elevens reflektioner och pedagogernas omdömen (innehållet i Fronters elevdokumentation) tillförs IUP:n? Jo, det vill jag mena. Följande står nämligen också ....

"Portfolios, självvärderingar och annan dokumentation ger inte bara läraren underlag för bedömning och planering, utan kan också vara viktiga verktyg för att eleven ska kunna utveckla sin förmåga att förstå hur lärprocessen går till och därigenom ta ett ökande ansvar för det egna lärandet."

Detta stycke i anvisningarna gör mig också lugnare vad gäller vikten av att eleverna själva är med i bedömningen av sitt arbete i skolan (se tidigare inlägg; Skriftliga omdömen).

Läs mer på Skolverkets hemsida! Här finns också möjligheter att komma med synpunkter på förslaget, direkt till Skolverket!

     Fredagkväll och tonårsdottern känner pressen att läsa inför provet i veckan som kommer. Ämnet är historiska epoker och eleverna har fått i uppgift att samla information, bearbeta densamma och presentera den skriftligt för varandra, för att ha som underlag för studier inför provet.

- Suck och stön, jag förstår verkligen inte vad den här texten säger! Den är osammanhängande, felaktig i en massa  faktauppgifter och dessutom helt dj-vla obegriplig!! Hur ska jag kunna lära mig något på detta? Jag bryter samman .....

Tyst en lång stund, djup koncentration och slutligen en förlösande kommentar:
- Ha, det här var i alla fall lätt att lära sig .... sen medeltid ... då var det bara k-a-o-s!! 

Psst! Elevproducerade arbeten är kanske inte alltid som mest tillförlitliga, men vad är det som säger att nästan helt rätt är sämre än ett precist svar, om man tänker på lärandets processer? Å tänk vad dottern lär sig om att källkritiskt ta del av information; learning-by-doing, visst?

   Fick ett trevligt mail idag:

"Hurra, hurra, hurra, hurra. Grattis! Du har vunnit 2:a priset i vår balkong- och trädgårdstävling. En blomstercheck från Plantagen värd 2 500 kr är just nu på väg till din brevlåda. Tack för din medverkan och ditt fina bidrag!"

Lite då och då dyker det upp fototävlingar i tidningar och på webben och med tusentals bilder, både i färg och svartvitt, i arkivet brukar jag leta passande bilder till de olika teman som det tävlas kring. I somras uppmärksammade jag JM:s tävling på temat Trädgård och skickade in en bild på mitt växthus... Och ibland går det vägen... Synd att man håller på att avveckla trädgården.... ;D

Kolla in vinnarna! Klicka på en av bilderna! Mer växthusbilder ..!

För övrigt tycker jag att "Växthus" är en sällsynt välfunnen metafor för lärande!

    Fredaglunch, lite uppsluppen stämning bland eleverna vid serveringsvagnen i matsalen; kassler, potatis, grönsaker och sås. Pratar med eleverna runt vagnen, om ditten och datten; vad göra i helgen, hur gick det med läxförhöret? Tjena, läget? Nick i sexan, som jag lärt känna dagen innan vid några timmars vik i klassen, sveper förbi och ger mig i förtroende följande varning:
- Det är svamp i såsen, bara så du vet.
Skönt med omtänksamma elever;D

   Just passerat 3000-strecket! Tack för alla tittar och uppmuntrande tillrop! Nu har den här bloggen varit igång i ungefär ett år, men inleddes med ca 10 längre inlägg från min gamla blogg, Lärartankar. Det här med bloggandet har blivit en ventil att använda när man blivit upprörd över något (ofta en viss skolminister;D), läst något spännande eller sett något kul på TV som man gärna vill peka på och uppmärksamma för er läsare eller små lärande korn från vardagslivet på skolan eller hemma.


Bloggen har sina syften, förutom detta viktiga med att få sortera sina tankar, strukturera det man vill eller har åsikter om och varför, också att skapa en möjlighet för de medarbetare jag har att leda, att lära känna mig, mina tankar och de värderingar som ligger bakom de beslut jag tar. Ser med tillförsikt på de nästa 3000 besöken och framtida inlägg i debatten.

Välkomna tillbaka!

   Likt skuggor i skymningen såg, hörde och upplevde ett 80-tal mer eller mindre medelålders nostalgiker Dan Hylander igår kväll på Långa bryggan och Kallbadhuset i Bjärred. Det är kul att göra sådana här nostalgitrippar ibland. Plötsligt var man 30 år tillbaka i tiden, till 1978 och kollektivboendet på Stora Södergatan, Raj Montana Band strömmande ur hårt pressade högtalare, 200 kvm parkett vibrerade likt 5,0 på Richterskalan och tonerna letade sig lätt långt bortom Botulf genom vidöppna fönster. 

