Skillnaden mellan taktik och strategi



image1

- och hur man förändrar genom värderingar

I Lunds kommuns verksamhetsidé står det bl a att styrning främst bör ske genom att man långsiktigt påverkar värderingar, inte i första hand genom att kortsiktigt påverka handling. Det är, tycker jag, en väldigt fin utgångspunkt i ett personalpolitiskt program. Att visa på inriktning i förhållningssätt snarare än något slags "facit" för hur man beter sig i varje enskild angelägenhet, måste vara mer lönsamt när det gäller att uppnå målen. För mig betyder det t ex att inte detaljstyra, att låta medarbetare ha stort eget handlingsutrymme och att tänka själva. Att inte i alla sammanhang vara den som kommer upp med alla svar och lösningar på problem, utan snarare var den som ställer de rätta frågorna till varje enskild medarbetare, för honom eller henne att själva komma vidare med. Med en sådan styrning tror jag att man dels når djupare och dels längre, dvs får en mer hållbar förändring. Resonemanget är också direkt överförbart när det gäller lärares styrning av elevers lärande, ju mer av eget tänkande, hos elever och medarbetare, desto djupare kunskaper och en mer hållbar utveckling. Själva kärnan i det vi kallar reflektion.

Så resonerade också den miljöpsykolog i Sydsvenskan häromveckan som var övertygad om att någonting håller på att hända vad gäller människors medvetenhet kring miljöfrågorna. Inte bara kunskap om miljöförstöringen krävs, även det som handlar om känslor och förändringar i värderingar måste till. Först då sker verklig förändring .

Om man ser till vad vi håller på att implementera på Gunnesboskolan under de senaste 5-6 åren, hela konceptet med portfolio/lära@lära, är det kanske just så vi ska tänka; vi försöker inte förändra något bara genom handling,
t ex genom att ge varje elev en portfölj. Det är de värderingar, tankar och idéer bakom lära@lära vi vill förmedla.

Portfolioutvärderingen, bortsett från alla felkällor och tillkortakommande, gav oss ändå vissa signaler. Jag uppfattade, mycket förenklat, ett par olika saker, och har dragit följande slutsatser:

  • vi är en bra bit på väg att medvetandegöra våra elever om vad kunskap är, att få dem att successivt ta allt mer ansvar för det egna lärandet och inse nyttan och glädjen med att lära hela livet
  • vi har fortfarande en bit kvar till situationen då alla elever, ser helheten och alla möjligheter i lära@lära-konceptet
  • vi vuxna måste bli bättre på att motivera dokumentationen, reflektionen, lärandemodellerna etc. och kanske själva skaffa oss en djupare förståelse för varför vi gör som vi gör
  • vi behöver bli ännu bättre på att integrera lära@lära i undervisningen (kanske har vi varit alldeles för ivriga (naiva?) i våra strävanden att införa lära@lära, särskilt det från allt annat och inte integrerat det tillräckligt med den övriga verksamheten)
  • hitta former för att sprida lokalt utvecklingsarbete på skolan och bygga system för kollegialt stöd, internutbildningar, diskussionsgrupper etc.

Det finns så klart mer att se i enkätsvaren, mer på detaljstadiet, men mycket av detta är dels alltför osäkert i sitt statistiska underlag och dels ingenting som får mig att dra alltför långtgående slutsatser. Det vi kräver av våra elever, förståelse och tillämpning, är en både komplicerad och omständlig procedur, långt mycket jobbigare än att bara memorera och reproducera kunskap. Omvägen över den egna reflektionen är ju inte alltid omedelbar i sin feedback, kanske tar det en stund för eleverna att upptäcka styrkan och nyttan i detta.

Åtskilliga är de gånger jag tänkt tanken "Så långsamt det går!", men också hur viktigt det är att vi är uthålliga och målinriktade i det utvecklingsarbete vi bedriver. Det är våra vuxna värderingar som styr vad eleverna tar till sig, lär sig och vilka modeller eller metoder de adopterar för sitt livslånga lärande. Är vi vuxna övertygade, blir våra elever det också. Är vi inte det visar det sig tyvärr med all oönskad tydlighet. Barn, och ungdomar, gör som vi gör, inte nödvändigtvis alltid som vi säger. Eller ännu värre, som vi inte ens säger.

Här om veckan blev jag vid ett kurstillfälle medveten om skillnaden mellan taktik och strategi. I ett synonymlexikon gör man ingen större skillnad på orden, men i föreläsningen av Rokksjer om människors tänkande kom det att handla om gamla och nya tankemönster (Känner vi igen ordet paradigm?). Han menade att då det gäller taktik pratar vi endast om att orientera oss i gamla mönster; att lära oss att hitta redan upptrampade stigar, att göra på samma sätt som tidigare, ta efter, kopiera och reproducera. Strategi däremot är att utveckla helt nya tankemönster; att bygga nya förutsättningar och nya mönster av stigar som ingen trampat förut. Riktigt så är det kanske inte med vår situation på Gunnesboskolan, men i någon mening handlar det om just detta. I den ?gamla? empiristiska skolan (med kunskap lika med sanning, memorera och reproducera) fanns det helt andra strategier för lärande än det finns i dag för den konstruktivistiska skolan (med analys, reflektion, tillämpning och värdering). Då kan vi självklart inte nöja oss med att taktiskt försöka att orientera i det gamla mönstret, vi måste utarbeta nya strategier, nya mönster, för lärandet. Lite tillspetsat måste vi nog, om än smärtsamt, acceptera uttrycket "kill your darlings", dra konsekvenserna av detta och byta mönster.

I det perspektivet är det lite lättare att acceptera långsamheten i den förändringsprocess vi befinner oss i. Det är
inte heller konstigt att vi, som det så populärt heter, inte än har "alla med på vagnen". En tröst, när man är som allra mest frustrerad, kan vara att tänka på Lpo 94 och alla de år (börjar väl närma sig 13) den har haft på sig att implementeras. Jag tycker att vi, i vårt utvecklingsarbete, har kommit en bra bit på vägen i det paradigmskifte (där var det igen!) som Lpo 94 initierade, och det på bara lite drygt 5-6 år.

Strategin har sedan länge varit tydlig och klar, från empirism till konstruktivism, över dokumentation, reflektion, mål- och utvärdering samt ett salutogent förhållningssätt. Kan det bli tydligare!?

PS Har du lagt märke till att man kan kommentera mina bloggar?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej Ulf... jag tror det är oändligt viktigt med långsamheten... jag är en ivrig person... men långsamheten tror jag på i processer av förändringar...speciellt om de ska bli bra och omsluta unga människor. Allt gott. Nu länkar jag till dig.
Anne-Marie

2007-10-09 @ 20:59:14
URL: http://www.annemariekorling.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0