LedarBloggen

Grunnat en hel del sedan förra söndagen på Jan Björklunds artikel i DN (inte helt överens med mig själv om det lämpliga i att åter ge utbildningsministern uppmärksamhet ;-) och hans envisa retorik om "katederundervisning".

Undrar om ministern är medveten om sitt sätt att uttrycka sig och vilka signaler det sänder? För mig, och många med mig inom skolvärlden, låter det bara unket, gammalt och flera steg tillbaka i utvecklingen. Inte är det detta han menar? Väl? Jag vill ogärna tro att det Björklund vill ha tillbaka är en auktoritär och en-vägs-kommunicerande lärare bakom katedern, som det var en gång i tiden. Men det låter faktiskt som om det är just det han vill. Jag hoppas att han egentligen menar en lärare som självklart ska ha initiativet, leda lärandet och vägleda eleverna i informationsflödet, men också vara lyhörd för vad eleverna vill, har förutsättningar för och på förhand kan. Är det att hoppas på för mycket?

I stället hör man honom, gång på gång, använda ord, begrepp och formuleringar i stil med; "lyssna på lärarens genomgångar och lyssna när läraren repeterar och förklarar", "elevresultaten förbättras om man ökar tiden som läggs på undervisning i helklass" eller "dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder". 

Men så tänker jag; det är kanske precis medveten han är!

Han är kanske oerhört medveten om valet av retorik, kanske är det en noga uttänkt och systematisk påverkan i medier han håller på med! Så klart har retoriken som mest genomslag i de breda folklagren, hos den majoritet som befinner sig utanför skolan (stora delar av de röstberättigade) och som inte är uppdaterad på senare års pedagogisk forskning och vad omvärldens snabba utveckling har betytt för just skolan.

Men visst borde utbildningsministern vara det! Och kanske borde han och fackliga representanter i stället vara förebilder för en skola i framtiden, inte i det förgångna. Eller? ;-)