LedarBloggen

I dag, söndag, är det exakt 10 år sedan Apple lanserade sin första iPod. Denna produkt som idag av ungdomsgenerationerna lite nedlåtande betraktas som "a single function device" (Va, kan man bara spela musik i den?!) tappar kraftigt i försäljning och kommer sannolikt snart att fasas ut eftersom iPhone och andra smartphones har tagit över iPodens funktioner. I går stora otympliga och inte särskilt kraftfulla stationära datorer, idag smidiga små enheter, telefoner och läsplattor, mångdubbelt starkare och med flera olika funktioner. Ett rasande tempo, ständigt nya produkter och nya vägar att uppleva bild, ljud och film. Hej, vad det går ...

Musik- och filmbranschen har som bekant genomgått en för oss lyssnare/tittare fantastisk utveckling, bara de senaste 5-10 åren. Tänker man tillbaka till 60-70-talet blir perspektivet än tydligare. För den musikintresserade i mitten på 60-talet fanns i princip två sätt att ta in ny musik; Tio-i-topp på lördagar och Kvällstoppen på tisdagar. Man laddade upp någon timme före, några kompisar, lite godis, kanske en läsk och rullbandspelaren på Rec/Paus. Hade man otur spelade de inte hela låtar och tonade upp/ner låten samtidigt som de presenterade/avannonserade artisten (*#@grr..) Något år senare gjorde man samma procedur, nu med de så ultramoderna kassettbanden ;-) Men de främsta idolernas musik måste man ju ha på riktigt, i form av en vinylplatta; en singel (två låtar) om man var fattig, en ep (fyra låtar) om man hade lite mer och en Lp (minst 12-15 låtar!) när man var riktigt stadd vid kassa. Sedan kom CD-plattan (lätt kopierade och brände man åt varandra) Sony Walkman (man kunde ta musiken med sig!) och diverse andra mackapärer. Ja, hej vad det går ....


Idag lyssnar jag på radio i datorn, hittar ständigt ny spännande musik, identifierar den med Shazam i mobilen, skriver in låttitel i Spotify och vips har jag ofta hela den artistens produktion inom ett-klicks-avstånd, att lyssna på genast. Den spellista jag skapar i datorn skapas också automatiskt i mobilen, för mig att lyssna på under promenaden, i bilen, på bussen eller var helst jag vill stänga ute verkligheten ;-) Hej vad det går .... 

I den här bloggen, har jag på bara fyra år bytt rubrik två gånger i kategorin On-the-go; först From my iPod, sedan From my iPhone och numera From my Spotifylist (som i och för sig automatiskt hamnar i iPhonen). Vad kommer härnäst?

Visst ska vi utnyttja denna utveckling i skolan, inte låta oss skrämmas och hämmas av alla nymoderniteter. Låt oss ta in dem, prova dem, utforska och se vad vi kan göra med dem lärandemässigt. Med ovanstående perspektiv bakåt anar jag väldiga möjligheter framåt.  

....eller så upplever man musiken så som den gör sig allra bäst; live, t ex i Malmö och helgens World Mix-festival, det är inte heller fel;-). Här underbart lågmälda, sensuella och varma Yasmin Levy. Hela hennes skivutgivning (två plattor) finns på Spotify.

En-till-en-resan på Gunnesboskolan fortsätter med god fart in i den framtida digitala skolan! Från och med det här läsåret har alla elever i årskurserna 7-8 på Gunnesboskolan en egen bärbar dator till sitt förfogande för sitt lärande, sammanlagt ett 120-tal elever. Lärarlaget och eleverna kring våra åttor är veteranerna, för sjuorna är det nya marker sedan terminsstarten.

Våra elevers traditionella och fysiska porfolior håller snabbt på att transformeras till digitala diton. Ett helt naturligt steg och en fantastisk möjlighet att utveckla portfoliotanken. Här finns öppningen till det samlärande vi tidigare eftersökt, det synliggörande av lärandet för eleverna, individuellt och kollektivt vi efterlyst och den obegränsade plats en portfolio behöver om man ska dokumentera hela sin skolgång, från F-9 och kanske ytterligare tre år på gymnasiet. Det blir dessutom snyggt, lätt överskådligt och oändligt utbyggbart.

Med den ökade motivation för eleverna som undervisningen medför gör att vi är på väg att delvis sudda ut gränserna för elevers "skola". Lärandet kommer sannolikt snart inte bara att bestå av skoldagen 8-15 och lite läxor hemma, utan om ett mer kontinuerligt lärande, mer integrerat i elevers vardag och liv. Det beror ju så klart på i vilken mån vi lyckas förändra och anpassa undervisningen till den nya situation vi befinner oss i, men det jag ser efter kort tid på den egna skolan bådar gott; jag är full av tillförsikt och det gör mig grön av avund att inte ha möjlighet att vara med i klassrummen och få förkovra mig i denna spännande värld tillsammans med pedagoger och elever.   

