His own way
Trots allt ... eller tack vare?
I dagar då skriftliga omdömen upptar mycket av pedagogers tankar och tid finns det anledning att reflektera över en i pressen flitigt spridd bild; nobelpristagaren Sir John Gurdons skriftliga omdöme i ämnet NO.
I sin helhet ett fruktansvärt nedlåtande dokument och miltals från det salutogena förhållningssätt vi idag förväntas ha i skolan. Man anar att det här utlåtandet inte direkt bidrog till att coacha eleven John Gurdon till sin optimala potential i lärandet, det är snarare konstigt att han faktiskt blev en framgångsrik vetenskapsman; mer av trots allt, än tack vare, om man säger.
Mer än en gång har det hänt att jag betraktat mindre framgångsrika elever i skolan och tänkt tanken; vad ska det bli av honom? hur ska hon klara sig i samhället? och lika ofta har jag blivit grymt förvånad och glatt överraskad flera år senare när jag mött "facit" i form av tidigare och nu vuxna elever, framåt, ambitiösa, högst dugliga, duktiga och kreativa i sina respektive sysselsättningar.
Vi ska i skolan stödja elevers lärande, utmana samt formativt bedöma i betydelsen utveckla och analysera, inte döma och fördöma. Vi ska göra det med positiva utgångspunkter och en salutogen syn på varje elevs förmågor. Med elevens egna initiativ och drivkrafter ska vi, i enlighet med skollagen, lotsa dem, "så att de utvecklas så långt som möjligt." En utmaning för varje lärare som just nu sitter och formulerar ett skriftligt omdöme till någon elev, om vad han/hon är duktig på och vad som behöver utvecklas ytterligare. Kanske borde vi oftare tänka tanken att vi sitter och bedömer en framtida nobelpristagare, och antagligen är det den elev vi minst anar ska bli det ;-)
Hur illa det än är skrivet, omdömet ovan, men en sak blev ganska bra; "because he will not listen, but will insist on doing his work in his own way". Tur var väl det ....
Kommentarer
Trackback
