LedarBloggen

 

 

Temat för konferensen var Ledarskap och tillit. Vad tillit har för betydelse i bygget av en skolkultur som leder till utveckling och trivsel i en organisation. Många föreläsare på temat, som betraktade och reflekterade kring begreppet och palindromet "tillit" ur olika synvinklar. Mest intressant fann jag två olika föreläsningar med Lars Trägårdh och Bi Puranen, om hur svensk skola bör möta de värderingsskillnader som finns i en alltmer globaliserad värld och med ett ökat antal nyanlända till vårt land. 

 

Först ut var Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap, som på ett macroplan funderade kring frågeställningen Har vi en tillitskris i Sverige? Han inledde med att presentera “kulturkartan”, ett resultat av World Values Survey´s arbete med medborgares värderingar i ett antal länder.

Kartan har skapats utifrån de värderingar medborgare i de olika länderna har uttryckt, en x-axel som visar grad av, å ena sidan ren överlevnad till, å andra sidan, livskvalitet, tillit, tolerans, jämställdhet, individualism och självförverkligande. Ju längre högerut, desto viktigare med individens frihet. Y-axeln, mäter traditionella värderingar; religiösa föreställningar, abortmotstånd, förbud mot skilsmässor, nationell stolthet och respekt för auktoriteter hamnar långt ned och det mer sekulära eller rationalitet hamnar högre upp på skalan. I en sådan bild placerar sig Sverige längst upp i högra hörnet, extremt långt till höger och extremt högt upp - tillsammans med övriga nordiska länder.

 

Passerar Norrköping - Det blir uppenbart att Sverige är allt annat än landet lagom. Å ena sidan kännetecknas Sverige av starka sociala värderingar – av hög mellanmänsklig tillit och av ett stort förtroende för gemensamma institutioner. Å andra sidan har svenskar värderingar som betonar individens frihet, rätt till självförverkligande och oberoende, något som även omfattar ett bejakande av jämställdhet, barns rättigheter och homosexuellas rättigheter. 

 

Kort uppehåll i Linköping - Det är sannolikt det historiskt höga förtroendet för våra offentliga institutioner, t ex skolan, som ligger bakom den höga tilliten. Barn och elever kan i hög grad lita på lärare, rektorer och annan personal i skolan, att de möts med respekt, inte förtrycks eller utsätts för kränkningar. Det samma gäller för sjukvård, omsorg, polismyndighet, rättsväsende etc. Det är något fundamentalt i ett samhälle att det är på det viset. Men det är inte gratis. Vad vi säger och hur vi som arbetar inom olika myndigheter bemöter männsikor har stor betydelse för den generella tilliten i samhället. För våra unga är det extremt viktigt att vi vuxna förmedlar den tilliten. Det är vi i skolan, föräldrarna och andra vuxna kring barnet som förmedlar om man kan lita på människor eller inte, om man senare i livet blir en tillitsfull person som vuxen eller inte. Vad vill vi?

 

Nya påstigande i Nässjö - Vi har ett unikt högt mått av tillit i Norden, men den sjunker, liksom i stora delar av övriga världen. Om man nu ser den sjunkande tilliten i samhället som något oroande och kanske t o m farligt, hur kan vi agera för att undvika en utveckling där den sjunker ytterligare? Kan man över huvud taget lita på folk? http://fof.se/tidning/2014/8/artikel/sveriges-unika-tillit-sjunker-kan-man-lita-pa-folk

 

Nästa Alvesta - Att vi har en så stor tillit till institutionerna och varandra är något väl värt att värna. Professor Bo Rothstein liknar tilliten i samhället vid ett korallrev; de tål en hel del skit, men när de väl klappar ihop så går det snabbt – och effekterna blir katastrofala. Låt oss inte hamna där. 

Hässleholm, resande till Kristianstad .... - När jag ställer detta i relation till vilken verklighet vi arbetar med i skolan, kan jag ibland bli orolig. Jag tycker mig märka en gradvis förändring mot att allt fler elever och vårdnadshavare tycks sakna den för oss alla så viktiga tilliten. Det är lätt att beröva barnen/eleverna den tilliten, som lärare i skolan genom att t ex misstro elever när det gäller hur läxor är utförda, genom att vårdnadshavare öppet, kanske runt köksbordet, visar misstro mot skolan och skolans medarbetare och/eller att som media överrapportera det som är mindre bra i skolan. 

Tänker att det borde till en förändring. Så klart ska var och en få ha en åsikt, få framföra den och bli hörd och sedd, men det ska kanske framföras i rätt forum, till den det är adresserat till. Kanske ska det inte ventileras i alla möjliga och omöjliga sammanhang - och framför allt inte framför barnen, inte utan saklighet, nyans och balans. Kanske ska vi tänka mer långsiktigt, vad vi gör med våra unga när vi så ofta och så onyanserat misstror våra institutioner. 

 

Lund –  Resan är slut för den här gången, framme till och med några minuter före utsatt tid. En anledning att känna tillit; våra bokningar var klockrena och till full belåtenhet, logistiken på konferensen enastående bra, alla arrangemang för övrigt i samband med resan, högsta betyg. Inget fel på tilliten där! 

 

(min tillit till SJ var dock inte överdrivet hög häromdagen, på uppresan hade vi 4,5 timmes försening ;-)