Vision eller nostalgi?

 I veckan som gick kom ett nytt nummer av Pedagogiska Magasinet ut, och som vanligt en högtidsstund för vem som helst som har något slags intresse för skola, utbildning och lärande. Temat för den här gången är "I digitaliseringens spår". Numret innehåller flera intressanta artiklar, inte så mycket om teknik, mer om vad tekniken kan bidra med (och ställa till med) - men framför allt; ett försök att analysera, tydliggöra och förklara vikten av att finna hållbara utvärderings- och bedömningssystem, både för specifika ämneskunskaper och mer generella färdigheter. 
 
Det ena ofta lätt att mäta, det andra lika ofta svårt att bedöma.
 
I en artikel av Berner Lindström, Kunskap i en digitaliserad värld, ställs inte frågan om digitala medier ska in i skolan, snarare hur de digitala medierna ska in i skolan. De digitala möjligheterna förändrar hela vårt sätt att uttrycka oss, det betyder att den tryckta texten, boken, tidskriften eller tidningen utmanas som norm. Skriftspråket förändras inte bara i sin traditionella form, det tar sig också helt nya uttryck, i t ex chatspråk och sms-språk. Det finns också en mängd funktioner som våra digitala verktyg numera gör åt oss och som därmed blir mindre relevant för oss att  komma ihåg, kunna eller kontrollera. Vissa typer av kunskaper och färdigheter blir s a s "out of date". Vissa saker blir mindre betydelsefulla och andra mer framträdande, nya typer av kompetenser efterfrågas. De generella färdigheterna blir allt viktigare och avgränsade kunskaper mindre viktiga. Det är dock inte ett antingen eller, det är både och, men med en tyngpunktsförskjutning åt det mer generella. Fel blir det om man undviker dessa generella färdigheter, för att de är svåra att bedöma, eller försöker stöpa om dem till ett slags kvantitativ mätbarhet. Lindström sammanfattar det så här:
 
"En utmaning för skolan är att hitta former för utvärdering av undervisningskvalitet och bedömning av elevers kompetenser som värderar både mer generella färdigheter och specifika kunskaper".
 
Tomas Kroksmark ställer vår digitala utveckling i skolan mot kursplanernas mätbara kunskapsmål och finner att de inte riktigt går ihop. Var det inte det jag misstänkte? ;-) Vi borde ha en kunskapsdebatt, menar Kroksmark, långt före att diskutera om vi ska ha digitala verktyg i skolan och i så fall vilka. Vi borde fråga oss vad det är våra barn ska lära sig, satsa mer på medvetna forskningssatsningar och titta mer på vad dataspelsbranschen ruvar på för hemligheter när det gäller motivation. Berner Lindström igen:
 
"Och i första hand handlar det inte om hur man ska använda digital teknologi, utan om att utforma en skola och en undervisning som stödjer eleverna i deras utveckling av de kunskaper och färdigheter som framtiden kräver och där digitala teknologier är en integrerad del."
 
Till sist en reflektion från Christian Lundahl. Han menar att svensk skola saknar vision och i avsaknad av detta, träder ett slags återskapande nostalgi in, "ett rop på enklare tider och ett enklare samhälle", att det ska vara som det alltid varit, tillbaka till något rätt och riktigt. Det enda man vill är att skolan inom några få år ska visa på högre måluppfyllelse, "bättre resultat, så som resultaten mäts idag". Kort sagt, "utbildningspolitik har blivit resultatadministration". 
 
Vision eller nostalgi ... valet är lätt, har aldrig varit mycket för att titta bakåt. Björklund, vänd dig om, titta framåt!
 
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0