Här pratar vi Visible learning - ett synliggörande av lärandet, det John Hattie framför som det allra viktigaste för elevers lärande! Kan det bli tydligare ...?

Visserligen semester, men svårt att lämna skoltankarna helt och hållet åt sitt öde ;-)

Läste här om dagen en artikel på nätet, på Datorn i undervisningens (DIU) webbsida; Revolutionen uteblev - men förändringen pågår av Carina Näslundh, om Stenugnsund och deras reflektioner efter ett år med en-till-en-datorer för de äldre eleverna, 7-9. Med högt ställda förväntningar på snabba förändringar och en omdefiniering av kunskapsbegreppet, andas artikeln efter ett år, lätt tillbakahållen besvikelse och frustration för att konceptet inte inneburit revolution, bara en långsamt smygande förändring.

Roade mig med att jämföra en del av uttalanden i artikeln, med de slutsatser ett av den egna skolans arbetslag (arbetslag 7 = de som haft tillgång till en-till-en-datorer) dragit efter en dryg termin med egna bärbara datorer.     

"Själv trodde Henrik att eleverna skulle fungera som pådrivare när alla fick tillgång till egna datorer, men det har inte hänt."

Jo, det är just vad som hänt; samlärandet mellan elever har ökat markant. Elever sporrar och tipsar varandra i ett slags naturligt problembaserat lärande. Man hjälps åt, visar och demonstrerar hur man gör, var man hittar olika program, lösningar och verktyg. Kommunikationen mellan elever får en mening, man slipper uppfinna kommunikationsmodeller för elever att träna vissa färdigheter, det infinner sig i sann funktionalistisk anda; "Kolla här, vad jag hittade, man gör bara så här ..." eller "Jag löste det med ett verktyg som jag hittade på den här webbsidan." 

"– När tekniken kommer in i skolan på ett nytt sätt måste du som lärare själv bli användare av tekniken, menar Maria Abrahamsson."

Ovanstående spiller också över på pedagogerna. Det blir ett samlärande också mellan elever och pedagoger; något som inte ska underskattas, åtminstone inte om man ska tillämpa vad Vygotskij säger om vad som är ett optimalt förhållande mentor-adept. Utan tvekan är det så att pedagogerna måste bli användare av tekniken, men det ska inte främst kännas som ett måste, något ytterligare att göra, en ökad arbetsbelastning - tvärtom, det är nya spännande utmaningar och nya möjligheter till eget lärande för pedagoger, som jag tror kommer att göra stor skillnad för det kreativa och lärande klimatet i klassrummet. Vi lär hela livet, också lärare .... ;-)

"– Vi har en generation med digitalt publika elever i skolan i dag. Jag tror att det är viktigt att man som lärare själv vågar uttrycka sig i digitala medier. Man behöver testa själv för att förstå vilka ställningstaganden du hela tiden måste göra när du publicerar dig digitalt på nätet i olika sammanhang."

Har länge varit av den meningen, att det är viktigt att som rektor vara förtrogen med det man sätter sina medarbetare att göra, likväl som det är för pedagoger att vara förtrogna med de verktyg de sätter i händerna på eleverna. Det räcker inte att bara veta eller känna till vad en blogg eller en wiki är, eller hur en hemsida skapas, hur man gör en film, skapar en ljudfil, publicerar sig på nätet etc. Det måste man som pedagog vara förtrogen med, dvs man måste själv ha gjort det många gånger, så många gånger att man intuitivt vet vilka svårigheter man kan råka ut för, hur man löser problemen och vilka valmöjligheter man har. Bara då kan man vägleda eleverna på ett vuxet och konstruktivt sätt. 

"– Det blir lätt modeord som ingen vågar ifrågasätta. Jag blir jätteglad om någon av våra lärare frågar mig om vad vi egentligen menar med kreativa lärmiljöer, eller omdefinierat lärande. Vi måste utmana begreppen, det haglar av floskler och nya spännande digitala applikationer. Där är lärarkåren med rätta kritisk."

Ja, vad menar vi med kreativa lärmiljöer och ett omdefinierat lärande? För mig handlar ett omdefinierat lärande om skiftet från ett ojämställt förhållande präglat av ett aktivt lärareallvetande vs en passiv elevinlärning till ett mer jämställt lärande för alla parter, för både lärare och elever, i en gemensam skapande- och kunskapsprocess. Pedagogen är förvisso den som har initiativet och leder kunskapandet, men i dialog och med eleverna aktivt deltagande.

En lärarkår med ett sunt ifrågasättande av nya lärandekoncept, ja - men också mod att pröva det nya och utmana sig själv och sin utveckling.

"– Som lärare är vi vana vid att vara tvärsäkra och sitta inne med de rätta svaren. Vi behöver träna på att ställa öppna frågor och diskutera gemensamt i arbetslagen, i kollegiet. Våga utmana varandra."

