60-talspedagogik

Scannade webben och hamnade på Skolporten/specialpedagogik, som i sin tur länkade till en artikel i SvD. Man blir klart betänksam, förvånad och smått irriterad när man läser följande:

"
I dag i skolan ska barn i högstadiet reflektera, dra egna slutsatser och skriva en analys om konflikten i Mellanöstern, men de vet inte ens var Mellanöstern ligger. Även för barn som inte har diagnos är det ganska avancerat. Är det då ett barn med diagnos som missat första åren i skolan så har de inte en chans. Då måste man få börja med en grundnivå innan man kan dra egna slutsatser. Då är det bättre med lite 60-talspedagogik – läs de här sidorna i samhällskunskapsboken och svara på instuderingsuppgifterna, säger Anna Wiklund."

Trodde vi lämnat kunskapssynen med en "grundnivå" med Lgr 69. I alla fall borde vi gjort det. Förstockat, förstenat och förlorat, vi skriver 2010, vi har läst om Howard Gardner, de Bono och inte minst Benjamin Bloom sen dess, vi har omfattats av en läroplan i minst 15 år som uttrycker något helt annat; det handlar om fakta, färdigheter, förståelse och förtrogenhet, hand i hand och samtidigt. Man skulle kunna lägga till ytterligare ett F, F som i förmåga. Vi har fattat att kunskapande inte är riktigt så linjärt som man såg det på sextiotalet. Att skaffa sig kunskap handlar inte om att läsa i samhällskunskapsboken och svara på instuderingsfrågor, inte för elever i allmänhet och inte för elever med diagnos i synnerhet, inte för någon.

Det borde vilken specialpedagog som helst begripa. Är för övrigt rätt trött på inställningen hos vissa pedagoger som hävdar att elever med särskilda behov är så till den milda grad i särskilt behov av struktur och "grundkursande" att lärandet blir precis så icke angeläget, ointressant och bortom all nyfikenhet, kreativitet och lust att lära, att man som elev stilla insomnar, lägger av och droppar ut. Med all rätt frågar de sig säkert, vad är meningen?


Kommentarer
Postat av: Morrica

Den här veckan har jag hört inte färre än tre elever på olika nivåer sätta ord på det du beskriver 'ja, jo, jag går på den lärarens lektioner för det är roligt, det händer saker där hela tiden, man måste tänka till', och genom åren har jag hört minst hundra olika varianter på temat. Elever, med diagnoser, utan diagnoser, med eoner av förkunskaper och med hål stora som Marianergravar i sina förkunskaper, vill att det ska hända saker på lektionen. De vill vara aktiva. De vill diskutera, tänka tillsammans, skriva 'på riktigt', gå framåt i tydliga kliv, utmanas och balansera på gränsen till vad de klarar emellanåt. De köper utan att blinka behovet av vissa baskunskaper för att kunna gå vidare, men de vill inte sitta och traggla, de vill lära sig i farten och är ofta villiga att gno på för att göra det.



Och vi var inte så annorlunda förr i tiden heller, faktiskt.

2010-11-24 @ 23:17:12
URL: http://curiousheathen.wordpress.com/
Postat av: Fredrik

Bra rutet !



:-)

2010-12-07 @ 19:16:45
URL: http://www.fredrikbloggen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0