Aningslöst

  Underrubriken till reportaget i dagens DN om internatskolan Lundsberg i Värmland; "Den mediala bilden har blivit så fel" är nog , trots allt, inte så fel. I reportaget uttalar sig skolans styrelseordförande, som själv varit elev på internatskolan, rätt aningslöst. 
 
Lundsberg har genom åren och i omgångar varit föremål för granskning och kritik från myndigheter, nu senast Skolinspektionen, framför allt vad gäller mobbning, pennalism och kränkande behandling. Skolans rykte börjar bli ganska skamfilat, men jag är säker på att man de senaste åren gjort en hel del och vidtagit åtgärder för att rätta till missförhållandena. Men frågan är om man gjort det tillräckligt bra. Styrelseordföranden ger själv uttryck för besvikelse och ilska när pennalismen fortsätter, bara en kort period efter att Skolinspektionen varit där och man aktivt försökt att komma tillrätta med problemen:
 
"Jag vet inte hur jag ska beskriva hur otroligt förbannad och besviken, sårad och ledsen jag blev. Jag bara stod och gapade, hur farao kan en sådan grej ske. Man upplever det som att man hällt vatten på en gås, varför har de inte förstått?"
 
Kan känna en viss sympati med den frustrerade styrelsordföranden, det kan kännas tungt ibland, när insatta åtgärder eller mer resurser inte ger avsedd effekt och önskat resultat. Det är då man behöver analysera läget, fråga sig vad man kunde gjort annorlunda, varför det inte fungerade. Möjligen har den uteblivna effekten av ansträngningarna något att göra med den grundsyn styrelseordföranden ger uttryck för på annan plats i artikeln:
 
"Jag har aldrig blivit skickad på ärende, jag har aldrig blivit trakasserad. Men visst var det bus, jag vaknade en natt av en tårta i ansiktet, det var min kusin som hade slängt den. För mig var inte det trakasserier, för de stod ju och fnittrade."
 
Jag tror kanske att reportaget i DN kan göra en viss nytta för dem som styr Lundsberg, om de bemödar sig om att läsa noga och faktiskt analysera vad som sägs i artikeln.  En vink om det vi kallar orsak och verkan.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0