LedarBloggen

  Läste i gårdagens DN en analys om finanskrisen. Budskapet är tydligt, vinnare är de som lyckas skära ner samtidigt som de nysatsar. That´s the spirit!

"Utmaningen blir att behålla kvalitet och trovärdighet samtidigt som färre gör mer med mindre resurser."

Bilindustrier över världen, och alla de företag med starka och beroende band till biljättarna, dagstidningar, tv-bolag och en massa andra näringar börjar ana vad ordet finanskris verkligen betyder; nämligen nedskärningar, besparingar och svångremmar. Känner vi igen det ... ellår ....?? Men kanske är det som i ovanstående, vi är färre, vi måste göra mer och vi har mindre handlingsutrymme. Men det är kanske också just detta som är vår stora utmaning, att lyckas, trots uppförsbacke och trots o-flyt just nu...

Fokus i artikeln i DN är dagstidningarnas dilemman, papper eller webb. Allt fler dags- och kvällstidningar lägger allt mer av sina resurser på webbdelen. Frågan är; har papperstidningen snart spelat ut sin roll? Kanske. Kanske på samma sätt som skolan. Just spelat ut sin roll, menar jag, i alla fall sin traditionella roll som enväldig kunskapsförmedlare. Det är i detta sammanhang jag så tydligt kan se vårt nästa steg. Vi har på Gunnesboskolan gjort ett och annat som varit särskilt framgångsrikt, vi har koncentrerat oss på en sak i taget och låtit det få utgöra kursriktningen; vi har idag en skola som tydligt och envist, och framgångsrikt, framhärdar vikten av att eleverna själva är delaktiga i och medvetna om sin kunskapsprocess, via lära-att-lära och portfolio. Kanske är det dags att ta nästa steg...

Hur kommer vi ännu närmare våra elevers intresse, motivation och lust att lära? Hur går vi vidare, vad behövs ytterlgare? Jag tror att det är via de för våra elever naturliga verktygen, webben och datorerna. Det är i de här sammanhangen som vi, paw-rihktig, kan komma i en situation där vi blir med-lärande, denna viktiga just-så-lagom och "fiffiga kompis" som Vygotskij så enträget vill få oss att förstå vikten av. Med verktyg som eleverna behärskar lika bra eller bättre än oss vuxna i skolan, finns de riktigt stora chanserna att mötas mer jämlikt på lärandets arena. Jag funderar fortfarande på konceptet en-till-en!

Men visst, det är fortfarande bara en tanke .... som slår mig och slår mig ...