LedarBloggen

Efter en arbetsdag med många olika samtal, konflikt- och problemlösning är det befriande att få ta sig an något praktiskt, något man bara får göra utan att tänka på vad man gör. Hugga ved, gräva upp trädgården eller, som idag, klippa gräs! Årets första gräsklippning, bara det värt att notera.... ;D

Jag tänker ofta den tanken, hur många av våra elever som borde ha en praktisk uppgift, att gå hand i hand med det teoretiska; lite matematik, svenska och/eller SO - där emellan praktiskt arbete - lite NO och kanske en smula språk, i en väl avvägd mix för dem som inte fixar att ta in bara teori.

Om jag går till mig själv, fungerar mitt lärande och mitt sätt att få saker och ting gjorda som allra bäst när jag kan dela upp mina uppgifter i olika delar och ta mig an dem i den turordning och till den omfattning som jag själv väljer. Jag trivs som bäst när jag får ha ett par olika sysslor igång samtidigt och kan gå emellan dem; fokusera än det ena än det andra, arbeta koncentrerat med en sak till jag kroknar och då gå över till nästa uppgift, få nytt fokus och entusiasm, för att efter en stund kanske återvända till uppgift ett, med nytt intresse och nytt fokus. Så där kan det gärna få hålla på, kanske finns det ibland en tredje eller fjärde uppgift, samtidigt pågående, Det får gärna vara både fysiska uppgifter utomhus och mer teoretiska uppgifter inomhus.

Kanske är det på samma sätt med en del av våra elever; de skulle egentligen må bäst av att ha en mer varierad vardag, med inslag av praktik i högre omfattning än vad vi erbjuder dem idag. Jag tror det. Visst ska vi hålla fast vid att alla ska ha en grund av teori; svenska, engelska och matematik (och kanske än mer i form av SO/NO/språk), men vad är vitsen att försöka "slå in" kunskaper, fakta, information etc. i elever som tydligt visar att de inte är beredda att ta emot dessa kunskaper. Det kostar mycket ansträngning, ger dåligt utbyte och elever far illa, självförtroenden sjunker och går ibland helt i sank. Det är det inte värt, någonsin, detta att elever tappar fotfästet helt och hållet. Vi borde kunna tillvarata varje enskild elevs möjligheter och förmågor på ett mer differentierat sätt, tillåta oss att tulla på den så ofta heligt garanterade undervisningstiden och ordna med mer anpassad studiegång.

En gräsmatta kan vara sensationellt tillfredsställande att ha klippt - fram och tillbaka i räta rader, lite i taget, men med ett synligt resultat - i kontrast till ansträngningar med, till synes liten-skillnad-samtal, med elever, föräldrar eller med skeptiska kollegor/medarbetare.



Tanke, känsla och handling - en eftersträvansvärd mix för alla, men speciellt för en del av våra elever. För alla dem med handens intelligens borde det finnas flera möjligheter att växa och att lyckas. För till syvende och sist handlar det om självförtroende, självbild och känsla av att duga, att betyda något för det gemensamma och att få bidraga och att få vara nyttig.

Låt oss skapa situationer där vi kan bejaka också dessa förmågor i högre grad. Låt elever få lyckas, känna sig duktiga; var salutogen!

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...