Egna skolan
Men vem är jag egentligen? Som människa, lärare och ledare? En del av perspektivet får man via de årligt återkommande individuella skolfotona. För den som vill ha sig ett gott skratt, se här ....
Jag är född 1954 och har således just passerat livets middagshöjd och på sätt och vis kan jag känna med den formuleringen; min tid är nu! Jag har alltid tyckt att jag varit i precis rätt ålder och det tycker jag fortfarande. Med 50 levnadsår och drygt 30 år i arbetslivet börjar man få perspektiv på tillvaron, man börjar se sin "röda tråd".
Jag har alltid haft en förhållandevis lång startsträcka och haft mer ut av upp-loppet eller spurten på slutet, så att säga. Man är väl lite trög, kanske! Det jag saknat i "smartness" har jag tagit igen i uthållighet och envishet.
Morgnar är svåra men sena kvällar lätta och det blir bättre framåt kvällen, långsamhetens lov! Det är kanske detta man kallar klokhet; resultatet av en människas förmåga att sammanlänka egna tidigare erfarenheter med nya kunskaper och ur det se nya och större sammanhang, mönster och samband. I just det sammanhanget tror jag att jag är välrustad.
Tyvärr har min egen skoltid och ungdomstid inte precis genomsyrats av detta synsätt. Med den "gamla" skolans korvstoppningsmetodik och fokus på delarna snarare än helheterna hade jag under stora delar av grundskolan själv problem med motivation och koncentration, jag såg inte riktigt meningen med skolan och fungerade därefter. På ett sätt tråkigt att konstatera så här i efterhand, men samtidigt nyttigt att ha upplevt eftersom det ger mig en del förståelse idag, i mitt arbete som lärare och pedagog, för elever med motivationsproblem.
