Tema I(K)T
I senaste numret av Lärarnas tidning fokuserar man IKT, Informations- och KommunikationsTeknik, Tema IT-klyftan, och tar upp datorernas intåg i skolan ur flera olika perspektiv, både vad gäller möjligheter och hinder, förhoppningar och farhågor. Många intressanta artiklar och infallsvinklar, här några exempel.
Klyftan syftar dels på den skillnad som delar den svenska skolan i åtminstone två delar, de kommuner och skolor som satsar, och har satsat en tid, och de som inte gjort det. Men också de klyftor som handlar om tillgång till tekniken (idag inget större problem eftersom de flesta har en dator i hemmet), eller den som handlar om hur den digitala tekniken används och om man har de kunskaper som behövs för att utnyttja alla de nya möjligheterna till fullo, i skolan och i hemmen. Barnen/Eleverna som kommer från miljöer där de stimuleras till att använda nätet för lärande, snarare än att bara kommunicera via Facebook och spela spel, får just den skolning och den nyansering av nätets fantastiska möjligheter som är nödvändig för att våra elever ska upptäcka alla de nya lärresurser som finns tillgängliga bara några få klick bort. Stora möjligheter, ibland lite för mycket möjligheter, enligt en del skeptiker.
Men det är här lärarna kommer in! För att peka på alternativen, vägleda och handleda i informationsflödet, sätta elever att reflektera över händelser, kommentera andras åsikter, foga samman informationsdelarna till samband, sammanhang, finna mönster och därmed skapa sin egen kunskap. Ett annat lärande, som kräver ett annat slags lärarskap.
- Det hänger på lärarna och deras förmåga att anamma det nya, förändra sin undervisning och hålla eleverna fokuserade på uppgiften säger Jan Hylén, fristående konsult, som studerat den forskning som finns kring en-till-en-konceptet (ett 40-tal forskningsrapporter).
Också i artikeln IT ställer stora krav på ämnesdjup framför den norske forskaren Lars Vavik liknande åsikter:
- För att användningen av IT i undervisningen ska lyckas måste den vara knuten till det ämne som läraren undervisar i. Lärarens kompetens inom sitt ämne är helt avgörande.
Självklart måste pedagogerna vara de som har initiativet i klassrummet, oavsett verktyg; penna, papper, stordiabilder eller datorstödd undervisning. Men för övrigt har jag svårt att se sambandet varför det är särskilt viktigt med lärares ämneskunskaper just när det gäller IT-användning, det är väl alltid viktigt. Möjligen har Vaviks åsikter sin grund i Norges förhållande till IT i skolan., där man tidigt införde IT som en egen basfärdighet, allt i det tämligen vällovliga syftet att uppgradera den digitala kompetensen. Samtidigt införde man ett massivt datorstöd i merparten av Norges skolor. Kanske har det medfört att fokus, lite för brutalt, flyttats från ämneskunskaperna i riktning mot en digital kompetens och att det ökat skepticismen hos den norska lärarkåren.
Men faktum kvarstår, läraren och lärarens ämnes- och didaktikkunskaper är avgörande för elevers lärande, oavsett om det är i kombination med IT eller inte.
Var fjärde lärare använder aldrig digitala verktyg i skolan, varken i undervisningen eller utanför undervisningen och knappt varannan lärare har fortfarande inte en egen arbetsdator. Möjligen ett samband ;-) Självklart måste varje medarbetare ha tillgång till verktygen på samma sätt som eleverna och lika självklart ett bra tag före eleverna utrustas, i alla fall med en-till-en-datorer. Det måste finnas en grundläggande förtrogenhet hos pedagogerna med verktygen och det får de med användandet. I en prioriteringsordning för de skolor som ännu inte är igång skulle jag råda att:
I artikeln Datorn - fälla eller frälsare hävdar Åke Grönlund, professor i informatik, att ensamarbetet (eget arbete, eller ej-lärarledd undervisning) tycks öka i takt med ett ökat datoranvändande. Så kan det naturligtvis vara, men så har det i stor utsträckning också varit tidigare, utan datorer. Men om det är så, och i ökande, då använder man sannolikt inte de digitala lärverktygen på det mest optimala sättet och missar mycket av verktygens styrkor, nämligen den fantastiska möjligheten till kollaborativt arbete, samlärande och transparens. Kanske är det så att ensamarbetet bara till synes ökar, för att samarbetet och det kollaborativa arbetet sker över nätet. En tonåring djupt försjunken framför datorn är sällan ensam, det pågår sannolikt mycket kommunikation och aktivitet där via något socialt media. Det är detta vi ska försöka fånga upp i skolan, för lärande.
Läs mer i Lärarnas tidning, Tema: IT-klyften!
Också i artikeln IT ställer stora krav på ämnesdjup framför den norske forskaren Lars Vavik liknande åsikter:
- För att användningen av IT i undervisningen ska lyckas måste den vara knuten till det ämne som läraren undervisar i. Lärarens kompetens inom sitt ämne är helt avgörande.
Självklart måste pedagogerna vara de som har initiativet i klassrummet, oavsett verktyg; penna, papper, stordiabilder eller datorstödd undervisning. Men för övrigt har jag svårt att se sambandet varför det är särskilt viktigt med lärares ämneskunskaper just när det gäller IT-användning, det är väl alltid viktigt. Möjligen har Vaviks åsikter sin grund i Norges förhållande till IT i skolan., där man tidigt införde IT som en egen basfärdighet, allt i det tämligen vällovliga syftet att uppgradera den digitala kompetensen. Samtidigt införde man ett massivt datorstöd i merparten av Norges skolor. Kanske har det medfört att fokus, lite för brutalt, flyttats från ämneskunskaperna i riktning mot en digital kompetens och att det ökat skepticismen hos den norska lärarkåren.
Men faktum kvarstår, läraren och lärarens ämnes- och didaktikkunskaper är avgörande för elevers lärande, oavsett om det är i kombination med IT eller inte.
Var fjärde lärare använder aldrig digitala verktyg i skolan, varken i undervisningen eller utanför undervisningen och knappt varannan lärare har fortfarande inte en egen arbetsdator. Möjligen ett samband ;-) Självklart måste varje medarbetare ha tillgång till verktygen på samma sätt som eleverna och lika självklart ett bra tag före eleverna utrustas, i alla fall med en-till-en-datorer. Det måste finnas en grundläggande förtrogenhet hos pedagogerna med verktygen och det får de med användandet. I en prioriteringsordning för de skolor som ännu inte är igång skulle jag råda att:
- förse pedagogerna med bärbara datorer
- skaffa projektorer i varje klassrum
- kompetensutveckla pedagoger systematiskt i IKT
- anställ en person som kan både IT och pedagogik - en IKT-pedagog
- börja bygga upp ett bestånd med bärbara datorer i mobila vagnar
- satsa på en-till-en-datorer
- skapa tid för pedagogers samlärande och erfarenhetsutbyte - t ex teachmeets
I artikeln Datorn - fälla eller frälsare hävdar Åke Grönlund, professor i informatik, att ensamarbetet (eget arbete, eller ej-lärarledd undervisning) tycks öka i takt med ett ökat datoranvändande. Så kan det naturligtvis vara, men så har det i stor utsträckning också varit tidigare, utan datorer. Men om det är så, och i ökande, då använder man sannolikt inte de digitala lärverktygen på det mest optimala sättet och missar mycket av verktygens styrkor, nämligen den fantastiska möjligheten till kollaborativt arbete, samlärande och transparens. Kanske är det så att ensamarbetet bara till synes ökar, för att samarbetet och det kollaborativa arbetet sker över nätet. En tonåring djupt försjunken framför datorn är sällan ensam, det pågår sannolikt mycket kommunikation och aktivitet där via något socialt media. Det är detta vi ska försöka fånga upp i skolan, för lärande.
Läs mer i Lärarnas tidning, Tema: IT-klyften!
Kommentarer
Trackback
