LedarBloggen

För att travestera ökänd sydskånsk kommuns devis; nu är friheten större ... Men till vilken nytta och för vem?

Det fria skolvalet och ett kraftigt ökat antal friskolor de senaste 15 åren, har medfört en klart ökad segregering i skolan och en skola som blivit allt mindre likvärdig. Man pratar idag öppet om A- och B-lag, också på Skolverket. I en undersökning som publicerades i dagarna konstaterar man att skillnaderna i resultat ökar oavsett vad man jämför; resultat mellan kommuner, mellan skolor och till och med mellan klasser inom samma skola. Duktiga elever, från studiemotiverade hem, söker sig till skolor med elever av samma kategori och kvar blir de elever som har föräldrar med mindre initiativkraft, lägre utbildningsgrad och sämre social ställning.

Och därmed är spiralen igång; förväntningarna på eleverna styrs av vilka eleverna är, duktiga elever förväntas det mer av, vilka lyckas bättre bara av den anledningen och elever som har svårare att nå målen förväntas det mindre av, vilket i sin tur gör att de lyckas sämre. Till det kommer den s k kamrateffekten, elever sporras att prestera bättre i sällskap med studiemotiverade kamrater, och vice versa. Stor skola, många elever utan särskilda behov betyder god ekonomi, goda möjligheter att kompetensutveckla pedagoger och utrusta skolan med de senaste tekniska lärverktygen och därmed ännu bättre resultat. Och de mindre lyckosamma eleverna, på de allt mindre och fattigare skolorna ... ja, ni fattar.

Är det någon som är förvånad över den utvecklingen? För vem kommer detta som en fullständig överraskning? Inte för mig i alla fall.

Har i många år nu haft mina aningar (och jag är inte ensam om det), så klart innebär det det fria skolvalet en på sikt enorm risk för en olycklig uppdelning av elever i skolor med väldigt olika förutsättningar. Men kanske finns det hopp, när allt fler börjar vaknar. Ledare i ett av de två lärarfacken förespråkar t ex ökat statligt inflytande och mindre kommunalt dito. Jag för min del tror att det mer handlar om andra saker, nämligen höga förväntningar och kompetenta lärare, ett systematiskt kompetensutvecklingsprogram och från kommunalpolitikerna en mer rättvis fördelning av resurserna. 

Nej, jag tycker inte det vore fel att begränsa friskolorna ännu mer och ta hänsyn till vad det fria skolvalet innebär för de skolor man väljer sig från. Segregation är sällan av godo, mångfald och blandning har aldrig varit mer befogat!