LedarBloggen

Här om kvällen träffade vi klass 9A på TV för trettonde och sista gången. Det har varit intressant att följa men är kanske, så här i backspegeln, också förenat med en hel del skepticism.

I tisdags lyssnade jag också, under Lunds kommuns LLL-halvdag, på professorn i pedagogik och lärande från Högskolan i Jönköping, Henning Johansson. Henning höll en föredragning om framtiden och han visade sig vara en skeptiker av klass, lite otippat när man väntar sig att en föreläsare om framtiden säkert ska tala om alla fantastiska möjligheter som döljer sig bakom hörnet. Här fick vi istället i makligt norrländskt tempo livsvisdom från 40- och 50-talets Övre Soppero (hästen Lisa glömmer man inte i första taget) i ett slags perspektiv på det vi hade igår, har idag och det vi bör se upp med i framtiden. Henning talade om faran med att lita alltför mycket på alla "nymoderniteter" som innebär att tidigare kunskaper, erfarenheter och lärdomar faller i glömska. Han talade om vikten av att behålla gammal kunskap vid liv, om det nyttiga "baksträveriet". Vi människor tenderar att ha en övertro på tekniken, men då tekniken är bräckligare än vi tror kan det vara livsnödvändigt att ha en backup, dvs att fortfarande besitta förmågan att själv kunna analysera, tänka och finna alternativ. Att vara tveksam inför nytt är sunt!

Skolan är en konstig plats på det sättet att de mål vi formulerar i skolan tar sikte på det som ligger utanför skolan. Det är kanske först 10-20-30 år senare som eleverna förstår vilka målen var, vad vinsten var med det de sattes att göra i skolan under sin ungdom. Och kanske, menade Henning, var det just detta som gjorde skillnad i efterkrigstidens Sverige och att vi svenskar så snabbt kom i ett gynnsamt läge; detta att den svenska lärarkåren hade förmåga att visualisera de långsiktiga målen för den tidens elever.

I serien om Klass 9A finns det drag av detta; "superlärarna" lyckades med (utöver det jag i tidigare inlägg redan nämnt som avgörande faktorer; engagemanget, relationerna och passionen för sitt ämne) konststycket att inympa hopp om framtiden hos ungdomarna, att ta sikte på de riktigt långsiktiga målen (Vad vill du bli? Vad är din framtid?). Kanske är det detta vi vanligtvis inte riktigt lyckas med i skolan och därmed också möter en hel del elever som har problem med motivationen.

Skeptikern i Henning hade dock en uppfattning om tv-serien Klass 9A som jag känner också är min; tv-programmet är på många sätt intressant och relevant, men å väldigt många andra sidor inte alls relevant och näst intill löjlig. Tanken att man på några få månader kan göra sådan skillnad att man kan gå från "sämsta" till "bästa", är rätt korkad. Trots det kan jag ge programmet ett berättigande, eftersom det ju faktiskt fokuserar ett väldigt väsentligt ämne; lärande. Problemet med serien är att "vanliga" människor inte har så lätt att skilja det ena (vettigheterna) från det andra (flosklerna), och därmed blir det en ganska snedvriden bild. Också en ganska "lättköpt" bild, som är alltför tillrättalagd rent dramaturgiskt och som därmed är rent av manipulativ. Lättköpt och farligt, i alla fall när tunga politiker (läs: Ilmar Reepalu) tolkar regisserade scener som verklighet.

Politiker borde förstå att skolan är mer komplex än så, både i Malmö och i Lunds stad.