LedarBloggen

Åkte här om dagen över bron, i syfte att delge en dansk pedagoggrupp mina "erfaringar" av att implementera portfoliometodik på bred front. En del av åhörarna har varit på Gunnesbo, andra inte, men alla lika nyfikna och hungriga efter tips, råd och strategier för hur man får elever att själva ta ansvar för sitt lärande, hur man hittar ett gemensamt pedagogiskt språk och varför det är så viktigt att låta elever och elevers föräldrar vara delaktiga i elevernas lärandeprocesser.

Jag är där för att inspirera danska lärarkollegor och ledare, men blir själv minst lika inspirerad av deras frågor, kommentarer och resonemang. Och som vanligt, en bit in i anförandet, blir det jag säger inte bara inlärda och planerade ord i en strid ström - snart uppnår jag detta fantastiska tillstånd, när jag själv utvecklar mina egna reflektioner och tankar i samma stund som jag uttalar orden, ordet blir tanken! Vygotskij i praktiken! Det är just detta tillstånd som gör det värt att berätta om samma sak gång på gång. Faktum är att jag tänker aldrig så bra som när jag, mer strukturerat och planerat, berättar för andra om, för mig, välkända ting. I allt detta kända som ska sägs, smyger det sig in mer utmanande och spännande tankar - som snart är ord - och sedan ny förståelse eller åtminstone förståelse på ett annat sätt.

Man behöver inte åka så långt för att få dessa upplevelser, tror jag. Det gäller bara att ständigt sätta sig i situationer där man får tillfälle att redogöra för hur man tänker, gör och handlar - som i lärargärningen t ex, eller som vi vuxna och våra elever gör vid studiebesök på skolan eller i kompetensutvecklingssammanhang. Det är detta vi hoppas på, med det utbyte av erfarenheter mellan personalen på Fäladsgården och personalen på Gunnesboskolan som planeras inför nästa läsår. Ömsesidigt utbyte, ett tagande och ett givande.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig....