LedarBloggen

Med två dagar i Helsingör i strålande septemberväder, fantastiska omgivningar á la Louisianna och med mycket inspirerande föreläsningar på temat Skolledare för framtiden, har man åter fått möjlighet att lyfta blicken och fylla på med ny input i visionsavdelningen av ledarskapet. Det känns som om det var ett tag sedan...

Huvudfrågorna som ställdes inledningsvis ramar in vad dett handlade om:

• Hur ska morgondagens unga lära?
• Vad ska vi skolledare göra?
• När kommer den, framtiden?

En synnerligen klargörande och analyserande föreläsning gav två professorer från DPU, Danmarks pædagogiske universitetsskole, som sorterar under Aarhus universitet, Karsten Schnack (!) och Bjarne Bruun Jensen.

De båda herrarna uppehöll sig under några timmar vid, och resonerade kring, begreppet handlingskompetens, och framhöll just detta som något väldig centralt för lärande och skola idag, det som gör skillnad, skillnaden mellan ett nytt och ett gammalt skolparadigm. I det gamla paradigmet var både lärare och elever mera av "görare" och mindre av "tänkare; pedagogerna tog in vad forskare och experter tyckte och trodde och så gjorde man som de sa, förmedlade kunskapsbitarna, helt oreflekterat och kvantitativt. Idag måste både lärare och elever tänka själva i en mängd sammanhang, lärarna måste vara något av "undervisningslärare", dvs inte bara någon som upprepar vad forskare, läromedelsförfattare och experter säger utan också någon som förstår lärandets väsen och har förmåga att tillämpa modeller och metoder som gör att eleverna lär sig själva. Det är också en frigörelseprocess från "lärobokens slaveri", menade de båda professorerna.

Det handlar kort sagt om didaktik, här definierat som "pedagogisk reflektion och planläggning rörande bildningens innehåll".

Herrarna destillerade ner skolans uppgift till följande: Skolans uppgift är att skapa "nävnyttiga", sunt drömmande, självständigt tänkande och initiativrika medborgare! Svårare än så behöver det inte vara. De uppehöll sig ganska mycket vid begreppet demokratisk bildning och vad det är. Det handlar ju dels om att ha kunskap om olika människors rätt att tycka och tänka fritt, men också i hög grad ett slags politisk bildning, att ingå i ett sammanhang, tillhöra ett kollektiv och ta ansvar för mer än sig själv. Det handlar om deltagande, att ta lekmannen på allvar och att kvalificera det sunda förnuftet.

Det handlar således inte längre om att bara kunna memorera och reproducera sin kunskap, det handlar om riktigt vetande, engagemang, visioner, kritisk sans och att pröva i handling det man lär sig; att utveckla en handlingskompetens. För vad är annars kunskap bra till, om man inte kan använda den i handling?! Om det inte betyder att samhället och mänskligheten förändras, förbättras och förfinas, om inte vi vill förändring.

För att kunna utveckla handlingskompetens måste det finnas ett stort mått av deltagande och medskapande! Alla organisationer vinner på deltagande, det bidrar till "ägandeskap", dvs att man räknar in problemen som sina problem, på samma sätt som jag i tidigare inlägg redovisat elevers inställning till en egen dator, en-till-en. Den direkta kopplingen, och betydelsen av den, till det egna "jaget" är sorgligt underskattat; jag tror att vi här har kärnan till det som heter engagemang, ansvar och initiativ. Jag kan ha fel ....;), men tror det inte;D

Under dag två träffade vi två personer; dels Ystad kommuns centrala utvecklingsledare i Sydskånska gymnasieförbundet, Håkan Persson och dels Mats Ekholm, tidigare generaldirektör för Skolverket med 40-årig erfarenhet från den svenska skolan.

Håkan har också lett en tankesmedja kring framtidens skola; se vidare Kunskaper och kompetensbehov i framtidens samhälle. Dessutom finns delar av hans framställning i Helsingör på webben, se den här!