Absolut, mer kollegialt utbyte, mer samarbete och mer samlärande. Av flera anledningar, dels behöver vi det mer idag än tidigare för att kunskapsbegreppet är så omdefinierat; vi utvecklar idag mer förmågor som gäller för alla ämnen och mindre ett specifikt ämnesstoff för ett enskilt ämne, vi behöver således utveckla en didaktik tillsammans - dels behöver pedagoger varandra mer idag för att ta sig ur det gamla paradigmet och ge eleverna den lärandeutmaning som är nödvändig för att hålla elevernas motivation på topp. Det är sannolikt lättare att undvika att fastna i gamla föreställningar om undervisning och lärande om vi arbetar mer i gemensamma lärandeprojekt. På köpet får vi ett verkligt kreativt lärandeklimat, där både elever och lärare känner att de utvecklas och lär sig något nytt varje dag.

Tror likväl att det är en revolution vi står inför, men det kommer att ta lite tid, i sammanhanget dock relativt kort tid, och kanske lite olika kort tid för olika skolor. Men visst pågår förändring!

Lyssnar på kvällsekot på webben; en dom i arbetsdomstolen har slagit fast att det är rektor som bestämmer över den arbetsplatsförlagda arbetstiden för lärare. No shit, vilka nyheter!

Utgångspunkten för domen är den stämning som lärarfacken gemensamt gjort mot bl a Sollentuna kommun för att de ökat andelen undervisning, inom den arbetsplatsförlagda tiden. Nota bene, de ökade alltså inte arbetstiden .... de omdisponerade bara sin personal utifrån de behov de ansåg krävdes för att ha en fortsatt bra verksamhet. Tämligen självklart, i alla fall i alla andra verksamheter. Jag gjorde detsamma för ett par år sedan; ökade delen undervisning, inom den arbetsplatsförlagda tiden om 33 timmar, med 30 minuter (från 600 årsarbetstimmar till 618), på bekostnad av lärarnas gemensamma planeringstid. Ramaskri och centrala förhandlingar .... för 30 minuters justering av arbetsuppgifterna inom ramen för arbetstiden. Hallå, ett visst mått av armbågsutrymme kan man väl rimligen kräva också som kommunal arbetsledare, utan att måla fan-flera-timmar-ytterligare på väggen i undervisningstid? Proportioner, tänker jag ....

Sollentuna, och ytterligare några kommuner, blev i samma ärende (i o f rätt mycket mer tid som omdisponerades; från 624 årsarbetstimmar till 694, dvs ungefär 2 hela klocktimmar/vecka användes till undervisning i stället för kollektiv planering och/eller efterarbete) hårt ansatta av de fackliga organisationer, men fick alltså idag rätt i domstolen. Lika med att Metta Fjelkner och LR får stora skälvan; vad kommer detta att betyda för framtiden, om inte massor av stora stygga rektorer som successivt kommer att öka andelen undervisning inom den arbetsplatsförlagda tiden på 35 timmar (alt 33 timmar). 

Går i tankar på tal; snart skolavslutning + rektor + studentdotter = tal x 2. Lyssna på följande! Inspirerande och underhållande men också tänkvärt, rörande och med en allvarlig botten! Som ett tal bör vara!

Under en nätvandring ikväll träffade jag på en utvärdering från den kommunala gymnasieskolan i Umeå. Här har man haft en-till-en i alla årskurser på gymnasiet sedan 2010 och en första utvärdering är gjord. Enskilda elever berättar om vad den egna bärbara datorn har betytt för deras skolvardag och deras lärande. Man sammanfattar också en del för- och nackdelar, i följande rubriker:

Fördelar:

• Stöd för läs- och skrivsvårigheter
• Många internationella kontakter
• Nätverk i samarbete med andra

Nackdelar

• Går inte till skolbiblioteket
• Datorerna ett hot mot sammanhållningen

Med endast fem månaders erfarenhet av en-till-en-konceptet och bara i en årskurs, ser vi redan rätt väsentliga skillnader i lärandet, enligt pedagogerna som arbetar med detta. Det skulle vid en utvärdering på vår skola så här långt, sannolikt inte resultera i ovanstående fem punkter, hoppas i alla fall inte på de två sista punkterna. Känns viktigt att vi orienterar oss om andras erfarenheter och har en beredskap för vad som kan dyka upp i form av eventuellt negativa följder. Ska bli riktigt intressant att se vad elever och pedagoger säger i en framtida utvärdering (förhoppningsvis innan den här terminen är slut).

Är du intresserad av hela utvärderingen från Umeå? Klicka här!

Sportlov och lite andrum, även för en ensam men tjänstgörande rektor på plats i en elevtom skola. Tid att städa skrivbordet (jisses vad mycket man hittar), rensa mailboxen (läste ni om spambombningen från Ryssland?) och spana runt på spännande pedagogiska siter, som man t o m hinner läsa ... flera stycken ;-). Här några läsvärda axplock:

Vad händer när varje elev har en dator?