    Inte en helt fel dag att åter börja arbeta efter semestern. Hällande regn, 21 sekundmeter i byarna och en himmel så grå som granit. Men det var sanslöst vad en tom skola kan vara ödslig! Idag pratade jag med två personer, Karin var den ena (och hon jobbar ju inte ens kvar;). Är det ingen som kan komma förbi, ta en kopp kaffe (Jodå, maskinen hostade snällt igång) och känna tillfredsställelsen av att fortfarande vara ledig, men på jobbet?

Jobbar hela veckan, jobbar hela veckan, jobbar hela veckan lång ...

   Man vet att barnen håller på att bli vuxna när man plötsligt befinner sig i passagerarsätet och med en stor grön skylt "Övningskör" baktill på bilen. Vi gjorde idag debut på den tomma parkeringsplatsen vid idrottsplatsen i Borgeby, det var krypkörning som gällde men ändå ... fantastiskt! Jag köööör!


Det är också en pedagogisk utmaning; hur lär man ut något man gjort med automatik i över 35 år? Då gäller det att tänka "scratch"; ställ in sätet, kolla backspeglar, koppling, tändningsnyckel, lägg i ettans växel, släpp kopplingen sakta, ge lite gas ... många moment och svårt att koordinera.

Med två (en 18-åring och en 16-åring) sugna adepter finns det inte en chans att lära dem någon teori innan praktikpasset. Det är köra som gäller, nu och genast. I skolan skulle man kanske grundlagt med ett teoripass; kanske en instruktionsfilm om hur man startar och kommer igång med bilen, hur man styr och hur man stannar; torrsim! I eftermiddags var det inte läge, om man säger. Det var bara att sätta igång direkt, i tur och ordning framför ratten, och själva prova sig fram, naturligtvis med instruktioner från passagerarsätet, långsamt och en sak i sänder. Ett skolexempel på Learning-by-doing, mycket effektivt! Efter en stund framför de bilen på egen hand (nåja, nästan) och visar en enorm glädje över att kunna behärska hästkrafterna och att lära sig något konkret nytt. Genuin motivation, vilja och kraft att lära!

Kanske har vi i skolan något viktigt att lära här! För övrigt vill jag bara tillägga... hade nästan glömt hur roligt det är att vara lärare!

   Lyssnar sent i sommarnatten på podradio och Sommarpratare 2008; Fredrik Härén från den 25 juni. Han för ett resonemang kring begreppet Beautiful thinking (som är något annat än Positive thinking) som en inställning till livet, då man fokuserar det vackra för att minimera sitt ego och som medför en sidoeffekt där man själv blir "vackrare".
- Det är direkt oattraktivt med ett alltför stort ego och få saker är mer attraktiva än förmågan att fokusera något annat än sig själv, säger Fredrik Härén.

Tänkvärt ... och en viktig egenskap som lärare, ledare och mentor. Lyssna på Fredrik på webben!

PS. Hans musikurval kan man verkligen ha synpunkter på... lågvattenmärke (och då gillar jag ändå fågelsång ... men så klart live!).

    Idag var det dags att ta till murarsleven!  Putsdamm och vatten i skön förening...smack i väggen! Lagar så alla sprickor och håligheter i grunden längs nyrenoverade rabatten. Det känns efter en eftermiddag i sällskap med brukets konkreta dofter av råhet, slitet med det praktiska och ömheten i nävarna som om man gjort verklig nytta. Det är skönt att arbeta med det konkreta, det som genast visas i klara resultat. Man gör och det blir! Härligt!

Det måste vara samma känsla våra barn/ungdomar/elever också alltmer känner; omedelbar behovstillfredsställelse! Omedelbar motivation, snabba resultat, genuin förståelse och tydlig funktionalitet. That´s it ... svårare är det inte!

Efterföljande renande kvällsdopp i Öresund (med tillhörande bastu), solstund uppe i Tysta rummet och pilsner därtill... varför kan inte livet alltid få vara så enkelt?

   Tisdagkväll, mitt i semestern, dottern ska ut, har själv lagat snabbmat och har bråttom iväg. Jag säger lite bryskt till henne eftersom hon inte riktigt städat upp efter sig i köket.
- Har du mens, eller?
- Nähä, det har jag inte! Vad jag förstår är du den enda av oss båda att kunna ha mens, lilla vän. Jag har aldrig haft det!
- Nej, men du är ju också lite omogen.
- Sic!