LedarBloggen

Begreppet En-till-En har har jag hört och läst om ett tag i diverse pedaogogisk litteratur med inriktning mot IKT. En-till-En avser en elev - en dator, dvs en egen bärbar dator till varje enskild elev. Det har förekommit enstaka sådana projekt redan för 10-15 år sedan (bl a Mönsterås) men verkar just nu vara allt mer omtalat och på G lite varstans i Sverige.

Nu har man kört igång också i Falkenberg, Jonas besökte ett seminarium där i förra veckan och jag lånade rapporten över helgen. Mycket intressant läsning och något för Gunnesboskolan att fundera över! Absolut.

EU-kommissionen publicerade 2007 en lista över åtta nyckelkompetenser som alla EU-medborgare bör ha för att kunna lära livslångt. Dessa är:

• Kommunikation på modersmålet
• Kommúnikation på främmande språk
• Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens
• Digital kompetens
• Lära att lära
• Social och medborgerlig kompetens
• Initiativ och företagaranda
• Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Känns rätt ok att konstatera att flera av punkterna är sådant vi redan bestämt oss för att fokusera och särskilt utveckla och att mycket av det vi gör på Gunnesbo idag syftar till att förbereda eleverna för ett livslångt lärande. Ytterligare digital kompetens, på riktigt bred front, tror jag skulle ta oss en bra bit på vägen till en modern och för  2000-talet väl anpassad skola. Men det är inte den digitala kompetensen i sig själv, jag i första hand tänker på, datorn kan vara verktyget som på allvar hjälper oss ta steget från den traditionella förmedlingspedagogiken, få oss att lämna katedern och rollen som "allvetare" och som kanske skulle kunna göra det lättare för oss att i stället inta den mer handledande och, som Vygotskij uttryckte det, medskapande rollen som lärare. Datorn kan bli ett suveränt redskap att förändra och utveckla arbetssätt och arbetsformer, "tvinga" oss vuxna att anpassa undervisningen så att eleverna finner mer av mål och mening med att gå i skolan.

Det handlar sannolikt om en maktförskjutning i skolan, läraren har inte längre ensamrätt på kunskap och mister därmed en del av sitt inflytande och betydelse, vilket i sin tur måste betyda en annorlunda roll och ett annat arbetssätt. En handledande roll med mer fokus på lärprocesser och mindre på resultat har vi pratat om länge, men egentligen inte riktigt lyckats förändra, i alla fall inte fullt ut; det finns mycket mer att göra. Kanske skulle En-till-En göra den skillnaden.

För egen del innebar det absolut en skillnad, för ca 8-9 år sedan, med en första egen bärbar dator, hela skillnaden; jag hade sedan en tid då börjat utveckla och bygga en egen klasshemsida för mina elever och en digital portfolio, med min egna stationära dator på hemmaplan. Med det nya portabla verktyget i form av en bärbar Mac G4 blev arbetet en helt annan sak; mer helhet, effektivare arbete, mer kontinuitet

I utvärderingen av Falkenbergs kommuns projekt i två olika skolor, Skogstorpsskolan och Söderskolan, har man hittills (det är fortfarande ett ganska ungt projekt och kanske inte riktigt rättvist att utvärdera redan nu) konstaterat följande:

• att det är en avgörande skillnad för eleverna att ha tillgång till "allmänna" datorer på skolan och/eller att ha en egen personlig dator till sitt förfogande; man är mer rädd om "sin" dator, har allt samlat på ett ställe (vilket innebär att papper inte kommer bort) och en ökad tillgänglighet till information på internet
• eleverna känner sig mer motiverade, har mer arbetsglädje och större koncentration med en egen dator
• också vanliga lektioner blir roligare och mer intressanta
• det är lätt för eleverna att "integrera" sin mer privata kommunikation (en faktor jag tror är oerhört viktig) via mail och communities typ Lunarstorm, Facebook och annat

I rapportens sammanfattning och avslutning konstateras det att om man vill uppnå ett förbättrat lärande måste datoranvändandet vara kopplat till ett pedagogiskt utvecklingsarbete. Har vi det, eller har vi det?

Som jag ser det, är det ett naturligt steg att ta; stora delar av personalstyrkan är väl förtrogna med verktygen, vi har en pedagogisk grundidé och en verksamhet som bygger på dokumentation, reflektion och mål/utvärdering. Förutsättningarna är således egentligen de bästa. Så varför inte, är det inte dags för lite offensivt tänkande?

Ekonomi då? Ja, ber att få återkomma där ... Men tanken kittlar och ingenting är omöjligt, NZ var långt borta, en vettig IKT-strategi är närmre. Vill man, så kan man och då ska man.