LedarBloggen

Var i veckan på ett seminarium om hållbar utveckling, något som också är i speciellt fokus för vår skola under det här läsåret, eftersom det i vårens utvärdering visade sig vara en sak vi behövde utveckla. Under dagen presenterades sig olika organisationer, WWF, Globala skolan m fl, med var sitt anförande om hur deras respektive verksamheter arbetade. På intressebarometern allt ifrån mycket intressant till något mindre intressant.

Till det mer intressanta hörde WWF:s representant, Carina Borgström, som berättade om "Fotavtryck på väg mot en hållbar utveckling". Med glöd och engagemang, massor av rätt skrämmande faktauppgifter och  en stor portion humor fick hon oss att se sambanden och ana en del av lösningarna. Men det kräver så klart omedelbar handling, ökad motivation hos var och en av oss och en ny medvetenhet, inte bara hos några få makthavare och politiker. Vi måste helt enkelt få ut det till alla, snabbare än kvickt, och närmast tänker jag så klart på våra elever.

Oavsett i vilka sammanhang man försöker att lösa problem eller komma åt engagemang - det kan gälla elevers lärande, medskapande vuxna i skolan (t ex utvecklingsresan) och/eller miljöarbete - så kan man konstatera att slutsatserna och därmed budskapet är det samma; hållbar utveckling har sin grund i det vi kallar deltagande, medansvar och påverkansmöjligheter.

Det är således attitydförändringar hos var och en som behövs! Hur åstadkommer man det? Vad kan vi göra idag på skolan, som gör skillnad i våra elevers medvetenhet, beteende och resultat senare och som skulle kunna vara mätbart om ett knappt halvår, vid tiden för junidagarna och utvärdering av läsåret?

Då måste vi kanske alla bli bättre på de små, små tingen och förändra vårt sätt att vara - att leva. I skolan finns det många exempel på hur vi beter oss, vi vuxna, som är modellande för våra elever och som fungerar som goda föredömen, men det finns också sådant vi skulle kunna bli bättre på, med gemensamma påminnelser, likt sättet vi försöker hålla vårt salutogena förhållningssätt vid liv. Varje enskild liten sak gör kanske inte saken så mycket bättre, men sammantaget gör det skillnad och framför allt (och här är den stora vinsten) ger det högst troligt effekt i våra elevers medvetande - och därmed en ny generation vuxna som har ett större engagemang för hållbar utveckling än vad närmast tidigare generationer haft (längre tillbaka var ju faktiskt samhället hyfsat hållbart).

Jag tänker, vad skulle hända om vi vuxna systematiskt

• på ett tydligt och målmedvetet sätt, ständigt återkom till resonemanget då elever behövde uppmärksammas på sitt ohållbara beteende, i klassrummet, i caféet, i matsalen, på skolgården, i biblioteket etc.
• inte bara bad eleverna städa upp efter sig, utan hjälpte dem med uppgiften eller till och med i undantagsfall utförde det som någon elev borde ha gjort; för "modellandet"
• plockade upp skräp som hamnat utanför papperskorgen
• organiserade och införde rutiner för hur vi hanterar våra gemensamma resurser; kanske upprättade förbrukningslistor för eleverna, anordnade ett särskilt ställe för borttappade papper etc.
• pekade på vikten av att inte skriva ut hela dokument från internet (kan betyda 100-tals sidor)
• kopplade våra lokala miljöansträngningar till dito globala

... och så vidare och så vidare. Skulle det göra skillnad? Sannolikt.

Kanske ska vi sätta oss själva, i arbetslagen, och eleverna via klassråd och elevråd, att fundera ut hur vi ska medvetandegöra varandra, hur vi ska få en mer hållbar utveckling och en mer hållbar skola. Hmm ...

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...