Behållningen av hans uttalanden var bl a följande; bondesamhället efterträddes av industrisamhället och därefter det sk informationssamhället. Idag är vi framme vid förståelsesamhället, som innefattas av följande frågor:

• Förstår jag vad som sker?
• Angår det mig?
• Kan jag göra något åt det?

Utifrån dessa frågeställningar borde vi lägga upp vår undervisning, de nationella styrdokumenten skulle sannolikt inte ha något att erindra, troligen tvärtom. Höj blicken, medskapare mina! Handlingsberedskap är ordet!

Därefter dessa LLL-dagar (Ledare för livslångt lärande), var Mats Ekholm, som på bästa humör och med allvar och humor tillrättalade och förtydligade en del av skolans debatt dessa dagar. Mats började med att ifrågasätta dagens organisation kring "skola" som varande tämligen uråldriga. Om man tänker på det, så ser det idag ut som om vissa skolor inte tänkt en ny tanke kring pedagogik-didaktik och deltagande, på flera decennier Man har helt enkelt, enligt Mats, bara tagit 1200-talets klosterskolor och deras koncept rakt av. Munkar och nunnor skulle t ex be till Gud varje timme, därför våra 40-50-minuter-pass i skolan! Om sant, ganska genant. Mats försökte också att definiera vad en kunnig lärare i framtiden är. Lärare i framtiden:

• fortsätter att lära hela livet
• sköter undervisningen
• diagnosticerar lärandet
• leder de lärande
• samarbetar med andra vuxna
• är fötrolig med den lokala organisationen
• är en kugge i demokratin

Han avslutade med att definiera kunskap. Kunskap är att kunna förklara och att vara handlingsberedd! Detta begrepp "handlingsberedskap" återkommer i inlägget, det återkommer i det pågående pedagogiska samtalet och det borde kanske debatteras, och återkomma, mer i våra pedagogiska samtal. Det kommer att krävas av oss inom kort. Hur gör vi då? Kanske är det bra att prata om detta redan nu. Mycket resonemang om handlingsberedskap, kanske skulle vi ta åt oss av detta, anpassa vår lära@att lära metodik och ta in andra kompetensresurser.

Det som var oerhört skönt att konstatera, är att samtliga föreläsare ansåg att den skollinje som den svenska borgerliga alliansen nu för, med Björklund i spetsen, går fullständigt på tvärs med all modern forskning kring lärande. Fler lärare med expertperspektiv, mer kontroll och mer mätande är inte vad vad forskning i första hand pekar på som lösningar för hur vi på bästa sätt ska ta tillvara unga människors lust att lära. Alla berörde på ett eller annat sätt den svartmålning som skett av den svenska skolan på senaste tiden och förklarade sakligt att det ju inte alls var sant. Det PISA och andra undersökningar visar är egentligen ganska bra resultat för Sverige och som dessutom ger ett högt betyg vad gäller trivsel, initiativ, samarbetsförmåga och annat som vår läroplan anger och som får betydligt sämre resultat på andra håll i världen. Det enkelt mätbara, test och prov, vad gäller inhämtande av fakta är inte i alla delar i topp, men heller inte i något sammanhang i botten, rätt medelmåttiga som värst.

Men det är ungefär som Karsten Schnack uttryckte det redan på morgonen dag ett, med en liten anekdot:

En sen kväll står en man och letar efter något under en gatlykta. En förbipasserande frågar:
- Vad letar du efter?
- Jag har tappat en tia.
- Var det här du tappade den?
- Nej, det var där borta, men där är så mörkt. Det är lättare att leta här där det är ljust.

Så kan det vara.... Björklund! Leta där det är ljust, om du vill ha snabba svar och lätta resultat, men i mörkret döljer sig de komplexa sammanhangen, det inte riktigt lika lätt mätbara, men kvalitéerna och de enorma möjligheterna. Sug på den.